Bad_Brett

Monno

Unger och Helber skickade nyss en maskerad hälsning till Sedinarna:

- Enström drömmer om SHL-comeback, är MoDo laget som kan ta klivet i år?
- Nej, inte i dagsläget men om de får in en, eller ja, kanske till och med två spelare, då kan det gå!

{5647}: Egentligen får jag valuta för pengarna enbart av att se Enströms skridskoåkning. Jösses vilken teknik. Han åker lika snabbt i sidled som de andra åker framåt.

KulltorpsOlli:

Tackling i nord-syd-riktning räknas inte som blindsida. Så länge axeln är nere och kraften inte riktas mot huvudet så är det en juste tackling. Det är irrelevant ifall huvudet träffas ifall kraften i axelkåpan är riktad mot bröstet.

Enströms tackling är ishockey när den är som bäst. Han tar i så pass mycket att han separerar spelare och puck, men inte mer. Härligt att se.

Vad som är ännu härligare att se är vilket föredöme han är i intervjuerna. Kommer till Nobelhallen efter 11 år i NHL och ser gladast ut av alla. Jäklar vilken stjärna han är.

Bad_Brett: Efter 1-3 i matcher:

"Ingenting är såklart kört. Tror knappt jag har sett ett lag vara mer överlägsna än MoDo var mot Leksand och det vet vi ju alla hur det slutade. Att sätta spiken i kistan är inte det lättaste, även om KHK inte har samma press som de klassiska lagen har känt."

Grattis Timrå! Är enormt glad för er skull. Ett lag som hör hemma i högsta serien har återtagit platsen. Fira ordentligt nu!

bisterfinnen: Märklig parallell. Det är ungefär som att kommentera ett kritik mot ett ouppfyllt vallöfte med "Jag lovade mamma att städa mitt rum en gång men gjorde det inte.".

Givetvis var det dumt att fälla yttranden som " Att vi ska avsluta i MoDo är en självklarhet, men först några år i i NHL". Kom också ihåg att de var 28 år när de fällde uttalandet, och snittade omkring en poäng per match. Med andra ord var de inga valpiga, icke mediatränade pojkar som gav "löftet".

Jag förstår dem på ett sätt, men det sista minnet är ofta det som etsar sig kvar. Folk var besvikna över att Sundström åkte till Italien under lockouten - han kom hem redan vid 31 års ålder och gav oss otroligt många fina minnen. Ungefär samma situation med Påhlsson, om hans avtryck inte blev lika stort. Även Wernblom kom tillbaka efter några infekterade Skellefteå-år. Näslund gjorde comeback för att hjälpa ett MoDo i nöd. Och Forsberg skrev på för hela lockoutsäsongen (en av få som gjorde det) och spelade även sin sista, riktiga säsong i MoDo.

Det är denna enorma ödmjukhet som gör att dessa spelare fortfarande är så älskade. Sedinarna hade chansen att bli störst av dem alla på den fronten, men ångrade sig. Förståeligt men tråkigt.

{297}: Kenny Jönsson gjorde det. Naturligtvis är det inte "kul" att flytta hem och spela i Allsvenskan. Det handlar om att fullt ut kunna uppskatta hur en hel stad har väntat i nästan 20 år på att på att de ska komma tillbaka och få revansch efter 1999. Att kunna uppskatta att ett halvår av tråkiga bussresor trots allt är något som skulle ge en enorm glädje till tusentals människor.

Tror det var Suede-sångaren Brett Anderson som sa att det var först när han blev äldre och bildade familj som han verkligen insåg hur stort det är att varenda person i publiken är där för se dem uppträda.

För Sedinarna har det gått lite åt andra hållet. De blev häcklade av Wikegård och folk i Nordamerika för sin spelstil. De blev illa behandlade i landslaget. MoDo och fansen var tryggheten och hjärtat. Vill minnas att Henrik opererade bort en bit av ett finger för att kunna göra snabbare comeback i MoDo efter en skada. Minns hur jag tyckte att det var bisarrt hur någon kunde vara så dedikerad.

Sedan vann MoDo SM-guld. Båda tvillingarna vann poängligan och visade sedan i VM 2013 hur fantastiska de var för alla svenskar som hade missat deras framfart. Det känns som att det var då de tappade gnistan lite. Både MoDo och Canucks var för dåliga för att de skulle kunna vinna någonting. De hade redan bevisat för världen att de är världsstjärnor. De var inga ungdomar längre. Tror att moroten till att komma tillbaka snabbare och starkare efter varje sommaruppehåll försvann en smula.

Hoppas ändå de kan tänka att hoppa in på ett korttidskontrakt nästa vår eller så. Skänka lite glädje och hopp till en stad där ishockeyn faktiskt brukade vara en stor källa till glädje hos många.

