Brynäs IF

arnio: Många verkar se Reander som en frälsare. En man som kan ta tag i saker och styra allt rätt. Personligen väljer jag att se hela bilden. Nu känner jag inte Reander, vare sig personligen eller som yrkesman. Men visst måste han någon form av talang när det gäller att driva företag, eller åtminstone bilfirmor. Så det kan tyckas att han har ”det som krävs” för att få föreningen på fötter igen. Dock, finns det en annan sida också. Reander hoppade som känt av styrelsen i november förra året. Hans avhopp skedde mer eller mindre via media och där avslöjande han en mängd siffror som, för åtminstone mig som lekman, borde ses vara avsedda endast för internt bruk fram till att årsredovisning eller dylikt publiceras. Vidare så hoppar han av när det går som mest emot. Är det en egenskap som är önskvärd hos en potentiell ledare och frälsare? Vad kan han göra i styrelsen alternativt som klubbdirektör nu, när hans syn på det hela för ett halvår sedan var: ”känner det inte meningsfullt längre att lägga ned vare sig tid och/eller engagemang” (citat från hans öppna brev). Visst är dåvarande klubbdirektör borta och delar av styrelsen blir troligtvis utbytt vid kommande årsmöte, men i stort är det inte någon större skillnad på situationen. Borde inte en blivande ledare/frälsare ha styrkan att få styrelse/organisation att jobba mot det rätta målet? Vad är det som säger att det inte kommer ett nytt avhopp om ett tag om det inte går som han vill?
Sen kan jag inte undvika att fundera på det rent personliga vinningen i det hela för Reander. Han går ut med ett dramatiskt brev där han totalt sågar, i första hand, den sittande klubbdirektören vid fotknölarna och i andra hand den styrelse som han själv sitter. Sen ett halvår senare anser han sig som en god kandidat till klubbdirektörsposten och försöker dessutom vinna några martyrpoäng i tidningen, där han målar upp en bild av att de som skall tillsätta en ny klubbdirektör har något personligt emot honom.

Jag har tyvärr inga vettiga förslag på kandidat till vare sig klubbdirektör eller styrelseordförande, men jag ställer mig något frågande till den allmänna uppfattningen om att relativt okritiskt se Reander som frälsare. Men som Huss säger, det blir verkligen upp till bevis för Reander om han blir ordförande eller klubbdirektör.

En annan reflektion är, det känns som om det är lite samma situation nu som när den förre klubbdirektören tillsattes. En starkt kritisk person till hur organisationen sköttes blev klubbdirektör mycket tack vare just hans kritik. Så här med facit i hand så kanske det valet inte var det bästa. Att vara kritisk är rätt så enkelt, att komma med lösningar är det som är det svåra. Och med den meningen är väl en bra beskrivning på just detta inlägg ;-)