Arbetsförmedlingen ???
Arbetsförmedlingen bryter mot dom mänskliga rättigheterna.
Läste för någon dag sedan en insändare värnpliktiga inte lika för lagen.
Då insåg jag att det samma är för arbetssökande. Fast olagligt.
I Svea Rikes Lag.
Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Artikel 4 -Förbud mot slaveri och tvångsarbete.
1. Ingen får hållas i slaveri eller träldom.
2. Ingen får tvingas utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.
Vilket innebär att arbetsförmedlingen bryter mot Sveas Rikes Lag.
Enligt dom hårdare regler som arbetsförmedlingen vidtagit, innebär:
Du som arbetssökande måste söka alla ledigajobb.
Du som arbetssökande är tvungen att ta dom jobb som du får.
Om du inte söker eller nekar ett jobb, kan du som arbetssökande bestraffas med lägre A-kassa, lägre ersättning från försäkringskassa eller liknande.
Arbetsförmedlingen Tvingar dig att söka respektive ta jobb även mot din vilja, vilket bryter mot denna lag.
Arbetsförmedlingen är till för att hjälpa och förmedla lediga jobb till arbetslösa.
Arbetsförmedlingen har ingen laglig rätt att tvinga dig till arbete eller söka arbete som du inte har intresse eller kompetens för.
LFA
Detta är väl kanske att ta i. Självklart måste det finnas vissa krav från Arbetsförmedlingen om man ska få lyfta bidrag. Men att likna den metod Arbetsförmedlingen använder sig av med att bryta mot de mänskliga rättigheterna är väl att ta i.
Som info kan nämnas att det är stegar som man får klättra på hela vägen upp. Det tog ca: 30 minuter att ta sig till toppen, men det var det värt.
Per HApps:
Kan ju säga att med mina anlag för svindel så hade jag fått byta kalsonger, om någon lyckats tvinga upp mig dit för att jag skulle skriva mitt namn.
...för övrigt håller jag naturligtvis med om vad jag tror Mattias tycker att det borde finnas jobb i hela Sverige, men det är en politisk fråga som vi bara kan lösa på lång sikt.
Visst, det går inte att fördela arbetstillfällena absolut jämnt, men fortsätter det så här så finns snart jobben i Stockholm, Göteborg och Malmö. Resten av Sverige blir nationalpark där några få personer försörjer sig på att vara skoterguider eller sälja genuina hemslöjdsartiklar i plast "Made in Taiwan".
Just det. Jag hade i min ungdom (just när färg-tvn kommit) ett tillfälligt jobb på Sparbanken i Östersund och blev sedan arbetslös. När jag därefter sökte på PK-banken fick en av alla dessa odrägliga kvinnor det jobb jag borde ha fått, men däremot erbjöds jag jobb i Stockholm. Det var ju inte precis det jag tänkt mig, men "Va f-n, man kan alltid flytta tillbaka" tänkte jag och flyttade ner.
Efter två år tröttnade jag, fick hemlängtan och flyttade - inte till Frösön utan till Åre. Efter en underbar vinter bland detta koncentrat av de coolaste stockholmarna och en sommar med +8 grader och 70 sekundmeters isvindar blandat med uppfriskande spöregn och mördarmygg så omvärderade jag dock mitt beslut och flyttade ner igen, och här är jag kvar.
Jag säger inte att det här är rätt för alla, men det är oerhört stimulerande att komma till nya miljöer, lära känna nya människor och klara sig själv.
Utan mamma.
Det jag menar är att man skall inte vara rädd att flytta på sig. Om inte annat så kommer man säkert att lära känna mycket nya människor.
Har för övrigt skrivit min namnteckning på plattformen längst upp, 180 m ovan vattenytan. Och det hade aldrig hänt om jag stannat kvar hemma och stämplat.
