Bigthelin: Någon back lägger ner Fabricius bakom mål, som tar av sig hjälmen och smeker sig på nacken, sen blir det gurgel och pierre johnsson ska slåss med Corso, resten av gänget håller mest i. Sen när lagen ska gå av banan så är det nån av dom där okända luleåjunisarna som står och muckar gräl med ospecificerad timråit och han blir genast intryckt i sitt eget spelarbås där han, i skydd av sargen, står och skriker med dubbel decibellnivå. Patetiskt.
Rallarn: Med Gath blir det riktigt höga krav på laget och individuella spelare. När han spelade i RBK var han den som gick all in och aldrig gav upp. En vinnarmentalitet och hög kravställning.