Timmen är sen och nomaden känner sig lite lallig. Jag är stolt över det här laget. Ja alltså just precis de här killarna som representerar "mitt" Timrå nu. I 45 år har det varit "mitt" Timrå. Sötebrödsdagarna har varit försvinnande få, säsongerna som toppat "bottenlag i SHL" går att räkna på typ en hand.
Det här laget tävlar! Jävlar i min låda. Vi är med, vi för respekt med oss. I SHL. Det är sån milsvid skillnad från 2018/19 när vi var kvallag från omgång 1. På riktigt, vi var det. Det var så jävla klart att vi skulle kvala att Putins ord om "befrielsekrig" framstår som en 50/50 sanning i jämförelse.
Inget mer jävla grinande nu, vi kan klara det här. Även i ett kval. Mot bondgården
Jåkkinen: Jag må vara bitter, men har ytterst svårt att förstå att man väljer att vara gubbsur istället för att åka och hylla vår största klubbikon genom tiderna.
Vem vet, Boyce kanske också gjort sin sista match!
