mattias - 74: Angående regeltolkningar inom fotbollen så finns det uppenbart en ganska stor spännvidd om vad som är prio 1.
På ett personligt plan så är det ju helt och hållet subjektivt vad som man själv blir mest irriterad på och jag anser att du är lurad när du tycker att Ronaldo är den värsta filmaren i dagens fotboll. Hans spelstil bjuder in till "skavningar".
Internationellt så verkar det dessutom finnas ett kollektiv subjektivitetsfenomen.
Själv blir jag rasande när jag ser spelare som spottar på varandra. I Sverige är det något som är lägre än glocalnet, men i vissa länder verkar man nästan ha det som en vanlig samtalsmetod för att visa att man inte har samma åsikt.
- Stoppa spottningen inom fotbollen! Det är prio 1 för mig. Jag vill att alla spelare filmas så de kan bli straffade för det i efterhand. Holländaren Reijkard är för alltid svartlistad från min "civiliserade spelare lista" inom fotbollen t.ex. just för sitt apbeteende.
Åter till filmningar.
Bulgaren Hristo Stoichkov. När något landslag spelade fotboll i Sofia mot Bulgarien så var det tradition att Bulgarien fick en straff inom de första tio minuterna. Bulgarerna sprang in i straffområdet och kastade sig huvudlöst och domarna hade inget annat val än att blåsa straff oavsett om det var straff eller inte. En självbevaresedrift från domarens sida eftersom det annars skapade en lynchstämning resten av matchen och att det mest troligtvis hade blivit lynchning om om han inte blåst straff.
Det fanns inga Bulgarer som ville ha några videorepriser som visade någon annan sanning än den de ville ha. Filmningar av filmningar är ingen prio 1 där.
Ravelli uttalade sig förresten lite slarvigt i frågan efter Sveriges VM-vinst över Bulgarien -94. - Det vert man ju hur Bulgarer är(och Rumäner, lyckades han klämma in) - filmare hela bunten.
Antagligen så är man ganska slipad filmare om man gått den Bulgariska filmskolan i alla fall. Nä, tacka vet jag vi ärliga stålblå nordmän.
Hyypiä gjorde ju ett par underbara tvåfotsdribblingar i straffområdet mot Chelsea härom dagen. Plötsligt blir han kapad men något inom honom (Nordisk ärlighet?) får honom att fortsätta att kämpa efter den undflyende bollen i stället, men det är försent. Bollen rinner iväg. Då kommer Hyypiä plötsligt på att han måste accentuera (Inte filma, utan tydligt visa) kapningen. Tyvärr såg det inte naturligt ut, det såg ut som en urdålig filmning i stället.
Hade han haft lite fart i benen och i rörelserna som Ronaldo som är van att bli "skavd", ja då hade accentueringen av kapningen antagligen blivit avccepterad i stället, vilket hade resulterat i en rätt dömd straff.
Vad vill jag då med det här resonemanget?
Jo, det pågår uppenbarligen en typ av filmningar som är svåra för det mänskliga ögat, de mänskliga sinnena, att bedöma rättvist. Man behöver kameror och repriser från olika vinklar för att kunna bedöma situationerna.
Vi framför teven har den förmånen. Först skriker vi - "frispark domaren!", för att sedan ändra oss när vi ser reprisen. Eller. - "Filmning!" För att sedan se att det var nog en jäkla tur att han accentuerade kapningen för annars hade han stått på benpiporna nu.
Avgörande filmningar i närheten av och i straffområdet är det nog ingen skillnad på nu jämfört med på Stoichkov eller Glenn Strömbergs tid. Men däremot så har det täta och hårda spelet gjort att det accentueras över hela planen.
Devisen har blivit: Nu blir jag skavd så att jag tappar bollen, men då får jag ingen frispark om jag (ärligt nordiskt) försöker stå kvar och jag kommer därför att tappa bollen. Lika bra att jag accentuerar (betonar) skavet så att jag får frisparken.
Eller: Nu jävlar kommer den där dåren med båda benen sträckt och dobbarna emot mig, bättre kasta mig och klara benen än att bokstavligen stå på benpiporna efteråt, utan boll och känna mig ärligt Svensk.
