Brynäs IF

Peja: För egen del så anser jag att det finns en generell underskattning av Juniorers utveckling kontra etablerade spelare. Tesen är att det är mindre risk att köpa en etablerad spelare kontra satsa på en juniors utveckling. Jag vill hävda att sannolikheten att en junior ska utvecklas till att bli en bättre spelare kommande år är nära 100 % (om man bortser från skador etc). Frågan är snarare hur mycket bättre dom kommer att bli.
Å andra sidan är risken påtaglig att den etablerade spelaren kommer att prestera sämre. Några exempel inför i år är ex Öhlund och Nick Johnson eller Asklöf och Thorell.
Det finns många mekanismer som gör att man anser det som mer säkert att ta in etablerade spelare än att satsa på att utveckla de egna leden. De mekanismerna är mest påtagliga i klubbar som är pressade. Sportchefen har ett stort behov av att ha ryggen fri, man vill nå snabba resultat etc. Jämför man t ex Skellefteå och Frölunda med Modo och Leksand så ser man vad detta leder till över tid.

Ska ett lag vara framgångsrikt över tid så måste man ha en bra juniorverksamhet och en bra integration mellan junior- och A-lagsverksamhet. Genom att juniorer fyller på underifrån skapas en klubbkänsla, man sätter tryck på övriga i laget att prestera och man får en ekonomi som tillåter att man kan förstärka med klass.

För att lyckas så måste man ha en stark och modig sportchef som tror på vad klubben gör på alla nivåer och dessutom kontinuerligt utvecklar alla nivåer.