Timrå IK

Smokey:

Många underbara inlägg om hur man blev TIK-frälst, inte minst ditt. Jag minns också den där gången hemma på Södermalm i Stockholm. Bodde i en ganska så sunkig lägenhet som jag betalade inte mindre än 5 000 kr i hyra för. Jag antar att vi frukostade med Hönökaka och Explorer. Det var min huvudsakliga föda på den tiden. En jävligt fin tid för övrigt. Då var min dotter inte mer än ca fyra år. Nu är hon 18 bast och bor i Saratoga, Kalifornien. Undrar just vad den välbärgade staden har för riktnummer? Jag har misslyckats med mycket här i livet, men jag är ganska säker på att alla våra bilresor till e.on arena fick henne att bli en inbiten TIK-are till slut. Det gillar jag.

Juste med en bortaseger mot Björklöven efter straffar förresten...

erathoo: Ja precis.
Lite märkligt att det inte skrivs ett ord om att vi segrade i genrepet igår?
Bara en massa historieforskning om när man blev TIK-frälst.
Det blir man vid födseln.
Allt annat klassas som fosterskador

Såg Timrå någon sporadisk gång under 70-talet. Hade väl en 4 mil till lada. Minns mest att det var svettigt och vattnig korv. Men det var något som bet sig fast. Minns att Lill Strimma dog och att det berörde mig då alla pratade om det. Därefter vidtog en längre TIK-dvala. ST-Hockey missade jag helt då jag flyttade söderut runt 84... Allt brakade igång när Timrå återtog namnet Timrå IK.

TIK-Bergslagen grundades runt 96-97 av mig och "Kungsörs-Daniel" som växt upp ett slagskott från tallarnas rikets sal. Vi var fanatiker och drog runt på märkliga resor tillsammans med diverse rödvita TIK-supportrar i förskingringen. Tranås, hockeybildsmannen under läktarna i Nyköping, Arboga med hönsnät i stället för plexi... Listan kan göras lång. Jag har bott på ett stengolv i hallen (på söder) hemma hos självaste DJ Hemp. Givetvis med en rödvit matchtröja som underlag... Minns inte om vi åt eller drack frukost?

Slog en gång vad om att cykla från där nationalsången skrev till Curres Grill i Sundsvall om Timrå gick upp i Elitserien. Jobbigt men kul att ta sig ca 45 mil iklädd TIK-tröja. Vi blev omskrivna lite här och där. Detta har fostrat ett supporterskap som aldrig kommer att gå ur.

Nu är jag en gammal trött gubbe som givetvis fått mina båda långtbortistanfödda söner att bli TIK-are! När den som nu kallas 25-åringen fyllde 10 fick han en VIK-tröja av sin morbror. Den brände vi under sektliknande former på bakgården;)

Och snart börjar en ny säsong. Vi står startklara! FORZA TIMRÅ!!!

Redigerad kommentar

Jag vet att jag redan har skrivit det här, men apropå detta med åldern så tror jag att jag gick på min första match i Timrå Isstadion när jag var tio år gammal. Har för mig att ishallen var av plåt och att färgerna var i gult och grått, mest den sistnämnda färgen. Jag befann mig mestadels bakom ena målet, kanske på kortsidan som vetter mot den stora parkeringen. Ståplatsen bestod av träplankor. Minns också att jag såg Arne Hegerfors. På den tiden hade han både mustasch och något slags skägg och en delvis överkammad flint. "Men där är ju han ju!", sa jag till mina kompisar. Han var ganska liten, tyckte jag. I periodpausen var det lite roligt att liksom gå under långsidesläktarna och typ samla läskburkar eller något. Ja, det kändes som en liten värld för sig. Den största stjärnan på den tiden var väl den lille Mats Näslund, om jag inte missminner mig. I denna min premiärmatch så har jag för mig att han målade mot sina blivande klubbkamrater i Brynäs, som han försvann till efter säsongen. Varför jag åkte på matchen? Jaji, jag bodde i ett radhusområde i norra Sundsvall och min närmaste granne och klasskompis kom från Gävle och var en riktig ärke-Brynäsare. En annan kompis bodde bara lite längre bort, han kom från Saltsjöbaden men hade blivit en inbiten TIK-are sedan familjen flyttat hit. Sedan tror jag även att bröderna som var grannar på andra sidan vår del radhuslängan var med. Två rödhåriga grabbar från Tornedalen som antagligen höll på Timrå. Vi var ett jävla skönt gäng faktiskt. Jag var väl egentligen fotbollskillen, men nu blev jag även seriöst intresserad av ishockey. Dock har jag aldrig själv spelat i någon hockeyförening, utan bara med kompisar. Tror jag. Däremot fotboll i både IFK och GIF. Hur som helst tror jag att det första intrycket är mycket viktigt. En gång Timrå - alltid Timrå. Även om jag gjorde några goda försök att hålla på ett och annat elitserielag under vår 18 år långa Golgata-vandring från 1982 till 2000. Fast nu är man så gammal att det nog inte är möjligt att ens försöka hitta något annat favoritlag. Supporterskapet till Timrå IK lär jag ta med mig in i graven. Medlemskapet likaså. Jaji...

Redigerad kommentar