Timrå IK

Har varit för deprimerad för att skriva något de senaste dagarna. En riktig bajsinledning på detta slutspel från våra s k rödvita hjältar. I globen borde man ha förlorat, i går borde man åkt på fetpisk.

Fattar inte hur det kan se så otroligt segt ut. Första matchen borta, ok. Invänta Djurgården, håll ihop det från start och kontra. En sund, om än småfeg, inställning till en första slutspelsrunda på främmande is.
Men igår! Jisses. Satt och skämdes framför tv:n över denna oerhörda brist på initiativförmåga. Djurgården spelade bra, men de måste varit väldigt nöjda och förvånade över att Timrå vägrade ta tag i den taktpinne man själva överlämnade innan matchstart.
Så går det som det går. Djurgården får första målet, och timråiterna gnuggar sig i huvudet: hur lägger vi oss på gnet och kontring när vi ligger under?

Hualigen! Nu ser det jädrars Modo ut. Och då är det illa. Dags att skaka om ordentligt inför morgondagens match. Femmorna -Zätas undantagen, han kan spela med vem som helst och ändå producera - funkar icke alls.
Nordgren trampar vatten. Hagos är löjligt ineffektiv offensivt. Modin en utfyllnadsspelare. Lagkapten Carlsson regerar endast i avbytarbåset.
Backarna har fått en kollektiv uppspelskollaps. Vilket knappast blir avhjälpt genom forwards som föredrar att ta sig framåt genom att hasa läder på rödlinjen, i sidleds.

Bedrövligt var ordet. Nu är det hög tid att agera, och det resolut utav helvete. Annars blir det en patetisk sorti från detta 'bästa timrålaget genom tidigare'.