sundsasen

Gavelo: Det stavas svågerpolitik. Ryggdunk, kompisnätverk och noll konsekvenser.

JoJo2613: Måns blev pappa tidigare idag. Grattis till honom, hoppas cigarren smakade fint.

Vikingmodo : Jag tror folk blandar ihop “kul tanke” med “rimlig plan”. Visst, det är en mysig bild att han kommer hem och kör två säsonger, men när man börjar skruva lite på den så låter det bara som att man vill beställa ett sagoslut på hemleverans. För det är inte ett gästspel vi snackar om, det är två hela år av vardag – och sen ska han dessutom “flytta tillbaka igen” som att det är att byta lägenhet inom samma stad.

Och argumentet “han kan väl flytta hem ensam då” är ju nästan ännu bättre. Ja, såklart. Lämna familjen kvar, lev på distans i två säsonger, missa vardagen, missa smågrejerna, och så ska allt magiskt funka när han kommer tillbaka. Det är ett sånt där förslag som låter superenkelt när man själv inte behöver leva det.

Det där med att han är “skyldig Modo” känns också som en efterhandskonstruktion för att få sin egen önskan att låta som en princip. Skyldig för vad? För att han växte upp här? Han har redan gjort mer för Modo än 99% av alla som nånsin dragit på sig tröjan, bara genom att vara den han är och alltid förknippas med klubben. Det är inte som att han måste checka av en sista uppgift för att få godkänt av oss.

Det blir bara så tydligt att det här egentligen handlar om att vi vill känna något. Vi vill ha “hemkomsten”, vi vill ha “avslutet”, vi vill ha den där sista scenen där allt knyts ihop. Men att göra det till att han är skyldig, eller att det är “enkelt om man vill”, är bara att låtsas att verkligheten inte finns.

Lät Gemini analysera statistiken från matchen, här är de mest kritiska punkterna enligt Gemini alltså, ej mina ord:

Werner: 66,7 % räddningar (6 mål på 18 skott). Statistiskt omöjligt att vinna matcher med de siffrorna, oavsett offensiv.
Rundblad: "Falska" poäng. 1+1 framåt hjälper föga när han landar på -4. Varje poäng han gjorde kostade laget två baklängesmål.

Anderson & Berglund: Den stora anomalin. De spelar mest av alla och går otroligt nog +2. De höll tätt medan resten av backarna kollapsade.

Norén & Persson: Tillsammans med Rundblad har denna trio totalt -10. Det är här matchen förloras, inte hos kollektivet.
Kelleher: Över 18 minuters istid utan ett enda skott på mål (0 SOG). En tänkt spetsspelare får inte vara så ofarlig.

Swetlikoff: 12 % i tekningscirkeln (1 av 8). Hans kedja tvingas jaga puck direkt, vilket bidrar till Kellehers osynlighet.

Topping: En av få ljusglimtar. Vann 61 % av sina tekningar och sköt mest i laget (4 skott).

Carlsson: Krigade till sig 1+1 och slutade på plus (+1). Godkänd insats i mörkret.

Greenwolper: Det är nästan fascinerande hur man kan sitta som huvudtränare med fullt ansvar för vardagen, spelidén och prestationen på isen – och ändå lyckas låta som att man själv mest råkade vara en statist i alltihop. Det pratas om vilka som haft möten med vem, om att någon “borde ha varit mer närvarande”, om att man inte haft kontakt med styrelsen (som om styrelsen ens ska stå och detaljstyra ett A-lag?), och som grädden på moset: hela dramat kokar ner till att ett möte lades vid en tidpunkt som inte passade. Som om problemet var kalendern och inte hockeyn.

I en sportförening är rollfördelningen rätt enkel: styrelsen sätter ramar och mandat, sportchefen äger det sportsliga uppdraget och har löpande dialog, och tränaren ska få laget att bli bättre – punkt. När man då försöker göra en sportslig kollaps till en berättelse om process, tonläge och “vem som visste vad”, då säger man egentligen bara att man inte längre klarar av att äga sitt uppdrag. För det är ju det som saknas i hela resonemanget: var tog ansvaret för utvecklingen på isen vägen? Om spelet aldrig lyfte är det inte en PR-fråga om hur ett besked levererades – det är ett arbetsresultat. Och om man efteråt fortfarande främst vill diskutera bemötande och mötestider snarare än vad man faktiskt misslyckades med att förändra, då blir det svårt att se det som något annat än en person som hellre vill vara missförstådd än ansvarig.

Frontschwein:
Jo, Löven ser bra ut just nu, ingen tvekan om det.
Men det är i mars man ska vara som bäst – inte i oktober.
Modo behöver bygga ett spel som håller när det verkligen gäller, inte toppa formen för att stilla forumet.

Att ta poäng borta mot Löven en fredagkväll när spelet hackar är helt okej i min bok.
Fredagsmatcher i oktober glöms – april gör det inte. 🔴⚪🟢

En reflektion några öl senare:

Det är lätt att bli frustrerad – tappad ledning och ett spel som fortfarande hackar periodvis.
Man vill se mer rörelse, tydligare linjer och ett powerplay som faktiskt hotar. Boxplay blir för passivt, PP för omständligt – det går att förstå att folk reagerar.

Men jag tycker ändå det här är ett fall framåt. Modo spelar moget stora delar av matchen, håller ihop laget och tappar inte strukturen trots tryck och momentumsvängar.
Det är fortfarande ojämnt, men det finns ett lugn och en tydlighet i grunderna som börjar sätta sig.

Att ta poäng borta mot Löven en fredag kväll – i den miljön, med den laddningen – är i sig en prestation.
Det är inte skönspel ännu, men det är stabilitet, och det är så man bygger något som håller.

Vi ser bristerna, absolut. Men vi ser också riktningen. Och den går åt rätt håll.

Fall framåt.

Heja Modo 🔴⚪🟢