Brynäs IF

Ligger det inte i sakens natur att om laget man håller på förlorar så mår man dåligt? Är det inte det som liksom är definitionen på en supporter? Jag tror inte att Huge är mindre supporter än någon annan här. Hur man hanterar nederlag beror på hur man är funtad. Vissa blir förbannade, andra blir tysta och glor in i en vägg hela dagarna, andra försöker trots allt att se framåt. Alla är vi supporters. Hustrun har blivit den största Brynäs-supportern jag träffat eftersom hon vet hur otroligt sur och grinig jag blir när Brynäs förlorar. Men jag försöker låta bli att yla alltför mycket här. Vi lever i en demokrati, som sylf skriver och det är ett privilegium att få yla om man känner för det.

Men det är på fjärde året nu som livet som Brynäsare är tungt. Jag tror inte det finns någon teori om den här nedgången som inte har stötts och blötts på den här GB:en, men jag inbillar mig att vi nu äntligen är på rätt väg. Kortsiktigt kan man konstatera att vi är två segrar från en slutspelsplats (med sedvanliga reservationer för resultaten i andra matcher) och att serien egentligen knappt kommit igång. Men det kommer att bli kämpigt hela den här säsongen. Jag fattar fortfarande inte hur andra klubbar finansierar sitt NHL-shoppande, men för Brynäs del gäller att vi har inte pengar till mer godis än vad vi köpt. Alltså måste den ekonomiska basen breddas. Vi måste också, tror jag, gå tillbaka till vad som gjorde den här klubben stor en gång i tiden. Många (bl a jag själv) verkar tro att mest pengar gäller, men jag inbillar mig att det finns annat som också spelar roll. Det finns något som heter självbild, hockeykultur, klubbkänsla. Titta på Miettinen som själv föreslog en lönesänkning för sig själv inför den här säsongen för att hjälpa klubben. Det säger mig något om hur killen tänker, och vi anses bland finländarna vara den kanske trevligaste klubben att spela för. Vi ska satsa på det OCH på att stärka ekonomin.