Historik
Föregående · 25 · Nästa"Ett ansvarsfrihetsbeslut som är behäftat med ett formellt eller materiellt fel kan, precis som vilket annat bolagsstämmobeslut som helst, av aktieägare, styrelsen, enskilda styrelseledamöter samt den verkställande direktören. Varken styrelseledamöter eller verkställande direktören får dock på materiell grund klandra ett beslut att vägra ansvarsfrihet eller väcka talan. Ett klandrat ansvarsfrihetsbeslut som ogiltigförklaras innebär att något sådant beslut aldrig förelegat"
Nu kommer språkpolisen in i bilden =)
Den första meningen (den som är kursiverad), känns inte korrekt sammansatt. Jag saknar ett verb i den här meningen.
Anfallsstjärnan lämnar Liverpool | England | Internationellt | Fotboll | Sportbladet | Aftonbladet
Daniel Corso kanske har nåt bra tips? Han som är van att sätta andra än sig själv i arbete menar jag.
mattias - 74: Det vore ju rätt tragiskt om Zlatan hamnade i pisslaget av alla pisslag som går att finna. Annars hade det varit intressant att se hur han skulle passa in i ett helt annat sätt att spela fotboll. Men, helst i en annan klubb då.
För egen del kommer Tre Kronors vinst i VM i Wien 1987, med i stort sett de allra bästa spelarna på plats, för alltid att vara nummer ett. Ja, såhär långt är väl kanske bäst att säga. Jag kommer fortfarande ihåg var jag befann mig och vilka andra människor som var där den där kvällen för bra precis 25 år sen. Då var det stort att vara svensk. De efterföljande gulden, kanske förutom OS-guldet 2006, kändes aldrig riktigt lika stora eller vad jag ska säga. OS -94 var inte de allra bästa spelarna med men det är ju förstås klassiskt på andra vis. 1987 så hade vi inte vunnit VM sedan 1960-talet plus då att vi äntligen kunde knäcka Sovjetunionen.
Redigerad kommentar
Men då ska man ju komma ihåg att på den tiden, när den ryska björnen var som mest överlägsen sina byten så berodde detta främst på att man låg så pass långt före sina motståndare främst i sina förberedelser med såväl kvalitet, uppbyggnads- och mängdträning. Idag så ligger ju spelarna på kanske inte på precis samma nivå men förutsättningarna finns i vilket fall för nästan alla spelare/lag/nationer att komma väl förberedda till varje stort mästerskap. Och ändå så är alltså Ryssland så överlägsna alla sina motståndare. 11 segrar av 11 möjliga, det är inte nån slump som gör att det blir så. Riktigt imponerande att se!
Redigerad kommentar
Jag vet att det inte började spelas finalspel i hockey-VM förrän en bit in på -90-talet, men det fråntar ju inte att Sovjetunionen som lag enskilt var fullständigt överlägsna allt annat moststånd under väldigt många år. Det var liksom det som var själva poängen i mitt inlägg. Om VM hade spelats som det gör idag under CCCP-eran hade nog spelat väldigt liten roll. De hade varit precis lika stora favoriter ändå.
Redigerad kommentar
Det har väl egentligen bara funnits ett moment som Sovjet/Ryssland aldrig riktigt grejat. Spelet på liten rink. Iofs vann man Canada Cup 1981 efter 8-1 i finalen mot Kanada, men med tanke på hur dominanta man var i värdshockeyn annars på den tiden så måste man väl ändå anmärka på att man aldrig fick till det riktigt på de små rinkarna.
NuMo: Rättvist, inget snack. Frågan är om Lasse Granqvist tänker över vad han säger när det låter såhär i TV: "Ryssland kommer att vara monumental megafavorit i finalen. Jag undrar om det någonsin funnits en större favorit i ett finalsammanhang i VM".
Glömmer han inte bort fenomenet CCCP som mellan åren 1963 till 1990 vann 20 världsmästerskap av 24 möjliga?
Åren man inte vann:
1972 var man tvåa bakom Tjeckoslovakien.
1976 var man även då tvåa bakom Tjeckoslovakien.
1977 var man faktiskt trea då Tjeckoslovakien vann guldet före Sverige.
1987, detta klassiska VM-år, slutade med sovjetiskt silver bakom Sverige.
Lägg till att man vann samtliga OS-guld mellan 1964 och 1988, Förutom i Lake Placid 1980 då.
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Mora IK, playoff säsongen 1984/85 - förlust borta med 0-14.
Sedan har vi då S/G Hockey 83 säsongen 1985/86 - förlust hemma med 2-16. Samma säsong och även det spel i allsvenskan - förlust hemma mot det då mycket starka Huddinge med 1-9. Borta blev förlusten ännu värre, 1-10.
I hyfsat modern tid, säsongen 1994/95 (då vi kallade oss med ett synnerligen fräscht namn, nämligen S/T Hockey), på den tiden då Bodens IK var ett konstant spöke för oss, klart i paritet med IF Björklöven och fenomenet Jörgen Wikström - hur många gånger stod man inte och svor åt hans oerhört stabila och alltid avgörande målvaktsspel mot oss? - så skrevs siffrorna i bortamötet med bodensarna uppe i Björknäshallen till 0-10. Ja, och självklart missade vi allsvenskan även denna säsong.
Säsongen 1995/96, då vi hade tagit tillbaka namnet Timrå IK stötte vi återigen på patrull mor Boden, denna gången på hemmais - 0-7.
Föregående · 25 · Nästa