Tre Kronor

mattias - 74: Roenick en favorit här också 😊 Men laget USA hade där och då var ju brutalt bra. Brian Leetch, Chris Chelios och Phil Housley bland backarna. Mike Modano, John LeClair, Bil Guerin, Brett Hull, Patrik LaFontaine, Keith Tkachuk och en av de allra bästa tekarna på den tiden Joel Otto, bland forwards.

Rip Kirby: Det märkliga är, att trots att möjligheterna att se NHL var ytterst begränsade på den tiden, hade jag stenkoll på i princip varenda spelare i World Cup 97 och visste precis deras styrkor och svagheter. Men om någon skulle be mig att beskriva Brock Nelson eller Jaccob Slavin som spelare hade jag inte haft en susning.

Det beror säkert till viss del på dåtidens hockeykortssamlande, NHL-spel på datorn etc. men jag tror inte att det är hela förklaringen. Tror mycket handlar om att alla spelarna på den nivån är så pass tekniskt skickliga när det gäller skridskoåkning och puckhantering att de känns mer "generiska". Lägg där nolltolerans mot huvudtacklingar och fighter, och det blir mer en grå massa. Nu känns det mer som att McDavid, MacKinnon, Matthews med flera sticker ut för att de spelar på en annan nivå än övriga, men överlag känns det lite ...gråare.

Det var ju på sätt och vis coolare när du hade passningsgenier som Adam Oates, snabbskrinnare som Mike Gartner eller Afinogenov, powerforwards som Cam Neely, skräckinjagande backar som Derian Hatcher, hårdskjutare som Al Iafraite eller Al MacInnis eller tekniker som Kovalev. Dvs spelare som inte nödvändigtvis var dominanta över hela banan, utan som hade sina signum, lite som i Mighty Ducks-filmerna.

Så det är lite av en paradox; Det faktum att spelarna har blivit bättre, gör att sporten har blivit tråkigare, eller åtminstone att spelarna har blivit tråkigare, trots att spelet säkerligen är betydligt bättre nu. Spelare som Magnus Wernblom skulle aldrig komma fram idag.