Sjukt. Vankar av och an på bakgården. Iklädd rött och vitt. Smuttar på min byxvarma Explorer. Observera att jag häller över drycken från dagens jävla moderna fjantflaskor, till en orginalflaska från 1986! Den klassiska kvartingen med vit pappersertikett och det stolta skeppet.
Rastlös som en sockertrimmad iller.
Hålögd och med glödande ögonrödor.
Sånger från andra våningen kommer via en knastrig LP av Jonny Cutts orkester:
Jåkkinen: Jag må vara bitter, men har ytterst svårt att förstå att man väljer att vara gubbsur istället för att åka och hylla vår största klubbikon genom tiderna.
Vem vet, Boyce kanske också gjort sin sista match!