- Vi som ser på reprisen på tv efteråt ser ju i det senare exemplet att han kastade sig och "glidtacklingen", hur vårdslös den än nu var, inte tog. - "Filmning!" skriker vi då.
Grader av filmningar alltså. I framtiden så kanske vi måste ha videodomare som går igenom varje tackling, varje kapning, varje fall i närkamper, varje accentuering (överdrift) av reaktion i närkamper osv. för att en vecka senare kunna lägga rapport och lämpliga straff för de olika förseelserna.
Vidare så måste ju varje lag ha möjlighet till minst samma begrundandematerial så att chansen finns att överklaga vad man tycker var felaktig bedömning.
Tyvärr så kommer det knappast att spela någon roll för den match vi alla såg live. Men nog blir det rassel med bötespengar och avstängningar etc. bakom kulisserna i efterhand. Vidare förebyggande tror jag knappast att det blir i alla fall.
NuMo: Nä, det är dålig respons i tråden. Byter årtal till något aktuellt i stället.
26 april 1986. Det måste väl de flesta komma ihåg. 20 År sen på dagen nästan.
I alla fall. Det var "Härliga Tider Strålande Tider", som Thor Modéen skulle ha sagt. Edvin Adolphson gjorde förövrigt sitt sista stora framträdande på film i just den filmen. Han skulel sedermera gå bort endast 86 år gammal, men det var 1979 så något Tjernobyl hann han inte med.
Klockan 01.23 lördagen 26 april 1986 smälte Tjernobyl 4 ner till en flytande massa. Reaktorhärdens strålning fördes med i regnmolnen och strödes ner över alla som bodde i Ångermanland, mer eller mindre. Från den tiden skulle var mans älg bli ren och grävas ner i stället för att ätas.
Själv så jobbade jag något år senare med att nätfiska sjöar för att kunna mäta upp cesium 137 i abbarn och i gäddan. becquerelhalten visade sig i ofta vara mellan 5-20 000. alldeles för mycket för att vara bra för magen. Samhället tog krafttag mot eländet och höjde gränsvärdena för vad som var nyttigt att få i sig med ett par tusen Bq.
Man lärde sig filéa Abbore det året vill jag lova. Allt till tonerna av Anna Books - Killsnack eller Thåströms Var é Vargen. "Tummen", en av våra livs levande hockeyorakel, fick sitt lystmäte med "Fula gubbar" och "Joey Killer " med Magnus Uggla. En musiksmak som sedan för alltid skulle fastna i hans närvarande medvetande.
För mig vad det ändå Duran Duran som gällde. Not, not, notorius sköljde över lägenheten på den tiden. Jag hade ju nyss flyttat till min nyköpta tvåa i det s.k. T-Huset i Sollefteå, med utsikt över anrika Sobra, (Sollefteå Bryggeri AB).
Ja, där har det förövrigt bryggts goda drycker som man vill komma ihåg, men som gör att man ibland får minnesluckor.
Kommer inte riktigt ihåg om jag byggde något under den här tiden, det är väl en minneslucka.
Ähh! Kom igen nu. Vad gjorde ni under Canada Cup 1976. Skriv vilken musik ni lyssnade på och vad ni kände. Var ni kär i någon tjej, eller blev er hund avlivad? Vad vet jag. Själv spelade jag The Osmonds på en sk. tape-recorder och på dagarna bäckmetade jag i stadsparken.
Det var tråkigt att vi förlorade mot Finland med 8-6 men det kompenserades med att ag fick min första byggsats. Ett Spitfire flygplan i plast.
Min största idol Ingemar Stenmark slog ju dessutom igenom när han vann sin första Världscupseger i Aspen Colorado. Därefter så stannade Sverige varje gång han åkte. Då kunde man ju passa på och spisa lite ABBA. Jodå. Jag blev lite kär i Agneta, men vad Anne-Frid gjorde i gruppen det förstod jag aldrig.
Hade en grnne i huset som var aningen pilsk, fast hon bara var nio år. Det gick inte så bra för henne senare heller. Fnaskade en del år i huvudstaden, men nu så verkar det gå bättre igen.
Canada Cup spelades egentligen med Thorleifs i bakgrunden.
Ja det här är en fortsättnig på alla andra musiktrådar, men så mycket mer preciserad. Klipp från galan via you tube (och andra) välkomnas.
