Att tänka på innan du skriver inlägg:
- Vänligen notera och respektera Hockeysnacks regler.
- Moderatorerna kommer att vara extra uppmärksamma på regelbrott som personangrepp, olämpligt språkbruk (t.ex könsord) och hot.
- Personangrepp gäller inte bara andra forumanvändare utan även spelare, ledare, domare etc.
- Om en skribent skriver ett inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att få en varning.
- Om en skribent skriver flera inlägg som bryter mot reglerna kommer denne att bli avstängd från att skriva i Brynäsboken under en viss tidsperiod.
- Om en avstängd användare återkommer under nytt användarnamn kommer det resultera i en permanent avstängning av det nya kontot.
- Om en skribent skriver fler än 5 inlägg under samma dag kan denne stängas av för spam om inläggsmönstret är av spamkaraktär.
- Motståndarfans som kommer in och hetsar under match kommer tilldelas matchstraff på en dags avstängning.
- Klagomål och ifrågasättanden om modereringen i gästböckerna skall inte förekomma på Hockeysnack och raderas omedelbart av tillgänglig moderator. Att bryta mot denna regel kan innebära avstängning från gästboken.
- Moderatorerna ger alltid skribenterna chansen att editera inlägg i 5 minuter.
Senast: Förlust mot HV71
Håller med dig fullständigt om Claes Yngström - ser ut som Peter Harrysson men spelar gudabenådad gitarr när han gasar på med Hendrix.
Däremot anser jag du har missat AC/DCs storhet: Skitenkel treackordsrock, men så ruggigt tight så att man bara häpnar. Sen är det min personliga åsikt att AC/DC med Bon Scott var tio gånger bättre än den proppmätta farbrorn Brian Johnson. Visst sjunger Brian ok och Back in Black är fantastisk, men när Bon Scott matar på i Highway to Hell, Touch to Much, Beating around the Bush, T.N.T. mm då j-lar är det vansinne och uppror så att jag bara jublar. Vilken mästare.