mikenomad: En sak jag har tänkt mycket på den här säsongen är varför Timrå inte kan klara av det andra lag lyckas med.
Förra säsongen gick Timrå en hård matchserie mot Västervik, på vägen till SHL. Tittar man på trupperna så kan jag lova att det var betydligt större skillnad mellan Timrå IK anno 20/21 och Västervik 20/21 än vad det är mellan Timrå IK anno 21/22 och SHL-konkurrenterna. Ändå lyckades Västervik spela relativt jämnt med Timrå. Må vara att de förlorade matchserien, men de blev aldrig överkörda.
Jag förstår inte varför inte Timrå skulle kunna spela likadant. Visst, det är inte den roligaste hockeyn att se. Men som nykomlingar och med en svagare trupp än konkurrenterna kan man ändå komma undan med hedern i behåll. Istället gick man in i säsongen med någon tanke på att spela gladhockey med LaLeggia och Zajac som första backpar och när man märker att det inte fungerar gör man... ja, vadå? Splittrar det backparet, men annars inte mycket. För mig är det obegripligt.
Vargher85: Jag är en värdelös hockeyanalytiker för jag stirrar puck hela tiden. Men det jag märker är att alla andra lag i uppspelsfasen hela tiden helst söker en friställd spelare som får bära upp pucken till mittzon i mitten av banan. Spelaren har då 5 alternativ, trampa runt försvarare för att på egen hand ta sig in i zon, ha passningsväg både till höger och vänster för medspelare som kommer i fart relativt parallellt eller bara aning framför bärande spelare samt till sist dumpläge både höger och vänster sarghörn i anfallszon (får både kortare väg för pucken till respektive sarghörn samt tack vare vinkeln en möjlighet för pucken att studsa tillbaka till farlig zon dvs slottet och han själv kan då också gå på eget dump likväl som medspelare.
Timrå å sin sida vill gärna spela längre pass back till spelare högre upp i banan som befinner sig nära sargen mellan mittlinje och anfallsblå.. Iom att mottagande spelare då tar emot pucken nära sargen är det lättare för försvarare att med hjälp av sargen bromsa upp attacken utåt samtidigt som spelaren då bara har 3 alternativ för att göra sig av med pucken om han vill att anfallet ska fortgå. Passa inåt till kollega vilket även där då blir mer lättläst jämfört med spelare som kommer i mitten och kan passa både höger och vänster, dumpa i det kortare hörnet vilket pga vinkeln då innebär att pucken troligt rinner bakom målet samt dumpa i det längre hörnet. Då går det visserligen att få en studs mer centralt men samtidigt är då spelaren själv för långt ifrån så det hänger på att anfallskollega jobbar år rätt håll med rätt fart.
Detta är vad jag ser som den omedelbara bristen vad gäller anfall.
Vad gäller försvarar fattar jag ingenting vad vi försöker uppnå. Tyckte i mitten av säsongen att vi lyckades hålla motståndarna på utsidan väldigt bra en serie av matcher men på slutet är det rena natten...
· 
Förra säsongen gick Timrå en hård matchserie mot Västervik, på vägen till SHL. Tittar man på trupperna så kan jag lova att det var betydligt större skillnad mellan Timrå IK anno 20/21 och Västervik 20/21 än vad det är mellan Timrå IK anno 21/22 och SHL-konkurrenterna. Ändå lyckades Västervik spela relativt jämnt med Timrå. Må vara att de förlorade matchserien, men de blev aldrig överkörda.
Jag förstår inte varför inte Timrå skulle kunna spela likadant. Visst, det är inte den roligaste hockeyn att se. Men som nykomlingar och med en svagare trupp än konkurrenterna kan man ändå komma undan med hedern i behåll. Istället gick man in i säsongen med någon tanke på att spela gladhockey med LaLeggia och Zajac som första backpar och när man märker att det inte fungerar gör man... ja, vadå? Splittrar det backparet, men annars inte mycket. För mig är det obegripligt.