Vi kommer ofta ihåg var vi var, vad vi gjorde och hur vi reagerade när det gäller negativa stora händelser. Palmemordet, Twin-Towers, Estoniakatastrofen osv.
Men det finns väl positiva upplevelser att minnas också? Alla var inte födda när Johansson mötte Patterson.
Nu undrar jag om det var fler än jag som satt uppe under Live -Aidgalan 1985. Vad kommer ni ihåg från den tiden. Varför satt ni och tittade, vad ville ni se? Levde det upp till era förväntningar? Eller så saker som låg i tiden. Vad gällde i livet då? Känslotillstånd, ny tv, Vad som helst, men det är Live Aid som gäller.
Liten rep. Allt startade med att Bob Geldof, då sångare i gruppen The Boomtown Rats, såg en BBC-dokumentär om svälten i Etiopien. Geldof bestämde sig för att samla folk han kände i musikbranschen för att spela in en skiva och på så sätt samla in pengar som kunde hjälpa de svältande. Gensvaret blev enormt. Först kom brittiska singeln Do they know its christmas. Sedan kom efterföljaren We are the world i USA. Allt kulminerade sedan med de två konserterna sommaren 1985. Sammanlagt samlades det in $140 miljoner.
För det första. Madonna var i ropet. Själv hade jag av någon konstig anledning redan en skiva av henne. Visst den var bra, riktigt bra, men det var ju bara på skiva.
För första gången fick jag se Madonna live. Det var fantastiskt. Hon strålade utöver det vanliga... för mig. Det var något extra.
Men skit i det. Jag ägnade tiden åt att göra något viktigt. När jag fyllde fjorton (1980) och jag fick jag en fantastisk present. Ett flugspö i byggsats. Tyvärr var det över min horizont att byga något sådant just då. Flugspöet blev liggande i sitt paket till just den är magiska kvällen/natten.
När galan var över så var flugspöet klart, det behövde bara lite extra torktid till lacken över spöringarna.
Flugfiskespöet är inte speciellt märkvärdigt. Hur enkelt som helst men många personer som provat det säger att de skulle vilja ha ett lika skönt spö.
Det är jag stolt över. Men faktum är att jag bär med mig känslorna från Live-aid-galan också, kanske tack vara fiskespöet.
Sitter och blir lycklig av en salig youtubeblandning av låtar. kan bara inte välja en. Men jag väljer flera. Kan man egentligen lyssna på det här sättet och må bra? Jag jag verkar kunna det.
En vision som bara nästan blev. Från 2002 någonting.
27 sep 00:24
Meddelande
Enligt "säkra" källor kan jag göra heta avslöjanden om den nya hallen.
Hallen kommer att anta formen av en jättesauna. Den beräknas ta hela fjortontusen åskådare om man knör in folk i gammal bastutradition. Det kommer knappast att vara nödvändigt, förutom i slutspelen. Publiken kommer att sitta på långbänkar av trä. (Precis som i Gavlerinken) Matchprogrammen kommer att tryckas på frottéhandukarna som alla åskådare obligatoriskt ska vira runt midja, (högre på kvinnor. - Inga osedligheter). Måldomaren kommer att få till uppgift att "stänka" vatten på de heta stenarna. Matchvärdarna kommer att ha samma uppgift som nu i stort sett. De ska gå runt som mullor och randa publikens ryggar med härligt björkris. OHHH! I periodpauserna kan de som vill, gå ut på isen och doppa sig i upphuggna vakar. Det kommer också att erbjudas underhållning i form av armbrytningstävlingar och fingerkrok. Lite Leksandinspirerat för de äldre när dansgillet gör sina uppvisningar och för de yngre, ponnyridning såklart. Matchvärdarna får nu under pauserna en något för dem onaturlig och kanske lite motbjudande uppgift. De ska gå runt och servera dryck och mat. Jorå! Det erbjuds fatöl till billiga priser, och basturökt korv till alla isterbukar som så erfordrar. Själva spelplanen är inne i en glasburk. i vilket det finns viss frostrisk på, pga. kontrasten med imma och kyla. Ett snillrikt, ultramodernt jätteminifläktsystem ska förhindra den värsta nedisningen i alla fall. Efter matchens slut kommer hela hallen att vältas och publiken hälls helt enkelt ut i Ö-viksvattnet. Detta dopp är en skön avslutning efter allt bastande. Festen fortsätter sedan överallt i Örnsköldsviks centrum, med folk som överlyckliga letar efter sina kläder i pubar och snår.
