Brynäs IF

Powerfade:

Andra och tredje frågan sysselsätter sig Frölunda med nu också. Deras "ultraoffensiv" fungerar inte (för närvarande). HV funderar också just nu. 

Inte så jävla lätt att ändra gameplan in någon större utsträckning då man förhoppningsvis har synkat gameplan och sammansättning av spelartruppen.

Bredden på spelarnas kompetens avgör hur varierat laget kan spela.

När Melin coachade laget hade vi större bredd i truppen än vad vi har nu. 

Det underlättar när man behöver förändra gameplanen under eller mellan matcher för att vinna.

BZ återigen...

Auchinleck: Gameplan eller inte. Det som gör en bra tränare är att hitta vägar att vinna även om spelet låser sig.

Anpassning är nyckelordet. Exempel:
Man har kört fast i sitt PP. Allt ser bra ut men spelaren som är tänkt att göra avsluten är helt ur slag, eller kanske inte en tillgänglig.

8 av 10 tränare i sverige nöter på och hoppas att det skall vända. Till slut vaknar "experterna" och snackar om kris. Man börjar förlora matcher och den onda spiralen börjar. Spelarna tappar självförtroendet och svackan blir en mariannergrav...osv.

Vems är felet? I min bok ska man givetvis ge en spelare ett visst förtroende. Men det måste finnas en gräns. Man måste kunna hitta andra vägar att lösa problem som dyker upp. Och de gör det alltid i alla lag.

TJ har tenderat att slå skallen blodig för länge med sitt "givande av förtroende". Ett praktexempel är nör han höll fast vid sitt offensiva tänk för länge. Han gjorde sig till och med av med GP i sitt envisa tankesätt och totala ovilja att ändra. Ändringen kom. Men på tok för sent.

Andra saker som kan välta en spelide, ett grundspel är skador. Där handlar det återigen om anpassning. Har man inte verktygen så får man göra de nödvändiga förändringar som krävs för att nå resultat. Inte använda problemen som svepskäl att det gått dåligt.