Bad_Brett

Domsjö: Håller med. Tycker det är helt klockrent. Både Wernblom och Norlinder har egentligen rätt mycket att bevisa nästa säsong, men nu säljer man in dem som storstjärnor. Och när säsongen väl drar igång vi har fått in några starka nyförvärv, kommer dessa spelarpresentationer vara bortglömda.

Har tjatat länge om att MoDo måste bli mycket bättre på sin branding och ironiskt nog känns klubben på sätt och vis mer proffsig på den fronten nu än när vi spelade i SHL.

Olli Nomadinen : I ärlighetens namn tror jag inte att det är många som småmyser. Vi har det alldeles för färskt i minnet själva för att kunna vara skadeglada. Möjligtvis hade jag kunnat mysa lite ifall Frölunda, som har satt i system att sno de bästa juniorerna från andra lag, hade åkt ur, men Timrå? Nej.

Som jag skrev i MoDos forum så finns det en egoistisk sida hos mig som är glad över att vi spelar i samma serie igen. För i ärlighetens namn klarar jag inte av att engagera mig när MoDo spelar borta mot Pantern i Rosengårds ishall med 200 åskådare på läktaren. Att spela i Allsvenskan känns inte lika pissigt ifall det finns andra klubbar med lite själ och historia.

En viss mån av rivalitet mellan klubbarna är viktig för intresset. Men den roliga rivaliteten uppstod när båda klubbarna var riktigt, riktigt bra. Vi vill ju spöa er i en SM-final, inte i Allsvenskan.

Så, skulle jag få regissera nästa års säsong, så hoppas jag att MoDo och TImrå kommer 1:a och 2. Därefter förnedrar vi er fullständigt och vinner med 3-0 i matcher. Och sedan går båda lagen upp till SHL. Om det blir så, lovar jag att komma hit och trolla och provocera ;-).

Önskar er all lycka till nästa säsong, förutsatt att ni är något, något, något sämre än vi. :-)

{6870}: Jag känner alltid sympati för fansen när ett lag åker ur. Att låta sitt humör styras av hur en ishockeyklubb presterar är ju egentligen ett irrationellt beteende, men det är också det som är tjusningen. Att ha de där stunderna varje vinter då man kan släppa ratten för ett ögonblick, glömma alla problem och försvinna in i den där världen där ishockeyn är det enda som räknas.

När ens favoritlag åker ut så förstörs mycket av det där. Alla ens favoritspelare lämnar samtidigt, det blir tomt på läktarna, skrivs mindre i tidningarna etc. Även jag kan tycka att rivalitet mellan klubbar och fans är en viktig krydda, så lider jag med de fans vars favoritklubb åker ur, oavsett om de håller på Timrå eller Färjestad eller någonting annat.

På samma gång så har jag en egoistisk sida som hoppas att vi får möta Timrå nästa säsong. Även om mycket av rivaliteten har försvunnit, så blir ju de matcherna i regel betydligt mer intressanta än mot många andra Allsvenska lag. Roligast hade ju förstås varit ifall vi kunde ta klivet upp till SHL själva...

Nucky: Ifall han inte förlänger är det nog andra faktorer än bristande hjärta för klubben som driver:

- Småbarnspappa
- Sliten kropp?
- Känslan av att MoDo inte kommer kunna utmana

Jag hoppas verkligen han kör ett år till. Det tog ett par säsonger för Timander efter hemkomsten att bli den gigant vi minns honom som. Enström var fantastiskt bra, framförallt i början av säsongen, men är övertygad om att det finns ytterligare en växel att sätta in, framförallt i powerplay.

{8225}: Haha, en Mora-spelare får en jättetackling i ryggen och ramlar över Leksands målvakt. Resultat: Leksand får powerplay.

{8225}: Jag drömmer om Alexander Steen. Har hjärta för klubben och är bra kompis med Tobias Enström. Låt honom spela center som han gjorde senast i MoDo så har vi löst många av problemen.

Monno:

Alltså jösses. Nu hoppas jag att hela Örnsköldsvik sluter upp och går på matcherna, det är det här vi har väntat på! Spelglädje, ungdomlig entusiasm, snygga mål, hårda tacklingar, trash talk. Nu vill ha Kempis-stämning på läktarna igen!

Jag kan till och med leva med att Hedberg fattar idiotiska beslut titt som tätt, det är ändå uppfriskande att se någon göra klubba-skridsko i eget sarghörn där de flesta hade slagit iväg pucken i panik.

Satt med ett stort leende på läpparna under hela matchen, till och med när vi låg under. Jag insåg hur mycket jag har längtat efter detta. Den här gnistan har jag inte sett på evigheter.

bisterfinnen:

Är inte Hårdrocksrobban och Lumber Jack samma person?

Hursomhelst. Nu kommer jag säkert få en massa skit, men Twitter gör hemska saker med människor. Man blir förblindad av hur många följare man har. Man blir "woke". Helt plötsligt anser man på något subtilt plan att ens egen åsikt är liiiiite mer värdefull eftersom 2000 okända personer prenumererar på att få höra ens åsikter.

Det är så långt ifrån man kan komma med det jag älskar med Internet. Att alla, oavsett om man är självaste Peter Forsberg eller en 11-årig slyngel som tjuvröker och skolkar från skolan, har samma möjlighet att formulera inlägg som blir bemötta baserade på hur substansen i dem - inte hur populär man är i övrigt.