Paddan: Det blev ju ett gift att söka nostalgiinlägg och trådar nu. Inte nog med att man skall behöva påminnas om då. man skall vara i nuet samtidigt som man hela tiden hamnar i framtiden.
knaskamilla: Har du någon aning om vilken adress man skall kunna för att söka på luleås forum typ förut. Före 2006 i alla fall. När var det man höll till där som värst. 2000-02 omkring kanske. Paddan, du var ju kärlekskrank på det forumet vill jag minnas.
Allt skitsnack om Lars Jansson är för mig fullständigt obegripligt... I dagens match t.ex. inte ett fel, hans andra period var helt makalös, tillsamans med Högard var han helt enastående. Jag vet att får man agg till en spelare är det svårt att "bryta sig ur", men för HELVETE!!! är man det minsta objektiv så ser man för helvete att Jansson är årets back, tillsamans med Pirre!!!!!
Lyssnar du på hiphop och/eller kör huvudet i sanden eller?.?.???? "
Poffa: Det som känns skrämmande när man läser de här inläggen är ju att det är som om det vore igår. Frågan är om det inte fortfarande går rester av debatter nuförtiden som flöt under broarna då. Läste just en tråd där du inte ville bli kallad fegskit som gömmer dig bakom anonyma nick på forumet. Anklagelsen kom från FyllHasse, såklart. Sen började en någon typ av debatt som handlade om min pappa är starkare än din, eller vad det var.
Wayne Gresky: Jo, det är det jag antyder. Hedman har ett en högre nivå i det konstruktivare spelet. Om Westin inte skall fortsätta vara en marginalspelare är han tvingad att utveckla det och det kan vara ett för svårt konststycke att klara över en natt.
Däremot så håller jag med Spud. Om Westi fortsätter att ha båda fötterna i myllan så kommer han att vara ett utmärkt komplement i truppen. Jag tror dock att han måste skynda långsamt.
spud: Hedman har ju visat en betydligt högre potential, så ställer man dessa två juniorer mot varandra så talar det ju för att Hedman kommer att ha en högre nivå även kommande säsong.
Samtidigt så kan man ju spekulera vidare.
Hedmans högre potential där han speciellt offensivt visat otroliga kvalitéer bygger ju lite på hans förmåga att våga använda sig av mindre marginaler. Mindre marginaler borde ge tydligare utslag vid formsvackor. Defensivt kan Victor utvecklas till att bli Modos Chara, omöjlig att passera pga. överlägsen fysik. Än är han valpig och överambitiös i närkampsspelet ibland, vilket bjuder på en del onödiga utvisningar.
Westin däremot gled ju in på ett bananskal i truppen pga. skadesituationen och han etablerade sig välförtjänt för sitt enkla spel. Han spelar med större marginaler och borde inte vara lika känslig för sin egen konjunktur. Men samtidigt har han inte samma potential som Hedman. Så fort backbesättningen i laget är fulltaligt så kan man ifrågaätta Westins om spetskompetens räcker till, det kan man inte med Hedman.
hellge: Man skrev två år initialt, vilket innebar en förlängning med ett år. Trodde att man hade någon typ av 2+1 år.
Som sagt. Man snyter inte kompetenta tränare ur näven hur som helst. Ecke pratar i alla fall om hur bra det är med kontinuitet i kommentarer om förlängningen.
hellge: Jag vet inte riktigt hur Lückners kontrakt såg ut. Valde inte båda partners att fullfölja kontraktet? Alternativet hade varit att sparka guldtränaren, ett ganska tokroligt scenario.
"fick vi aldrig riktigt ihop gruppen och hade aldrig någon harmoni i laget."
Det betyder ju inte att det var missnöje i truppen.
Jag tror mycket av förklaringen snarare ligger i det media så gärna vill kalla för mättnatskänsla. Även fast jag snarare tror att det handlar om en bekvämlighetskänsla beroende på fjolårets framgång. (Mätta tror jag inte de är.)
