Skulle någon kunna sprätta upp ordet "ödmjukhet" och förklara vad som egentligen menas. Eller tycker ni bara att ordet i sig är fint?
Ska vi bara stå där och mala på med "Så kom igen" när laget leder med 7-1 över Djurgården och det är 45 sekunder kvar av matchen? Man börjar ju fundera.
Hela grejen med klackar har liksom gått framåt de senaste 50 åren. Det står inte längre en småfet pojke med en strut av papp och skriker "Heja Sverige friskt humör" och folk står och viftar med hatten. Värderingarna har liksom förflyttats åt något annat håll sedan dess.
En sak som jag tycker är väldigt intressant är hur det har haglat in kritik mot EP under säsongen men nu när han ska ersättas behövs helt plötsligt McDavid för att kunna ersätta han
Ska vi bara stå där och mala på med "Så kom igen" när laget leder med 7-1 över Djurgården och det är 45 sekunder kvar av matchen? Man börjar ju fundera.
Hela grejen med klackar har liksom gått framåt de senaste 50 åren. Det står inte längre en småfet pojke med en strut av papp och skriker "Heja Sverige friskt humör" och folk står och viftar med hatten. Värderingarna har liksom förflyttats åt något annat håll sedan dess.
Detta är ju löjligt.