Brynäs IF

Jag brukar ingå i den där envisa klacken här som håller optimismen uppe. Men efter tre omgångar tycker jag mig se några tendenser i Brynäs spel som skickar kalla kårar nerför ryggen.

1. Denna outgrundliga rädsla. MoDomatchen såg bra ut--samlat lag, spel högt upp i banan hela tiden, kaxigt spel, ingen tendens att vika ner sig--men Timrå- och Lulematcherna verkar vara en återgång den senaste säsongernas darriga fegspel. Att köra en defensiv strategi när man har ett av elitseriens svagaste försvar är ingen genomtänkt strategi, försiktigt uttryckt. Vår styrka ligger i anfallsspelet, alltså satsa på det. Damned the torpedos--här kommer vi. TJ's strategi gör att Dackell, Viitakoski, Miettinen och Danielsson förmodligen mest ligger och kör bågar i mittzon. Förmodligen säger jag eftersom jag inte sett de två senaste matcherna.

2. Coachningen. TJ verkar vara bra i båset, men jag undrar hur klok han är taktiskt (se ovan).

3. NHL-lockouten syns precis så mycket som man befarat. Vi har i dagsläget inte ett enda lag i ES som vi "bör" slå, utom möjligen Mora. Alla andra lag kan mycket väl slå oss, hemma och borta. ju längre tiden går desto mer hinner de lagen spela in sina förstärkningar. Då blir det riktigt svårt.

Nån som tror vi rubbar HV på lördag?

Det är förstås möjligt att det här vänder snart. Förra säsongen började vi bra, sen gick det utför, så scenen kan visst ändras fort. Men i dagsläget känns det oroligt. Mycket oroligt.