Sen är det bara så gulligt när norrlandsrivalerna gaddar ihop sig. Ojojojoj vad Skellefteåkomplexet lyser igenom. Inte så konstigt, men fanken också vad roligt det då blir att retas lite.
Så här känner jag just nu:
Jag sitter uppe på norrlandstronen och blickar ner på undersåtarna. Jag är herre på täppan! Alfahanen! Ledarhunden!
Några småhundar håller på och mopsar upp sig och utmanar. Vilka små fjanthundar som inte vet sin plats! Sorgligt! Man läxar bryskt upp dem med vänsterhanden, samtidigt som man håller en bok i högerhanden. Man läser i boken, och när småjyckarna börjar gny för högt så lägger man bort boken och lyfter på glasögonen. Ja, nu har de nog fått nog? Vilka patetiska och sorgliga försök till att utmana ledarhunden. De små liven, att de aldrig lär sig?
Småjyckarna, som tyvärr aldrig lärt sig att inse sin plats i flockhierarkin, byter taktik.
Den lilla norrbottensspetsen skäller högt och låter mycket, man är ack så vek, feg och mentalt svag. Plötsligt börjar de tokköpa alla våra rejects, men allvarligt? Det kommer inte att räcka på långa vägar då vi behåller guldkornen för oss själva.
Den lille trötta Västernorrländska gråhunden är så grå, så grå, ack så grå, speciellt efter att vi plockat russinen ur kakan. Nu köper de in tränaren som vi kickat i hopp om att de ska spela som oss, men tyvärr tyvärr var det andra som låg bakom spelsystemet och framgångarna. Det har ju märkts de senaste åren med back-to-back guld!
Vår pengapung är så full att den håller på att spricka, och NHL-scouterna slåss över våra talanger likt muschegubbarna skrek "honom ska vi ha" efter tjuren Ferdinand. Men för de norrländska undersåtarna ser framtiden mörkare ut.
Stålpriset har gått ner och framtiden ser därför dyster ut för köpelaget från ingenmansland. Pengarna betyder allt, de har ju knappt haft en egen spelare under sin korta klubbhistoria.
Papperslaget som nu sjunkit så lågt att de tvingas ta emot mutpengar från korrumperade vapenexportörer har inga pengar kvar, och den tidigare talangfabriken har ej vart i drift under många många år.
Man undrar hur de någonsin kunnat haft en så bra kull som deras 70-talister som hela hockeyvärlden var avundsjuk på, och sen tog det helt plötsligt jättestopp? Min egen teori är att Övikstanterna hade ett par "ladies nights" och möhippor i hockeynästet Skellefteå under 70-talet, jag kan ej komma på någon annan logisk förklaring? :-)
MOBILT
· 
Sen är det stor underhållning att läsa de senaste bortförklaringarna från fiaskolagets egen fiaskogeneral, Bagdad Bob.
Alltså, reglerna innan, under, och efter matchen mot Lukko Rauma var glasklara. Luleå fick inte förlora med mer än två mål. Och det gjorde man, och då visste man att man skulle bli rankade tvåa. Man var sämst när det gällde, som vanligt!
Ingen seriös person med något slags intresse av hockey kan med en gnutta heder i kroppen påstå att resultatet i en match mot ett lag som Nottingham har någon som helst relation till hur bra man är som hockeylag. Vinner man med 7-0, 9-0, 13-1 eller 14-2 säger liksom inte så mycket. Ifall man slutar på samma poäng i gruppen så är det 100% rättvist att den inbördes poängen mellan de två lagen ifråga avgör, och sedan målskillnaden mellan lagen. Att finnarna nu var rankade högre än Luleå som blev 6:a i grundserien och sen i vanlig ordning åkte ur direkt i kvarten ser jag heller inga problem med. Det är bara för Luleå att bita i det sura gnet-äpplet och sluta komma med efterhandskonstruktioner och bortförklaringar. Visst kan man vara dålig förlorare, men med tanke på hur mycket träning man har haft med att förlora så börjar det faktiskt bli ganska tröttsamt.
Frågan man kanske ska ställa sig, är hur sprortsligt och rättvist är det med ranking överhuvudtaget i CHL?
Om jag fick bestämma, så skulle man ta bort rankingen helt (förrutom när man skapar grupperna i gruppspelet). Sen fick gruppettorna lottas mot andra grupptvåor, helt slumpmässigt. Grupperna borde sen avgöras precis som nu med inbördes poäng samt målskillnad mellan topplagen (ifall man slutar på samma poäng). Matcher mot blåbärslagen bör inte påverka slutplaceringen i fortsättningen heller.
Sen fick ettorna börja hemma i slutspelsomgångarna med hemma och bortamatch, där målskillnad avgör ifall poängen delas lika. Endast förlängning i match 2, inga straffar.
Finalen bör även avgöras på samma sätt.
Andra förändringar jag skulle vilja se, när man är inne på vad som är bra och rättvist för sporten, är att inga lag ska få frikort. ALLA lag måste kvalificera sig sportsligt.
Sen ska givetvis inget lag få äga turneringen, eller ekonomsika rättigheterna för turneringen. Det drar givetvis ett löjets skimmer över det hela. Tänk ifall Manchester United skulle äga Champions League i fotboll och tjäna stora pengar på Liverpools framgångar där. Nej! Samtidigt har klubbarna som betalat in sig till turneringen en rättighet till sin investering, och de måste givetvis kompenseras för detta. Kanske att hockeyligorna runtom i Europa bör ersätta dessa lag ekonomsikt. Eller ifall ligan går med vinst så kan de få pengar därifrån, men de bör faktiskt få tillbaka lite mer än de betalat in för att kompensera för den ekonomiska risken de tagit.