Sidan uppdateras nu automatiskt med de nya inlägg som skrivs.
LA Kings: Foppas 3-1 emot Anaheim var rätt snyggt. Att han dessutom lurar Samuel ordentligt två gånger gör ju inte saken sämre.
...och här kan man se Liles lilla påhitt för att stoppa Smyth.
Dryga två minuter kvar av matchen exploderar pucken formligen när den lämnar Malkins klubba på pass från Recchi och Crosby. 2-3 till Pens och utvisning på Pitkänen ett tiotal sekunder senare. Penguins lyckas hålla undan och vinner med 2-3. Veteranerna Crosby, Staal och Malkin målskyttar för Pens, Randy Robitaille och Geoff Sanderson målskyttar för Flyers.
Sanderson kvitterar efter drygt sex minuter av tredje perioden till 2-2 efter ett fint förarbete av Richards och Umberger som sedan båda två parkerar framför målet. Sanderson lyckas få pucken i mål efter att Richards hållit undan Pensspelaren bakom målet och fått in en passning framför mål.
Sitter och zappar mellan C+ Sport 1 och NASN, skillnaden på sändning, kommentatorer och inlevelse är total. NASN visar dessutom mängder med matcher, och man väljer inte stora svensklag hela tiden, vilket gör att man får följa fler lag.
Tacka gudarna för NASN.
Jag står fast vid att han utan tvekan en av världens bästa forwards genom tiderna, och det är enkelt att argumentera för detta.
Hans kombination av att vara både playmaker och sniper. Sett till den aspekten är han klart bäst. Han slår mackor som Foppa (och bestrider du detta kan jag ju skicka dig exempel efter exempel. Eller se matcher, att Foppa varit ensam som bäste framspelare har alltid varit en liten överdrift) samtidigt som han målar som få. Han har aldrig varit beroende av en framspelare för att få mål, eller en utpräglad målskytt för att skrapa ihop assists.
Han är alltså ett utmärkt exempel på spelare som klarar sig utan andra stjärnor, och höjjer halvbra kedjekamrater. Hans enligt mig bästa säsong gjorde han tillsammans med rookien Hrdina och Kip Miller. Vilket gav Pittsburgh möjligheten att sätta ihop en vass andrakedja. Samma säsong sänkte han i det närmaste NJ på egen hand. Om vi nu tvunget måste jämföra med Foppa så går det inte på det här området, då Foppa aldrig varit utan en sniper vid sin sida. För att inte tala om skillnaden på backar de spelat med under sina bästa år. Jesus, Janne Laukkanen och Hasse Johnson någon? (Pittsburgh-versionen av honom) Brrr.
Han är också ett praktexempel på att spela med skador och ändå vara bra. Jag tänker närmast på nämnda slutspelsserie med Pittsburgh och VM sist tjeckerna vann guld där.
Hans ben har kallast de starkaste hockeyn har sett och han skapar ju ofta bra chanser trots hård uppvaktning.
Jag tycker tvärtemot dig att han i Sverige kan vara underskattad. Hans lynne och ibland barnsliga uttalanden, samt att han sällan vill ta på sig ledar-rollen har gett honom en divastämpel i Sverige. Vissa ser honom (du med kanske med tanke på sniper-uttalandet) som en tjeckisk version av Bure. Vilket är galet fel då han också har storleken och spelsinnet. Att han måste vara nöjd med allt runt om kring för att vara i toppform på isen är väl dock hans stora minus.
Denna inställningen märker man även på Calle Johansson om han kommenterar Jagr, vilket är föga överraskande då han fick uppleva just 'Washington-versionen' av den gode tjecken.
Jag har personligen aldrig sett en enskild spelare vara så viktig för sitt lag som Jagr i Pittsburgh under slutet av 90 talet. Vilket de andra spelarna höll med om de röstade fram honom som vinnare av Lester B Pearson Trophy två år irad. Defensiven har aldrig varit ett problem heller då han med endast två undantag alltid varit plus med marginal i den statistiken (ifjol var han snubblande nära att vinna den +/- ligan)