Se länk.
www.statoil.com/statoilcom/svg00990.nsf/Attachments/plattformer/$FILE/heidrun_l.jpg
Jag tycker att det är vid sådana här tillfällen som A-kassan ska ha förståelse (det har dom också ibland av det jag förstått) och ge mer tid för dem som är drabbade. I min värld är det orimligt att tvinga någon att ta ett jobb som påverkar sin livssituation så markant. Jag menar, ett barn som är ett halvår ska inte få se sin pappa mer än 2 dagar varannan helg, i 4 år??!!
I just ditt fall vet jag inte vad som föranledde att du tog jobbet men jag anar att jobbet i sig var relativt välavlönat och du ansåg att det var värt det framför ett mer lågavlönat jobb som faktiskt fanns på hemmaorten? Du hade, hoppas jag, ändå en valmöjlighet?
Jag förespråkar inte att människor är arbetslösa och får A-kassa. Det påverkar våra skatter, vi som jobbar OCH även de som är arbetslösa. Jag menar bara att det måste finnas en viss human tankebana när man tvingar människor att söka på andra orter än den man bor på. En mer individuell bedömning där man inte ser krasst på de lagar som finns. Nu bedömer man delvis så, men detta vill man ju strama åt betydligt. Det är det jag kan ha vissa invändningar mot.
Våren 1993 blev jag av med jobbet här hemma i Sundsvall och hade en grabb på ett halvår.
Vad jag gjorde var att jag började pendla mellan Timrå och Oslo under 4 år tills det att det löste sig med en ny anställning i Sundsvall.
Detta var iofs bara möjligt då jag hade en sambo dom tog all markservice på hemma plan , då jag bara var hemma lör-sön varannan helg under 4 år.
Så kom nu inte här och snacka om att det är svårt att röra på sig om man har familj och barn. Det är bara att kavla upp ärmarna och tjura på.
Är man inte villig att flytta dit jobben finns så kan man börja leva på vatten och bröd. Förutsatt att man väljer att tacka nej till en anställning på annan ort.
Jag betalar nog med skatt, så det räcker tyvärr inte till, till dom som tycker det är jobbigt att måsta flytta.
Är allt i sin ordning kan dom tjäna hur mycket stålar som helst utan att det sticker i ögonen på mig. Är någon villig att betala dom en "jättelön" så är det lika okej som om jag som arbetare accepterar en "svältlön".
Jag är inte tvingad under pistolhot att acceptera "svältlön" utan gör detta frivilligt. De som betalar ut "jättelön" till en chef gör det inte heller under pistolhot utan frivilligt.
Alla bovar och banditer skall tas fast och straffas!
Om jag vill att renhårige mok: ska få lite schyssta bekymmer gör jag ett lagom vidrigt brott, och planterar strategiskt lite mok-DNA. Sedan får registret du nyss nämnde göra resten av jobbet.
Utan ett DNA-register går du ganska säkert.
Jag kan säga till dig att jag har aldrig tackat nej till ett jobb och kommer aldrig att göra det heller. Däremot finns det ju vissa arbeten som man kanske inte har sådan stor lust att börja på som Mc Donalds m.m men om det är det enda som krävs så visst. Det är i af ett jobb, även om ja är skeptiskt til just Mc
Självklart vill jag ha ett arbete., ingen skulle bli gladare än jag om jag fick ett jobb. Vissa får kalla mig samhällsplåga, det skiter jag rent utsagt i men att påstå att jag är en soffliggare gör mig jävligt lesdsen och besviken.
Jag söker massa jobb varje dag och förr eller senare så kommer jobbet men man har ju passerat 30 också nu så man vill ju som du nämner stadga sig också och då är ju ett fast arbete en bra början.
Det jag vill ha sagt är att jag är tämligen övertygad om att de flesta personer som går utan arbete innerst inne vill ha ett jobb. Att dra alla över en kamm och mena på att dessa personer är en samhällsplåga som bara kostar pengar är på gränsen till förtal. För de allra flesta människor är arbetslöshet en tragedi bara i sig.
Dock bör det löna sig att arbeta (alltså att man tjänar mer än när man stämplar), annars är systemet konstigt.
