Brynäs IF

sylf: Att vi varit bra med i matcherna mot de topplag vi hittills mött är det väl knappast ngn som kan förneka. Fanns det ngt patentsvar på varför man ändå inte vinner, då vore det ju väldigt enkelt. Muta motståndarna? Be dom ta det lite lugnare? Säga åt våra egna killar att dom måste göra mål? (dom kanske inte vet att detta)
Som skribenten skriver, hade vi spelat uselt, utan inställning osv, då hade man varit riktigt orolig. Hur många matcher har man inte sett där ena laget skapar massor men det andra laget likförbannat pillar in puckarna. Det har som sagt gått 6 omgångar av 50 och att redan nu kasta yxan i sjön och börja gnälla verkar inte direkt seriöst tycker jag.
Andemeningen i brevet är i mångt och mycket den att man som supporter skall stötta sitt lag på ett positivt sätt i alla lägen, speciellt när det går tungt. Spelar ingen roll om man spelar dåligt, dom skall ändå stöttas. Spelarna och tränarna kan nog själva bedöma sin insats och vet när dom inte gjort ett bra jobb. En klok supporter skall i det läget inte gå in och lägga lök på laxen. Naturligvis kan man skrika ut sin besvikelse även här på sidan, vilket ju många också gör.
Det är när den hela tiden kombineras med tillmälen som: Skitlag, djävla sopor, o dyl som gränsen är passerad enligt min mening.
Man brukar iofs säga att den man älskar, den agar man.
Fast det finns ju gränser även där.

ALLA blir förbannade vid en förlust och INGEN rycker på axlarna, det är jag övertygad om.
Där det skiljer sig, är hur man hanterar det hela.
Jag tycker att en blandning av lite gnäll, självdistans, uppmuntran och glimten i ögat är att föredra framför ett i stort sett konstant målande av fan på väggen.