Timrå IK

Hockeybusiness är en ful och ihålig, själslös och extremt pengakrävande bransch.
Det kan liknas vid en lång och plastig korridor utan slut, där tjuvar och hallikar går fria medan bra män dör som hundar.

-Det finns också negativa saker med branschen.

Frälsarjakten tar lätt makt över både förnuft,känsla och plånbok i desperata klubbars inre rum.
Den så kallade marknadskraften på spelarmarknaden är sällan mer än upptrissad och patenterad galenskap som bara skapar osäkerhet.

Spelarna själva blir lätt vilsna i den plastiga korridoren.
Den av "huggormen" Boork i kylan ställda Miettinen flydde landet som han trodde att inget serum fanns att tillgå inom rikets gränser.

(F.ö är det tveksamt o m DIF spelarna verkligen åt huggorm den där gången på 80-talet.)

-Ett borttappat hjärta behöver ett hem.
-Revansch är en underskattad motivationsfaktor.
Skulle gärna ha sett Miettinen bita tillbaka istället för att dra med svansen mellan benen.
Han borde sälla sig till andra underdogs och göra en komplett Timrå IK.

En vacker revansch efter en tillsynes solklar knock-out, resa sig på nio och slå tillbaka trots man varit i princip uträknad både innan och under matchen.

Lite mer hjärta, lite mer jävlaranamma.