Timrå IK

Jag läste nyss Nubbens kommentarer i ST angående namnhysterin. Eftersom jag själv var en av dem som direkt kritiserade värvningarna så får jag väl försvara mina åsikter något.

Nubben säger: "Vi har ett koncept vi jobbar efter och det kommer vi att fortsätta med. Vi bygger på det sätt vi själva tycker är riktigt. Vi kommer aldrig att värva de värsta namnen, för vi jobbar inte så, säger Kent Norberg"

?!

Hur kan det då vara så stor skillnad på årets värvningar i jämförelse med fjolårets nyförvärv? (även innan lockouten)

Vad tog Timrå hit då?
1. Jonathan Hedström, etablerad landslagsforward. Till och med VM-forward
2. Magnus Nilsson, rising star som också fått spela flera landskamper samma säsong. På gränsen till VM
3. Teemu Aalto. Finsk etablerad back i bättre finsk klubb. Fina meriter
4. Lars Jonsson, spelade också flera landskamper samma säsong. Valde Timrå i dragkamp med Frölunda (va?).
5. Johan Svedberg, inga större meriter
6. Jimmy Danielsson, inga större meriter

Summa: ifjolvärvade 3 landslagsspelare, en finsk klassback och 2 nonames. Av de två mindre meriterade spelarna har en fått kicken.

I år?

2 finska etablerade spelare (Laakkonen och Oksa)
1 målvakt (Asplund)
1 talangfull back (Strålman)
2 forwards med meriter från spel i 3:e-4:e femman. nån enstaka landskamp för 3 år sen hos den ena
1 talangfull Dansk forward

Hade Timrå varit elitserienykomling eller allsvenskt storsatsande topplag hade jag förstått årets satsning. Men nu? inte i närheten av ambitionerna ifjol.
Okej, jag har full förståelse för den här satsningen om Hedström, Manderville, Hagos och Jonsson stannar. Men det kommer knappast ske, max två av dem 4 kan vi räkna med. Om ens det