Nya spelare och formationer som skall fungera är ju andra förklaringen. Där fick man inte ihop det riktigt. Disharmonin i laget kan ju bero på skadeeländet samt spelare som inte riktigt utvecklades som man hoppades på. Jonasén som ny t.ex., men även Peter Öberg som hade en riktigt svag säsong.
Det blev dribbel i formationerna och onödigt stor belastning på orutinerade spelare för att öht. kunna prestera stabilt. Laget och formationerna satte sig aldrig riktigt.
Paddan: Davidsson är en gemytlig kille. Jag gillar honom skarpt. Men han säger att det är roligare att vinna i år än förra gången de vann. Man funderar lätt om de längtade till en Rosa Pantern film på Sandrewas förra gången.
renen: Man kan se en lättnad snarare från HV-spelarna än sann superglädje. Man skall nog inte ha guld mer än var 28:e år och då med de man vuxit upp med.
Tyvärr så har man ju sett Silbersky uttala sig själv i media så många gånger att man utan att ha dåligt samvete kan uttala sig om hans syn på rättvisa.
Det är nog tyvärr dessutom så att han inte är ensam försvarsadvokat om att tycka att försvararrollen skall vara som den är i amerikanska advokatserier på tv.
Det framstår som om att Silbersky skulle hoppa av glädje om han lyckades frikänna en klient, som varit inblandad, där alla personer empatilöst sparkat ihjäl... (Fan, vilket exempel jag råkar ge. Jag byter exempel så det blir objektivt.) Vi säger - dränkt en person - genom att hänvisa till teknikaliteter som exempelvis att ingen med hundraprocentig säkerhet kan bevisa vem som höll i offret just precis när drunkningsdöden inträffade. Detta trots att många vittnen påstår att alla var lika delaktiga.
Att sen hela pöbelskocken av med all säkerhet troliga delinkeventer kuragelöst fegar ur och vägrar stå för vad de gjort, är något som Silbersky blundar för med lätthet.
För normala människor så fylls man med avsmak åt båda fenomenen.
- Avsmak för de fega kräk som man vet begått brottet. Då tyckte de att de var kungar som just genomgått en euforisk bragd. Plötsligt står de inte för vad de gjort. Personerna står där som avskum och precis som när de dränkte det stackars försvarslösa offret, så tänker de bara på sig själva - Totalt skamlöst.
- Avsmak för personen som hjälper till att försvara det här beteendet, med ett leende på läpparna att "systemet" inte fungerar.
En gång i tiden så kunde vetenskapsmän med goda argument försvara grymma experiment på Judar. Det är inte bara själva experimenten man nu känner avsmak. Det är nästan värre med de människor som försvarade dem. En jämförelse som Silbersky borde känna igen och ha som värdegrund, i stället för att tacka ett system där lagen gör att man kan gömma sig bakom andra. Den typen av rättvisa är något som gemene man har svårt för.
Silbersky är en parasit som utnyttjar landets lagar som en skicklig skattesmitare. Han utnyttjar det faktum att det går att smita från sitt ansvar genom teknikaliteter som att det går att gömma sig bakom andra, ifrågasätta bevittnade och troliga scenarier genom att hitta på egna kontradiktoriska amsagor som med hundraprocentig säkerhet inte går att utesluta.
Tekniken är lika avsmaklig som om åklagarsidan planterade säkra bevis mot förövaren.
På ett personligt plan så är det ju helt och hållet subjektivt vad som man själv blir mest irriterad på och jag anser att du är lurad när du tycker att Ronaldo är den värsta filmaren i dagens fotboll. Hans spelstil bjuder in till "skavningar".
Internationellt så verkar det dessutom finnas ett kollektiv subjektivitetsfenomen.
Själv blir jag rasande när jag ser spelare som spottar på varandra. I Sverige är det något som är lägre än glocalnet, men i vissa länder verkar man nästan ha det som en vanlig samtalsmetod för att visa att man inte har samma åsikt.
- Stoppa spottningen inom fotbollen! Det är prio 1 för mig. Jag vill att alla spelare filmas så de kan bli straffade för det i efterhand. Holländaren Reijkard är för alltid svartlistad från min "civiliserade spelare lista" inom fotbollen t.ex. just för sitt apbeteende.
