Dream Team

"Kärt barn har många namn", heter det ju. Vår förstakedja har kallats både ett och annat såhär långt. T.ex "Finnair", "finska domedagstrion", "finnish line" eller "finnkedjan". Och ifjol när Jonte Hedström spräckte den finska dominansen fick den heta miljonkedjan. Andra benämningar tackar vi en viss Wernblom för. Som sagt, kärt barn har, med all rätt, som här, många namn.

Vad vi med säkerhet vet är att kedjan såhär långt har svarat för imponerande 27 poäng de nio omgångar som hittills spelats. Det är bara HVs förstakedja som är bättre med 32 poäng. Sanny Lindström säger följande i en intervju i AB:
"– Vi hade en superkedja med Valeri Krykov, Robert Carlsson och Niklas Nordgren för några år sedan. Men den här är vassare. Tycker den är bäst i elitserien. Det finns flera vassa kedjor, som till exempel Kallio-kedjan, men jag byter inte bort vår finnkedja mot något, säger Sanny Lindström."

Nu till min undran; vad känner Sanny egentligen till om Timrås historia? För vidare påläst är han då inte i ämnet målskyttar och poänggörare. Nu ska gudarna veta att han är ursäktad, för vem kräver att han ska leta över 30 år tillbaka i tiden för att hitta en utmanare, ja, kanske t.o.m något som är, eller var, värre.

Under början av -70-talet -hade vi en kedja med Finn Lundström, Olle Åhman och Håkan Pettersson. Finn Lundström gjorde under sju säsonger, på 226 matcher, 116 mål och 56 asssist, 172 poäng. Olle Åhman svarade under sina 17 säsonger (!) för 415 matcher, 180 mål och 159 assist, 339 poäng. Slutligen Håkan Pettersson som under 15 säsonger och 446 matcher kom upp i 185 mål och 193 assist, 378 poäng.

Säsongen 1974/75 bildade man kedja i Tre Kronor i mötet med Tjeckoslovakien i Scandinavium (utsålt, 12 274, och förlust, 2-4). Den säsongen hade man svarat för otroliga 55 mål innan uttagningen i landslaget. Då ska man veta att det under den här tiden fanns hyfsad konkurrens från andra A-kedjor. Leksand, med Dan Söderström, Mats Åhlberg och Dan Laabraten, var väl närmast att konkurrera. Brynäs hade nog ett par alternativ även dom. För som lag betraktat var ju som vi vet både Leksand och Brynäs strået vassare än oss under den här tiden. I en intervju med Finn Lundström i ett av matchprogrammen säger han följande om det "tråkigaste minnet i Timrådressen":

"-Det var när vi föll mot Brynäs i den avgörande semifinalen i Scandinavium 75-76. Vi hade dem på gaffeln, men tyvärr kom inte vår kedja upp i normal standard den där kvällen. Om vi hade presterat bättre hade vi vunnit och spelat final. Det var bittert. Istället fick vi spela bronsmatch mot Skellefteå, inför nästan tomma läktare. Men vi vann i alla fall." ("hela" 857 personer besökte den tredje och avgörande matchen i Timrå)

I övrigt den säsongen tål nämnas "storsegern i Scandinavium". Sedan säsongen 1970/71 hade Timrå IK bara vunnit två gånger i Göteborg. Nu flög man till matchen med chartrat plan och med på resan fanns ett 25-tal supportrar. Mycket folk var i vanlig ordning på plats. 9 700, och vilken show de skulle få bevittna! Efter fem minuters spel ledde Timrå med 4-0 och efter den första perioden stod det 7-0! Till slut blev det hela 12-1 till Timrå. Saxat från [url=www.tikare.se/historia/Arforar/1966-1974/197475.php]Tikare.se[/url] "Så här utspelade hade inte Frölunda blivit sedan 1959 då man förlorade mot Södertälje med 19-2. De besvikna hemmafansen busvisslade i slutet av matchen. Samtidigt hördes den överlyckliga skaran Timråsupporters: Tiiimmmmmrå, Tiiiimmmmmrå."

Således finns det allt fog för att ifrågasätta det Sanny säger [=www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/elitserien/article1008192.ab]här.[/url] Visst har vi en otroligt vass förstakedja som ser till att vinna matcher åt oss. Men glöm inte eller välj inte att blunda för historien. För utan den vore vi inte vad vi är idag.