Twitter förstörde allt det där. Man samlar ihop 5000 följare och skriver "Skellefteå-fans luktar bajs" och får 100 retweets. Och sen känner man sig mallig. Och av någon anledning, sofistikerad. Jag menar, vi kan irritera oss över när JFK och Parresurre tjafsar om vem som har mest tränarmeriter, men det är ju ingenting jämfört med de diskussioner som skulle uppstå ifall Twitter-SJW-gänget skulle göra comeback här. Det skulle garanterat bli en smug alert-competition där det tävlas friskt om vem som har flest följare, vem som är mest "woke" och vem som vet mest om ishockey.

När jag skaffade konto till Hockeysnack för över 13 år sedan, så var det för att läsa inläggen från just dessa människor. Idag skulle de troligtvis få mig att säga upp mitt konto. Och det finns så många andra skribenter här som har tagit över den roll dessa profiler hade förut. Men ja, jag saknar Lumber Jack och Wayne Gresky, det kan jag inte neka till. Men överlag är jag glad över att the grand smugness competetion har flyttat till Twitter och att vi kan fokusera på mer konstruktiva diskussioner här.

Monno:

Nej, inte punkt. Enström gjorde 50 poäng säsongen innan Buff värvades, vilket gjorde honom till den 7:e poängstarkaste backen i hela NHL den säsongen.

Det känns som att många fortfarande lever i förnekelse kring hur bra Enström faktiskt har varit. Förra säsongen hamnade Drew Doughty på plats 7 i backarnas poängliga, två poäng bakom Erik Karlsson och tre poäng bakom Victor Hedman.

Det var inte Buff som gav Enström assist. Tvärtom om. Buff tog så mycket plats att Enström tog en mer defensiv roll.

Toby måste släppa den ångermanländska ödmjukheten och acceptera att det inte finns något skamligt med att vara överlägset bäst. Nu när han lirar i Allsvenskan kan han äntligen passa på att göra lite solouppåkningar och sätta lite slagskott i krysset. Han behöver inte passa någon som är sju resor sämre varje gång bara för att det är så "man ska spela".

hanzon:

Det här kommer vara en extremt impopulär kommentar, men I ärlighetens namn tror jag att det handlar lite om losermentalitet. Jag tror de inser att MoDo inte kommer gå upp till SHL oavsett om de kommer hem eller inte. Jag tror de inser att det inte kommer bli utsålda arenor och att medierna kommer frossa i MoDos misslyckande.
De är tillräckligt intelligenta för att inse att rubrikerna skulle lyda "Ingen Sedin-effekt", "MoDo förlorade trots brödernas Sedin" och Wikegård skulle spela in videologgar om hur MoDo borde bygga nytt istället för att dra in trötta ex-stjärnor med bristande motivation.

De är extremt ödmjuka personer och personligen tror jag inte riktigt att de inser hur mycket det hade betytt för många ifall de hade kommit tillbaka. Den här säsongen har jag knappt missat en match, och det beror _enbart_ på att Enström återvände. En enda värvning gjorde att en hobby som vad helt död för mig väcktes till liv igen. En enda värvning gjorde att jag numera suckar besviket när jag inser att det är tre dagar till nästa match, även om jag vet att vi kommer förlora. Det skänker så mycket hopp att se hur en multimiljonär som spelade inför 20 000 åskådare kommer hem för att hjälpa sin gamla klubb - Och gör det med ett konstant leende på läpparna, utan att någonsin klaga.

Nu bor jag inte i Örnsköldsvik, men jag kan tänka mig att kedjeeffekten ifall Sedinarna hade kommit hem hade varit oerhört stark oavsett om laget hade floppat. Säsongen då Forsberg och Näslund kom hem är en av de jag ofta tänker tillbaka på, trots att vi inte ens gick till slutspel då. Folk skulle börja gå på matcherna, köpa tröjor, snacka i kön på ICA. Skulle de komma hem några månader skulle de betyda oerhört mycket får många personer, inklusive mig. Det handlar inte om framgång för MoDo, utan om att komma till insikten av unikt det är att kunna glädja så många människor och att det är en chans de aldrig någonsin kommer få igen.

Usch vad gammal jag börjar känna mig. Det har jag nog alltid gjort när jag tänker efter.

Kan man inte bara stå på sin plats och sjunga, klappa händerna och njuta av matchen? Att klättra på räcket som en apa och sedan tjura likt en treåring när man blir tillsagd, vad är det för barnsligheter?

Trodde i ärlighetens namn att saker hade blivit bättre efter Martin-incidenten, men jag antar att denna typ av supporterföreningar alltid kommer locka till sig ett visst klientel.

Sluta slåss mot väderkvarnar. Väx upp och njut av spelet eller stanna hemma och pyssla med en givande hobby istället.

{5647}:

I ärlighetens namn tycker jag att det ser ut som att motståndarna har läst sönder vårt spel. De backar hem och kör en tajt box även i spel 5-mot-5,håller oss på utsidan och väntar på en passning över centrallinjen. Det framgår även tydligt av skottkartan, då vi knappt kommer innan för tekningscirklarna längre. Vi blir även extremt känsliga för kontringar pga detta.

Det är på sätt och vis inte helt ologiskt att en av de mer odisciplinerade spelarna, Lukas Wernblom, är en av få som lyckas skapa lite oreda.

Sedan är det dags att Toby börjar ta lite mer offensiva initiativ. Han gör extremt få misstag, men jag skulle vilja se honom driva pucken mer och komma till fler avslut. Börjar det lossna för en sådan stjärna så blir motståndarna alltid ängsliga och det brukar göra underverk för Power Play.