Timrå IK

Hahl Bundy: I'm here, I'm here! Och jag måste bara få bryta ut i ännu ett blygsamt JJJAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA innan jag kan gå vidare med livet. Helt sjukt egentligen. Men jag var faktiskt aldrig riktigt orolig, bara en sån sak! :) Värre då för frugan som från köket, när jag för andra gången i hennes frånvaro (adress köket för henne även den första gången) skriker mig hes, något bistert säger: "-Varför får jag aldrig se några mål!?" Då hade hon, medan jag satt kav lugn i soffan, gång på gång nästan i panik när hemmalaget fick längre och längre anfall på oss nästan vrålat att det skulle bli måååål, få uuut pucken!!!!

Som jag sa, det är härdande att hålla på Timrå IK. Som läget varit den här delen av säsongen så formar ju måste-vinna-hela-tiden-känslan ALLT man företar sig. Men på ytan är det lugnt som i en filbunke. Och egentligen vågar man ju inte säga nåt positivt alls ännu, för då får man bara tillbaka det i arslet med råge.

Fokus: Nästa match. 0-0, inget vunnet. Vi börjar där.

Slut! Frågor på det!?

Redigerad kommentar

Redigerad kommentar