TIK-tjej: Den där listan är ju som tidigare konstaterat på andra ställen ett skämt. Att Brynäs har fullt med medgångssupportrar vet vi ju redan här på HS. Att det skulle finnas något positivt i att likna en NHL-publik och kunna klappa när speakern säger till är ju bara hystiriskt roligt. På AIK:s hemmamatcher ekar det av tomhet osv osv.
Att Timrås publik taggat ned i takt med att laget gjort det känns ganska naturligt. Elitseriehockey har inte längre nyhetens behag i Timrå, utan har blivit en del av vardagen. Den nyfrälsta känslan av vi mot världen finns inte längre. Nu är det framgångar som gäller, och i ett läge när det spelmässigt gått bakåt för varje säsong så har publiktrycket av naturliga skäl mattats. Under kvalserien tyckte jag dock att timråpubliken visade vad den kan när ångesten släpper taget för en stund.
TIK-tjej: Tycker definitivt inte att vi är sämst. Men det är stor skillnad mot förr om åren, då klacken tog över hela hallen. Då var stämningen ofta elektrisk. Klacken fick med sig hela hallen och stämningen blev magnifik.
Men det är klart, om spelet inte inspirerar så kan det vara svårt att vara superentusiastisk.
Läste följande artikel i Aftonbladet, http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/elitserien/article15410573.ab, och den får mig att fundera, har vi verkligen Sveriges sämsta klack?
För mig är det ju absolut inte så! Tycker vi har fått en riktig nytändning på senare året, mycket tack vare Rätta Virket. Men vad säger ni andra? Är vi sämst? Vad kan vi göra bättre? Och hur kommer vi dit?