Åter till filmningar.
Bulgaren Hristo Stoichkov. När något landslag spelade fotboll i Sofia mot Bulgarien så var det tradition att Bulgarien fick en straff inom de första tio minuterna. Bulgarerna sprang in i straffområdet och kastade sig huvudlöst och domarna hade inget annat val än att blåsa straff oavsett om det var straff eller inte. En självbevaresedrift från domarens sida eftersom det annars skapade en lynchstämning resten av matchen och att det mest troligtvis hade blivit lynchning om om han inte blåst straff.
Det fanns inga Bulgarer som ville ha några videorepriser som visade någon annan sanning än den de ville ha. Filmningar av filmningar är ingen prio 1 där.
Ravelli uttalade sig förresten lite slarvigt i frågan efter Sveriges VM-vinst över Bulgarien -94. - Det vert man ju hur Bulgarer är(och Rumäner, lyckades han klämma in) - filmare hela bunten.
Antagligen så är man ganska slipad filmare om man gått den Bulgariska filmskolan i alla fall. Nä, tacka vet jag vi ärliga stålblå nordmän.
Hyypiä gjorde ju ett par underbara tvåfotsdribblingar i straffområdet mot Chelsea härom dagen. Plötsligt blir han kapad men något inom honom (Nordisk ärlighet?) får honom att fortsätta att kämpa efter den undflyende bollen i stället, men det är försent. Bollen rinner iväg. Då kommer Hyypiä plötsligt på att han måste accentuera (Inte filma, utan tydligt visa) kapningen. Tyvärr såg det inte naturligt ut, det såg ut som en urdålig filmning i stället.
Hade han haft lite fart i benen och i rörelserna som Ronaldo som är van att bli "skavd", ja då hade accentueringen av kapningen antagligen blivit avccepterad i stället, vilket hade resulterat i en rätt dömd straff.
Vad vill jag då med det här resonemanget?
Jo, det pågår uppenbarligen en typ av filmningar som är svåra för det mänskliga ögat, de mänskliga sinnena, att bedöma rättvist. Man behöver kameror och repriser från olika vinklar för att kunna bedöma situationerna.
Vi framför teven har den förmånen. Först skriker vi - "frispark domaren!", för att sedan ändra oss när vi ser reprisen. Eller. - "Filmning!" För att sedan se att det var nog en jäkla tur att han accentuerade kapningen för annars hade han stått på benpiporna nu.
Avgörande filmningar i närheten av och i straffområdet är det nog ingen skillnad på nu jämfört med på Stoichkov eller Glenn Strömbergs tid. Men däremot så har det täta och hårda spelet gjort att det accentueras över hela planen.
Devisen har blivit: Nu blir jag skavd så att jag tappar bollen, men då får jag ingen frispark om jag (ärligt nordiskt) försöker stå kvar och jag kommer därför att tappa bollen. Lika bra att jag accentuerar (betonar) skavet så att jag får frisparken.
Eller: Nu jävlar kommer den där dåren med båda benen sträckt och dobbarna emot mig, bättre kasta mig och klara benen än att bokstavligen stå på benpiporna efteråt, utan boll och känna mig ärligt Svensk.
- Vi som ser på reprisen på tv efteråt ser ju i det senare exemplet att han kastade sig och "glidtacklingen", hur vårdslös den än nu var, inte tog.
- "Filmning!" skriker vi då.
Grader av filmningar alltså. I framtiden så kanske vi måste ha videodomare som går igenom varje tackling, varje kapning, varje fall i närkamper, varje accentuering (överdrift) av reaktion i närkamper osv. för att en vecka senare kunna lägga rapport och lämpliga straff för de olika förseelserna.
Vidare så måste ju varje lag ha möjlighet till minst samma begrundandematerial så att chansen finns att överklaga vad man tycker var felaktig bedömning.
Tyvärr så kommer det knappast att spela någon roll för den match vi alla såg live. Men nog blir det rassel med bötespengar och avstängningar etc. bakom kulisserna i efterhand. Vidare förebyggande tror jag knappast att det blir i alla fall.
Nä, det är bättre att ta tag i spottningen.