Timrå IK - Luleå HF 2008-09-30
Goalkeepers 1. ÅKERLUND, Magnus
--------------------------------------------------------------------------------
1st Line 4. JONSSON, Robin 8. PERSSON, Dennis
16. AXELSSON, Anton 17. ANDERSSON, Johan 10. SUNDH, Oscar
--------------------------------------------------------------------------------
2nd Line 11. ANDERSSON, Erik 29. LOTVONEN, Kimmo
75. MÄKIAHO, Toni 13. WANDELL, Tom 37. PYÖRÄLÄ, Mika
--------------------------------------------------------------------------------
3rd Line 23. SKOGS, Thomas 3. ERIXON, Sebastian
91. PÄÄJÄRVI-SVENSSON, Magnus 24. SAMUELSSON, Jesper 51. LANDER, Anton
--------------------------------------------------------------------------------
4th Line 30. SUNNQVIST, Sean-michel
7. HYNNING, Fredrik 22. HÅRD AF SEGERSTAD, Sebastian 71. HEDSTRÖM, Jonathan
Visst kan annat hända men den största faktorn för mig är inställningen, finns den där så är årets upplaga av TIK ett mycket bra lag.
Kedja 1: Anton Axelsson–Johan Andersson–Oscar Sundh
Kedja 2: Toni Mäkiaho–Tom Wandell–Mika Pyörälä
Kedja 3: Fredrik Hynning–Erik Andersson–Jonathan Hedström.
Backar: Sebastian Erixon, Robin Jonsson, Dennis Persson, Tomas Skogs, Kimmo Lotvonen.
För många "stjärnor" destå sämre soppa.
En tränare som ser alla spelare som en spelare och inte favoriserar stjärnorna.
Det gör att det blir ETT lag, inte enskilda individer som skall vinna matcherna.
Titta bara på Brynäs, läste nyss att deras framgång berodde på att dom sluppit Brendl.
Så tolkar jag det, efter bara läst det en gång ( c :
Harryhaffa:Alltså, dig bli man aldrig klok på. Jag har läst ditt inlägg 7-8 gånger och begriper fortfarande inte vad du är ute efter.
För mig handlar det i grund och botten om kärlek till mitt lag. Timrå IK för mig är det självklara valet, oavsett sportsliga framgångar. Däremot finns en inre ambition att laget någongång - helst så snart som möjligt - vinner SM-guld så jag får suga på segerns sötma och känna stoltheten av vad den lilla kommunen kan åstadkomma.
Tiderna har faktiskt förändrats. Och jag med den - gud ske lov. Hade jag levt kvar med den patriotism som genomsyrade ishockeyn för sisådär 8-10 år sedan hade jag antagligen fått se Timrå IK spela division 3 hockey, om ens det. I och för sig har det säkert sin charm men förhoppningen att få se Timrå IK vinna något stort (som ett SM-tecken) gör att jag gillat omställningen och den väg hockeyn tagit 2008.
Naturligtvis ser jag framför mig att Timrå förblir det "lilla" hockeymeckat som vi trots allt är och att framgång hanteras på ett ödmjukt sätt. Det är jag också övertygad om att vi gör. Föreningen har trots allt skyndat långsamt och mestadels fattat kloka beslut på vägen. Klart att det finns betingelser som kanske kan ifrågasättas men i det stora hela har föreningen förvaltat "arvet" på ett utomordentligt bra sätt.
Om, jag säger OM vi skulle vinna SM-guld någongång inom överskådlig framtid så är min övertygelse att Timrå IK fortsätter att vara en klubb som har båda fötterna på marken och förblir den klubb som förstår sitt handikapp i jämförelse med många andra klubbar. Timrå är en liten kommun. Det får man aldrig glömma.
I en liten klubb, dit Timrå ändå räknas, så är det utomordentligt viktigt att varje beslut tas med noggrannhet. Enligt mitt sätt att se på saken så har få beslut som tagits varit felaktig. Men det ena utesluter inte det andra. Timrå IK kan vinna SM-guld utan en hel bunt av stjärnor. Vi vinner framgångar genom kloka beslut.
På den tiden som P-O Larsson var tränare i Timrå IK var han rätt person på föreningens tidsaxel, Kenta också. Nu är Challe tränare och sköter det alldeles ypperligt. Kloka beslut har skrivit den historien. Däremot vägrar jag tro att ett SM-tecken aldrig kommer att bli inristat i bucklan om vi inte får storhetsvansinne och värvar en massa stjärnor som klarar den bedriften...för att nästa år misslyckas kapitalt (eller dippar som du uttrycker det).
