Brynäs IF

Jag vet inte hur länge jag varit medlem här eg, men jag har nog sällan eller kanske aldrig delat något riktigt personligt tidigare.

Den här säsongen har ju varit helt underbar, jag trodde aldrig att man skulle ta hem serien och ännu mindre att man skulle ta sig hela vägen till final. Utopiska drömmar kan man ju alltid som supporter.

För en sisådär en 7-8 veckor sen fick vi beskedet att vår kära och älskade mamma var allvarligt sjuk. Sen dess har jag tillbringat åtskilliga timmar uppe på sjukhuset. Bara några timmar innan finalen fick vi beskedet att nu finns det inget mer att göra för henne. Så fruktansvärt jobbigt känns det. Aldrig känt mig så maktlös tidigare.

Man har kastats mellan hopp och förtvivlan under hela tiden, tankarna har snurrat konstant. Att då få ha ynnesten att kunna följa Brynäs i slutspelet och bara för en stund koppla bort allt jobbigt har varit, och är, en räddning för mig.

Brynäs och ishockey betyder så mycket för så många människor. Jag hoppas att spelarna känner allt stöd dom får. Ni som kan vara på plats, skrik åt mig med!

Så jag hoppas Brynäs forsätter den här resan dom är på och avslutar med att plocka hem hela skiten. Sen hoppas jag att mamma får vara med på hela resan i mål.

Krama om era nära och kära extra medan ni kan. Ring det där samtalet ni tänkt men kanske skjutit upp ett tag. En dag kanske det för sent.

Kom igen nu Brynäs, nu tar vi dom här djävlarna rätt upp och ner bara!