MoDo Hockey

Willow: Håller med. Även om Söderström nämnde Gradin så drog han ju också parallellen till Skellefteå, och det är där jag tycker resonemanget blir intressant.

Här på forumet lyfts nämligen sportchefer som Forssell fram som något slags facit för hur en sportchef ska vara, där hans utbildning, kompetens och yada yada ofta används som förklaring till klubbens framgångar.

Samtidigt säger man att det knappt spelar någon roll vem som står i SAIKs bås eftersom organisationen är så pass väloljad att maskineriet bara fortsätter rulla på.

Men sportchefen däremot är tydligen _helt_ avgörande för hela verksamheten.

Men Skellefteås identitet är knappast Forssells verk, detta är något som byggdes upp långt innan han blev sportchef.

Och det är här jag tycker kraven på hinken blir ganska märkliga. Det låter nästan som att han i ensamt majestät ska komma in och sätta en helt ny identitet för hela föreningen, när det rimligtvis är något som måste genomsyra hela organisationen.

När Skellefteå dessutom, gång på gång, får spelare som andra SHL-klubbar knappt verkar titta åt att blomma ut är det svårt att inte dra slutsatsen att det är organisationen som gör spelarna bättre, inte att sportchefen ensam är något slags geni med extrem bra fingertoppskänsla.

Trilske: Om man vänder på det då; Om det inte är sportchefens jobb att bygga upp en identitet, bestämma vilka som ska träna klubben eller bestämma vilka spelare som ska värvas, vilka arbetsuppgifter finns då kvar? Jo, i princip de Willow nämnde; Vara ett ansikte utåt och förhandla kontrakt.

På vilket sätt menar du att Hinken är det bästa vi kan få med avseende på dessa egenskaper?