Har själv lite svårt för den där inställningen att man ska tillåta sig att spela som skit hela året bara för att man på papperet har sämst trupp och sedan lyckas hitta någon magisk knapp de sista 7 matcherna på säsongen.
Problemet som jag ser det just nu är primärt inte att kunnandet är så lågt, utan snarare att vi tappat den ödmjukhet inför uppgiften som vi hade i början. Länge pratade man om den inledande LHC-matchen som något exceptionellt dåligt, men att vi därefter växte in i SHL-kostymen. Sättet vi gjorde det på var att följa en plan, spela enkelt i egen zon samt anfalla snabbt och rakt när vi vände spelet.
På slutet har vi spelat mycket mycket sämre än i LHC-matchen, med mycket mer indianer och numerära underlägeskontringar emot oss, inget samlat anfallsspel, och det mestadels pga rent slarv och bristande ödmjukhet. Har svårt att se att det beror på att Freddan helt plötsligt övergivit den spelplan som vi följde med framgång under ett antal omgångar, utan snarare är det att alla spelare inte längre underkastar sig sina uppgifter.
Det skulle vara mycket lättare att ta situationen med ro om man kunde se att vi faktiskt fortfarande följde vår spelplan, men att vi sedan kanske inte räckte till pga bristande kunnande. Men så är inte fallet tyvärr, utan det känns som att laget faller isär som grupp och inte jobbar ihop längre. Det här laget kan enbart vinna som ett lag, men just nu känns det som att laget inte längre är ett lag utan ett antal spretiga knektar utan ledare. Vad fan är det som hänt på den fronten?
· 
