Eftertankens kranka blekhet artar sig om möjligt ännu mer likblek och kantstött idag. Det är alltså såhär det känns att åka ur elitserien. Sist det begav sig var jag 11 år och förstås ännu inte förmögen att förstå vad som hände. Men igår... och idag.. hualigen. Vilket mörker. Alllting har en början och allting har ett slut. Igår var det början på slutet som bevittnades. Början på något nytt känns i nuläget väldigt avlägset. Detta till trots väljer jag att se på framtiden med en i stora drag positiv syn. Frågetecken finns ju, absolut. Spelar- och ledarfrågan är självklart livsviktiga, Likväl som den vision som måste målas upp. Bara att hoppas att den här degraderingen på sikt kan få en positiv effekt på hockeyn här och inte den stegvisa nedmontering av både framgångar och klubbkänsla som skett de senaste säsongerna.
Håller helt med dig! Sedan tror jag stenhårt på den ledning som sitter nu.