Tarasov:

Jag kan vara helt ärlig, mitt ishockeyintresse har varit rätt dött de senaste åren. Det dog egentligen innan degraderingen. Det handlar inte bara om resultaten; Som MoDoit i hela mitt liv är jag van att förlora. Nej, det handlar om något mer, något som är svårt att ta på. Jag kan inte riktigt definiera det... Det är som en kombination av tråkiga matcher där båda lagen ser oengagerade ut, unga spelare som byter klubb så fort de inte får tillräckligt med speltid, färre profiler. Jag har insett att Elitserien brukade vara lite mer som en Mighty Ducks-film; Någon kunde skjuta, en var ruskigt snabb på skridskorna, en kunde tacklas etc. Jag kunde sitta vaken sent in på småtimmarna med block och penna och skissa på spännande kedjor. Det är inte så längre. Nu har det reducerats till att jag blir glad om MoDo vinner, men jag bryr mig inte så mycket om de individuella spelarna.

Skulle Enström komma tillbaka, så skulle det göra enormt mycket för mitt intresse. Han växte och blev en sådan personlig favorit under slutspelet 2007. Jag minns hur jag blev utskrattad när jag skrev på det gamla MoDo-forumet "Han kommer göra 40 poäng under sin debutsäsong i NHL". Han slutade på 38. 10/11 kom han FEMMA i backarnas poängliga i NHL.

Minns exakt vilken stund då jag verkligen föll för Enström. Det var under en förlängning, Modo spelade boxplay. Alla tror att Krizan ska blockera pucken, men istället kastar han upp den i luften och slår ett basebollslag. Enström kommer som skjuten ur en kanon, fintar målvakten, åker runt kasse och lägger in den köksvägen Foppa--style.

Hoppas verkligen han överväger att komma hem.

Amitiel:

Var inte rädd för att ta ut glädjen i förskott. Det värsta som kan hända är att du har varit glad i onödan. ;)

NuMo:

Det går inte att beskriva hur mycket det skulle betyda för MoDo om de skrev på för några säsonger. Det skulle skapa ett enormt intresse igen för en klubb som jag tror allt färre känner entusiasm över. Kombinationen av misskötsel, usla resultat och inga riktiga ikoner gör det svårt att engagera sig. Åtminstone för mig.

Sedinarna är inte bara fantastiska spelare; De är förebilder, underhållare och jordnära. Hoppas de kan se en utmaning i att försöka återuppliva en döende klubb.

Domsjö:

Dags att uppdatera min statistik en aning. Diskussioner är överflödiga. Nöjer mig med att konstatera att rätt beslut fattades...

Nucky:

Näslund kom in när vi hade missat slutspel tre år i följd. Under hans tre år gick till slutspel två gånger och play-in en gång. Vi hade ett poängsnitt på 1,46 poäng per match, vilket var ett rejält lyft efter Freddans snitt på 1,31.

Hedin: 1,60
Holmberg: 1,50 (-0,10)
Andersson: 1,31 (-0,19)
Näslund: 1,46 (+0,15)
Svartvadet: 0,95 (-0,51)

Vissa kommer försvara honom med att Näslund hade skrivit för dyra kontrakt, men om målet har varit att spara pengar har han gjort ett uruselt jobb även där med tanke på alla sparkade tränare och spelare.

Så ja, det saknar motstycke.

Gavelo:

Innan Svartvadet tog över som GM, hade MoDo (sedan trepoängssystemet infördes) aldrig varit i närheten av att snitta mindre än en poäng per match. Det gick inte att förklara bort med kapade budgetar etc., men folk hittade på alla möjliga idiotiska argument till varför han skulle få en ny chans:

"Budgeten blev kapad efter värvningen av Ahnelöv!"
"Näslund hade skrivit för dyra kontrakt som slukade budgeten!"
"Denna säsong var en läroperiod, nu har han fått erfarenhet!"
"Först nu får han chansen att bygga laget som han vill!"

Svartvadet fick som han ville. Han fick sin drömtränare Larry Huras. I Cmores spelarenkät inför säsong, svarade 30% av spelarna att de trodde att Huras skulle få sparken först. Nummer två på listan fick 11%...

Efter några månader av bisarrt försvarsspel och arrogant Bagdad Bob-snack, stod det klart att spelarna fick rätt. In kom istället Andreas Johansson, som var med och förde ner klubben till Kvalserien förra gången han var där, som gjorde sig omöjlig i HV 71 och fick sparken från Färjestad. Dock gjorde han enligt vissa ett fantastiskt jobb när han knep tolfteplatsen i Allsvenskan med Södertälje, då han hade dussinlirare som Nylander och Pastrnak till sitt förfogande.

Sedan åkte MoDo ur, men många fortsatte leva i förnekelse. Det lät precis som efter SM-finalen 99, då man skyllde på maximal oflyt och domarmissar. Efter varje mening påpekades det att "MoDo var helt överlägsna egentligen och hade vunnit lätt i 999 999 fall av 1 000 000.

