Timrå IK

Tom Topp: Förutom nedan nämnda brist så var det ju psyket. Han med sin rutin och erfarenhet var ju den som hanterade motgångarna absolut sämst. Överlägset bäst betalt men tog noll ansvar. Som ett bortskämt barn.

Att han sedan lyckades bättre i DIF är inte alls konstigt då det förutom bättre klass på laget inte är någon hemlighet att det är, vad vi än tycker om det, hans favoritlag.

Och som den Stockholmare och känslomänniska han är så tror jag motivationen var ca 99,99% högre där än hos oss