Oändligt många inlägg angående den svenska domarkårens standard. Har inget intressant att bidra till den diskussionen utan konstaterar bara att det är som det är och att vi får leva det. Så länge som vi tar tillräckligt med poäng och hänger med i toppen kan man inte heller bry sig mindre. Har inga åsikter om gårdagens domarinsatser utan gladde mig istället över hur väl vi lyckades neutralisera MIF under 3 mot 5-spelet i första perioden. Hade aldrig ens känslan att det var det minsta oroligt. Var lite nervös inför matchen, gällande motivation etc, men väl inne i spelet kändes det bara som att ”detta fixar vi”. Tar med mig så mycket positivt från igår. Matcharrangemanget, JJ:s lugn, Erixons ”slaggis”, Landers avgörande, den lilla tappra skaran Tikers (inklusive mitt eget) agerande på läktaren, det respektfulla bemötandet från Redhawks anhängare m m. Vet inte om det stämmer, men känslan var att vi efter 7-0 förra gången nu betraktades som ett stjärnlag i Hyllie. Kan lika gärna vara så att man själv kände sig som värsta kungen i sin nya 1928-t-shirt. Kung i baren och för en dag.
+ 20