Folk började dock vakna och inse att Svartvadet kanske inte hade varit helt lyckad. Men! Nu hade han fått två års erfarenhet och byggt kontaktnät! Och det nya sportrådet kommer säkerställa att laget byggs på rätt sätt! Och vi har ändå inte råd att byta ut Svarten nu. Och Andreas Johansson säger ju ändå så kloka saker, så får han vara med och bygga laget från grunden, så kommer det bli toppen på sikt!

Jag väljer återigen att citera Albert Einstein: "Galenskap är att upprepa ett experiment flera gånger och förvänta sig olika resultat."

Svartvadet var kung på isen, men är en inkompetent nolla som GM. Hans blotta existens på lönelistan skadar klubbens rykte och drar ett löjets skimmer över hela föreningen.

{5647}:

Mike Morrison, kom tillbaka! Allt är förlåtet!

Sven Tuta:

Nej, Sven Tuta, allt är inte realistiskt. Vi styrs av samma inkompetenta tjommar som fördärvade klubben. Så länge folk fortsätter svamla om "små marginaler" och "vad som helst kan hända" kommer MoDo vara ett strykgäng.

En välskött klubb som drivs av drivna, kunniga, intelligenta människor hamnar inte i den position MoDo har hamnat i. Sätter man kretiner vid rodret får man resultat därefter.

MoDo kommer säkerligen återvända till SHL förr eller senare. Men jag är beredd att sätta alla mina besparingar på att Per Svartvadet och Andreas Johansson inte kommer vara vid rodret när detta händer.

Rytter:

I det här fallet är det svart eller vitt, nämligen svart. Svartvadet har gjort ett uruselt jobb på alla punkter. Det saknar motstycke i modern tid och sett till resultaten är det så bedrövligt illa att jag inte kan begripa att det ens är en diskussion angående detta.

Jag köper helt att laget är större än jaget och att det ibland är nödvändigt att släppa spelare med taskig attityd, trots stor individuell talang. Men när det händer gång på gång, går det inte längre att skylla på individen, nej, då är det ett systemfel.

Varenda jävla gång en spelare lämnar MoDo så kommer skitsnacket om att han "var en energitjuv", "inte gjorde sitt jobb i backcheckingen", "hade gjort sig omöjlig i klubben" eller favoriten, "har en galen pappa som bestämmer allt".

Det MoDo och många fans håller på med är en form av narcissistiskt försvar:
en.wikipedia.org/wiki/Narcissistic_defences

Istället för att inse att vårt kära lag är ett skämt som som klubb och att kaptenernas kapten visade sig vara en korkskalle som helt saknar kompetens för den uppgift han har åtagit sig, fortsätter vi smyga in "Ja, fast..." i var och varannan mening.

Skulle vi diskutera en brandman som har försökt släcka bränder med fotogen i två års tid, skulle argumenten bli "Han kommer snart lära sig att det fungerar bättre med vatten" eller "Husägarna borde ha bytt ut den där farliga diskmaskinen för länge sedan!".

Han måste bort till varje pris. Det finns ingen trovärdighet kvar. Kör upp hela J20-laget och harva i botten utan GM om det så krävs.

Gusse:

Vad är det för goja du häver ur dig? Det är ju rimligtvis bara att gå till sig själv. Den lojalitet jag haft mot en arbetsgivare har alltid haft en direkt korrelation med hur mina chefer har behandlat mig.

Förhandlingen sker inte när kontraktet skall skrivas på, förhandlingen sker varje dag. Det handlar om att skapa optimism och framtidstro. Det handlar om att alltid uppmärksamma och hylla hårt arbete, även i situationer där slutresultatet kanske inte blir perfekt. Framförallt när det gäller unga spelare.

Victor har ett stort MoDo-hjärta. Att hävda att Svartvadet "inte kunde göra något" är bara ytterligare ett bevis på att förnekelsen fortfarande är total. En av GM's viktigaste roller är att se till att spelarna trivs. Uppenbarligen är det något som är riktigt, riktigt fel på den här punkten i dagens MoDo.

Nucky:

Exakt. Man klarar av att jobba 70-80 timmar i veckan under några år. Givetvis är det ohållbart att fortsätta så hela livet, men under en period då det är viktigt att få ordning på saker å ting, borde det knappast vara omöjligt att hitta någon som klarar av den arbetsbelastningen.

Om vi ska bena i det hela lite. På rak arm kan jag komma på tre egenskaper som är viktiga för en GM:

- Kompetens (scouting, ekonomi, lagbygge etc.)
- Hög arbetsmoral
- Social kompetens

De rapporter vi har fått om Svarten säger att han svår att få tag på, inte tar sig tid att åka och träffa våra utlånade spelare etc. När man sedan kommenterar alla misslyckade värvningar, så snackas det om att det "kommer bli bättre nu när han har blivit varm i kläderna". Men är inte hela poängen med att plocka in en kille som Svartvadet att kompetensen redan ska finnas där? Om det förväntas vara en inlärningsperiod på 2-3 så skulle de lika gärna kunnat anställa mig eller vilket annat blåbär som helst.

Det är fan helt oerhört.