Så stollig kommer ingen inom föreningen att bli. Det är min uppfattning.
Kjamizzzzar
För vad har hänt med alla lag som vunnit sm? jo alla har fått dippar året eller fler efter det, Björklöven, Luleå, Modo, Fjölsunda, färjestad och HV, visst! Fjölsunda och färjestad har spelat många finaler, men nu då är dom med?
Tror det hänger ihop med, storklubb och prestations hyssteri, att vi är svenska mässtare vi ska t-fan visa att vi är bässt,,Vad händer jo ett lag är alldrig starkare än den svagaste länken, om så den svagaste länken sitter i styrelserummet, och leker företags ledare, med ett mål likt LM Eriksson eller liknande, som då resultaten uteblir gapar åt avdelningschefen, PRESTERA ELLER GÅ HEM!!! och avd chefen i detta fallet är offtas tränaren,.
Japp vi byter tränare smart ibland, får en tillfällig förbättring, för att återgå till ett förvirrat tillstånd av vliket system vi ska spela, ut och grisa det klarar alla lag, för byter de tränare tar de offtas gris spelade tränare som pelle B, och co,
För har man ett lag fullt med stjärnor, då är man illa ute, alla spelande stjänor i hockey himmlen, vill tillhöra första linan,,lätt skapa motsättningar då man har fler än fem,,,NÄ! sätt dit en tränare från start som vågar bänka de sk stjärnorna som inte presterar, då kommer resultaten,,och för mig fins bara en tränare som vågar det, och det är challe som fick spott och spe då han bänkade Jonte ifjol, och matchen efter då Jonte skulle spela så trissade han upp adrenalinet på karln så han höll själv på åka på en smäll,,
Men klart i kärlek och sport måste man våga chansa för att nå ett resultat,,så ett SM-GULD skulle inte vara helt fel:)
Men i och med att Timrå IK äntligen tog steget upp igen blåste alla sympatier för andra lag bort all världens väg. Det är faktiskt segrarna mot övriga lag på Norrlandskusten som är allra skönast och inte minst då mot Luleå. Jag anser att de oftast har betett sig som ena jävla grisar i Timrå-hallen, så glädjen när vi slår detta lag - fyra raka i kvarten 2003! - är oändligt stor!
Swordster: Utöver Timrå IK så är Luleå ett lag som ligger mig varmt om hjärtat. Finns många sympatiska människor däruppe om man bara tar dem på rätt sätt. Sedan instämmer jag till fullo i ditt resonemang kring hugg och slå Luleå! Ironiskt nog brukar de bara vara i matcherna mot Modo, Timrå och Brynäs som Luleå visar upp sig från sin sämsta sida. Det är alltid känsloladdat i dessa bataljer. Norrbottningarna vill väl spänna musklerna och fäll upp tuppkammen just i slagen om Norrland. Fast på senare tycker jag det vari jävligt bleka. Luleå blir sig aldrig mera likt sedan bjässar som Sergej "Bam-Bam" Bautin, Magnus Nilsson, Per Ledin, Shayne Toporowski, Tomas "Bulan" Berglund, Thomas "Demolition Man" Holmström, Jarmo Myllys, Stefan "92an" Jonsson m fl. stämplade ut.
Nu är de bara bleka kopior ifrån fornstora dar! Annat var det förr! Då fanns ett jävlaranamma i LHF! Nu är det bara spillror kvar! På nåt vis känns det jävligt tråkigt! Att LHF blev så jävla tråkiga och att föreningen är på dekadens och obestånd! Att publiken sviker, stjärnorna flyr och kampmoral är en gäspning i jämförelse med 90-talet.
Varenda jävla fruktade Luleå, man hatade att åka upp till Delfinen för att lira match, för man visste på förhand att ett rent helvete skulle utspela sig! Nu är det snarare väldigt behagligt och gemytligt att ta sig en sväng norrut!
Måtte "Osten" kunna vända trenden igen! Måtte det kunna blåsas liv i den gamla obehagliga stormakten LHF igen! Fan vad jag saknar 90-talet ibland!
Däremot så har vårat offensiva spel blivit bättre sedan han och Kalle försvunnit. Snabbare spelvändningar och bättre förstapass.
Sanny verkar vara en Rak ock mkt trevlig figur som inte drog sig för att stå för det han tycker.
Ingen Sanny i Timrå= En förlust för oss alla Tikare, ja nästan alla iallafall.
Den frasen lät som du längtat efter för att få in i en mening. ;)
Tänker du aldrig på någon annan människa du? ;)
Så se nu till att krossa HUGG & SLÅ luleå!