Var på plats igår där jag noterade hur spänt det var på läktaren bland Djurgårdens hemmapublik, vilket uppenbarades främst efter att vi gjort 2-1 målet som resulterade i en tystnad sällan skådad på Hovet. Hela ståplats stod därefter med armarna i kors och såg fundersamma ut matchen igenom, där sången och ramsorna lös med sin ljuvliga frånvaro till en följd av en uppenbarad nervositet som spred sig ända ned till spelarna.
Timråpubliken i sin tur höll igång konstant från första nedsläpp till slutsignalen och ska ha en stor jävla eloge för det. Det är en stor skillnad på hur våra fans agerar vid underlägen kontra Djurgårdens.
Vad jag vill komma fram till är att nervositeten och ångesten är extremt mycket mer påtaglig kring Djurgården och bland fansen.
Men man tackar och tar emot - fan vad man njöt av att se 6000 hemmafans framstå som paralyserade exemplar av hur ångest avspeglar sig i sina bästa former i mänskligt beteende.
Man skulle kunna använda hemmapubliken som praktisk metod i sociologiska fallstudier:
Frågeställning: Hur yttrar det sig när 6000 människor drabbas av kollektiv ångest?
Resultat: Kollektiv handlingsförlamning i form av total tystnad och avsaknad av agerande.
Diskussion: Efter 2-1 underläge i matchen inföll sig en påtaglig ångest bland hemmapubliken, vilket medförde en panikartad spridning ända ned till Djurgårdens spel på isen som framstod allt sämre och sämre.
Slutsats: Djurgården är i obalans, både bland fans och laget. Pressen är uppenbart ohanterlig. Kollektiv ångest yttrar sig inom hela föreningen som en följd.
Den mentala skillnaden framstår som enorm mellan föreningarna, både på isen och i publiken.
Vi har fan i mig allt att vinna och det är extremt uppenbart när man är på plats. Jag hoppas vi kan utnyttja detta även framöver, samtidigt som jag inte tar något från Timrås prestation utan detta framkallades främst utifrån vår prestation i matchen. Spelar vi såhär bra fortsättningsvis kommer Djurgården aldrig klara av att hantera situationen.
Det är upp till oss att stänga ned Djurgården och publiken på hovet, men det skönaste är att det är så oerhört jävla enkelt att få dem ur balans.
· 
Timråpubliken i sin tur höll igång konstant från första nedsläpp till slutsignalen och ska ha en stor jävla eloge för det. Det är en stor skillnad på hur våra fans agerar vid underlägen kontra Djurgårdens.
Vad jag vill komma fram till är att nervositeten och ångesten är extremt mycket mer påtaglig kring Djurgården och bland fansen.
Men man tackar och tar emot - fan vad man njöt av att se 6000 hemmafans framstå som paralyserade exemplar av hur ångest avspeglar sig i sina bästa former i mänskligt beteende.
Man skulle kunna använda hemmapubliken som praktisk metod i sociologiska fallstudier:
Frågeställning: Hur yttrar det sig när 6000 människor drabbas av kollektiv ångest?
Resultat: Kollektiv handlingsförlamning i form av total tystnad och avsaknad av agerande.
Diskussion: Efter 2-1 underläge i matchen inföll sig en påtaglig ångest bland hemmapubliken, vilket medförde en panikartad spridning ända ned till Djurgårdens spel på isen som framstod allt sämre och sämre.
Slutsats: Djurgården är i obalans, både bland fans och laget. Pressen är uppenbart ohanterlig. Kollektiv ångest yttrar sig inom hela föreningen som en följd.
Den mentala skillnaden framstår som enorm mellan föreningarna, både på isen och i publiken.
Vi har fan i mig allt att vinna och det är extremt uppenbart när man är på plats. Jag hoppas vi kan utnyttja detta även framöver, samtidigt som jag inte tar något från Timrås prestation utan detta framkallades främst utifrån vår prestation i matchen. Spelar vi såhär bra fortsättningsvis kommer Djurgården aldrig klara av att hantera situationen.
Det är upp till oss att stänga ned Djurgården och publiken på hovet, men det skönaste är att det är så oerhört jävla enkelt att få dem ur balans.