Timmen är sen och nomaden känner sig lite lallig. Jag är stolt över det här laget. Ja alltså just precis de här killarna som representerar "mitt" Timrå nu. I 45 år har det varit "mitt" Timrå. Sötebrödsdagarna har varit försvinnande få, säsongerna som toppat "bottenlag i SHL" går att räkna på typ en hand.
Det här laget tävlar! Jävlar i min låda. Vi är med, vi för respekt med oss. I SHL. Det är sån milsvid skillnad från 2018/19 när vi var kvallag från omgång 1. På riktigt, vi var det. Det var så jävla klart att vi skulle kvala att Putins ord om "befrielsekrig" framstår som en 50/50 sanning i jämförelse.
Inget mer jävla grinande nu, vi kan klara det här. Även i ett kval. Mot bondgården
En sak som jag tycker är väldigt intressant är hur det har haglat in kritik mot EP under säsongen men nu när han ska ersättas behövs helt plötsligt McDavid för att kunna ersätta han
