Till syvende och sist blir det en existensfilosofiskfråga. Varje säsong vållar mig avgjort mer lidande än lycka, slutar (med få undantag) i raseri och sorg som fördärvar halva sommaren. Vad är mening med livet? Finns bättre sätt att tillbringa tid fram till döden?
Simmalugnt: Ante har inte gett en enda matchintervju den här säsongen där han sänt trovärdiga signaler. Snacka om själva sinnebilden av att önska sig bort
Inte ens Ante själv såg ut som han trodde på sina ord där.