MoDo Hockey

Trilske: Det kommer ta tid. Spelarna kan inte gå från att vara extrempassiva defensivt till att bli aggressiva över en natt. För att spela ett aggressivt försvarsspel så måste man göra det tillsammans. En kan inte attackera puckföraren utan att de andra stöttar honom, press med understöd. Under en period nu kommer man vara tveksamma tills det satt sig (om vi nu lyckas). Vi måste nöta på det under träning och match tills alla vågar spela så.

Mot Nybro var det återigen så att backarna ramlade tillbaka i feghet igen. Man vågade inte hålla sig högre upp i banan, utan vi bjöd Nybro på blålinjen hela tiden. Vi fick inte tryck mot dem.

Jag tycker att det är tydligt att i matchen mot SSK spelade vi vår bästa hockey över 60 minuter för att vi förändrat hur vi ska spela. Det är rakare uppspel, det är ett mer aggressivt försvarsspel och det är tredjegubben som ligger närmare våra backar när vi är i anfallszon.

Och, forwards brydde sig inte, handlar snarare om ett förbrukat förtroende för coachingstaben än att spelare helt plötsligt inte vill vinna matcher. Man hade inte förtroende för hur vi skulle spela, så det blev förvirring.

Willow: Det resonemanget är dock fullständigt ologiskt då vi samtidigt gör vår klart bästa match i den sista matchen, mot det bästa motståndet.

Om förtroende var förbrukat borde prestationerna rimligen ha varit jämnt svaga under hela den turnén, och inte alls pendlat sådär.

Snarare framstår det som att när när laget/gruppen väl bestämmer sig, då kan man prestera på en bra och hög nivå.

Just den mentaliteten, dvs att laget "måste bestämma sig" för att prestera, är enligt mig ett grundproblem i det här lagbygget, i kombination med en väldigt svag backsida.