Dream Team:
Fel. Det är väl pengar som vi i ett kollektiv indirekt har betalat skatt för.
Inte 'man'.
Sedan är det, precis som vi båda varit inne på, en enorm skillnad för en ung männsika som har lättare att flytta till ett jobb än en äldre människa som rotat sig. Jag känner människor i min omgivning som mer eller mindre blivit tvingade att flytta p.g.a. för lång tid som arbetssökande, och de personerna har familj, är över 40. Dessutom har andra hälften redan jobb som man trivs med. Så, denna person som blir mer eller mindre tvingad att söka jobb på annan ort, kan tvingas att ta ett jobb och fixa en övernattningslägenhet för att åka hem när man har sin veckovila.
Det är orimligt.
250kg kärlek:
Grundtanken är väl inte att tvinga de som har hus, familj, barn i skola osv. Hänsyn ska ju tas till sådana saker, det står klart och tydligt i de papper som handlar om ersättning.
Däremot anser jag att de unga, som inte har någon direkt koppling till en specifik ort i form av familj eller barn, bör sättas press på. De har möjligheten att flytta och tar de inte den ska ersättningen sänkas.
Det som jag definitivt anser ska gälla alla dock, det är att om man blir erbjuden ett jobb på ens hemort eller i direkta närhet och man väljer att inte ta det utan något gilitgt skäl, då ska man bli utan ersättning direkt. Det ska inte löna sig att ligga hemma på soffan och lyfta bidrag och tacka nej till de jobberbjudanden man får, bara för att det inte är drömjobbet eller för att man är för lat.
Det är svårt att generalisera arbetslösa. Det finns ungdomar som kanske inte hunnit skaffa familj och därför kan flytta på betydligt enklare premisser än en medelålders person som har hus, familj, barnbarn o.s.v.
Ibland känns det som att det alltid är människan bakom arbetslösheten som är boven. Men är det verkligen så? Jag kan tycka många gånger att det är staten som indirekt orsakat en människas ofrivilliga arbetslöshet. Visst, jag kan köpa att om en människa värdesätter sin hemort så mycket att man inte kan tänka sig att flytta, så kan man få vara beredd på att sänka sin ersättningsnivå. Det är rimligt. Men att tvinga någon att flytta som liksom rotat sig med hus, familj o.s.v. tycker jag är orimligt.
Vad menar du. Ett löfte är väl ett löfte? Vi har ju dessutom folk som erbjudit sig att vara följebil ända från Timrå, så han kan inte fuska.
Tror tyvärr inte det är någon mening att ni tjatar på stackars Per HApps att han ska uppfylla sina stora ord om att cykla till Övik ifall er nya arena någonsin skulle bli klar. Efter ca 100 påminnelser från er så säger mig min manliga intuition att Per är jättegenerad och försöker springa och gömma sig, nu när det inte riktigt gick som han hade hoppats.
En man med stolthet hade självfallet bitit i det sura äpplet och garvat, sedan dragit fram sin gamla Monark och börjat tokcykla. Alla älskar en hjälte och jag är övertygad om att ni kommer att hälsa honom som en kung om han och hans cykel någonsin kommer fram till Framnäsudden.
Jag hoppas han gör det, men jag är skeptisk.
Om nöden kräver att man flyttar till jobben, så tycker jag att man skall göra det. Annars skulle man kunna sänka ersättningen med ett antal % om man väljer att bo kvar.
Jag gör dagsverke åt staten från 1 Jan till 8 Augusti , tycker jag räcker mer än väl.
Jag skall flytta efter sommaren om ingen jobb dyker opp har jag redan skrivit, men jag tycker inte man skall vara tvingad att flytta för att AF vill det. Skall inte dom hjälpa till och Förmedla jobb i den stad man bor i eller i närheten? Vad är dom annars till för undrar jag !
Välkommen den 26:e augusti.
Finns alltid någon som överdriver saker och ting... Min pojkvän har för övrigt förmodligen fått jobb nu, tack vare att han går någon fördriva tiden-kurs hos AF.