Poffa: Nu kanske tråden tar en annan vändning. Vågar man fortsätta att tjabba här tro, innan Frisco kommer med sina förmaningar om att det är jobbigt att läsa text och bokstäver. Jag skulle gärna för honom illustrera allt med bilder, men jag har inga, tyvärr.
Brithén har ju rätt i vissa saker, helt klart. "Våga för att vinna" t.ex.
Även svågerpolitikargumentet biter, men jag funderar på om det inte är viktigt att ha svågerpolitik i modo. Det är viktigt att värna om "sina egna", de som kan bidra till kontinuitet i föreningen. Svartvadet blir näste man som kommer att stå för den om jag förstått viljan rätt.
För inte så länge sedan pratade man om att Modo spelade med hemvävt i högre grad än de flesta klubbar, men ifjol ståtade man plötsligt med fler utlänningar än någon annan klubb. (Eller om det var för ett par säsonger sen.) Det blev mycket kritik för det, och hån från andra klubbar. Jag tror att det är viktigt att de som är rotade här inte tvingas söka nya jaktmarker. En utböling ska få en chans, en rotad två.
Naturligtvis vore det konstigt om du tyckte det var konstigt att du ifrågasätter Jansson.
Nästa år kanske vi äntligen får Slättvoll som tränare, kanske får vi då också en tränare som uppskattar Jansson som pensionerad föredetting, fast jag tvivlar. Jansson slutar nog innan han oplatsar.
Menar du att din metafor "att få spelarna att göra i byxan" var något missvisande. Ja, då förstår jag du börjar ge med dig.
Jag tror inte att vi kommer varandra närmare än så här, precis som alla andra saker vi har olika åsikter om.
Jag hävdar t.ex. fortfarande att Hedlund inte kan åka fortre skridskor baklänges än den långsammaste ES-spelaren kan göra framlänges. - Du hävdar att Hedlund baklänges från stillastående kan accelerera ikapp och om Jocke Lindström i full speed.
Jag hävdar att Lars Jansson inte har blivit ifrågasatt av någon tränare under åren i Modo - Du har inte gjort annat än att ifrågasätta honom.
Jag menar att ljudet kommer före klappen när du klappar händer - Du menar att blixten står stilla när du klappar.
Hmm? Kanske finns det en gemensam nämnare någonstans ändå...
Du förskönar verkligheten. Ingen kan kritisera Bäckmans ledarskap och värde när han utvecklade ett mycket ungt och mycket talangfullt lag. Laget gjorde mycket bra ifrån sig och jag är övertygad om att allt som oftast så förekom det inte överdrivna krav från honom till spelarna. Han krävde däremot att alla skulle göra sitt bästa och det hymlade han inte om. Som coach var han uppriktigt och pådrivande, men ingen Tichonov.
Utan att se mig blind på finalserien mot Brynäs så vet jag ändå att Bäckman där satte vissa viktiga spelares vilja att våga, på spel, ett spel han förlorade. Kaberle var en av spelarna som "sket" på sig. (Jo, jag skulle vilja klassa min källa som 100% tillförlitlig i det här fallet.)Samtidigt är det ju så att Pirro var delaktig i den sk. framgången att förlora finalen mot Brynäs, och att han själv faktiskt har nått fina framgångar de två säsonger han varit huvudcoach. Nu tar det för första gången emot och då skall vi ha in Slettvoll eller någon elak- Pronto! Vem ska vi ha efter honom då, frågar jag mig.
Att pirro måste utveckla sin spelidé ifrågasätter jag inte. Jag kräver det tom.
Brithén var en tränare med skinn på näsan. Han var inte rädd att sätta krav både på spelare, ledare, ledning och omgivning. Precis som Bäckman krävde han hård träning, men det blev inte populärt hos spelarna. Brithéns bästa uttalande var nog när han jämförde spelarna med vanliga arbetare som tvingades jobba året runt för ringa inkomst. Varför skulle inte spelarna kunna ägna sin arbetsdag åt att arbeta? Men skrikig och skrämmande i båset? Nej. Lågmäld och positiv för att få spelarna att vilja våga. Tyvärr blev det lite väl naivt spel, men utan framgång var det ändå inte. Han förlorade en final mot ett bättre lag, med ett sämre lag, till skillnad från Bäckman.
Poffa: Bäckman hade enligt min mening ett bättre lag, med högre potential. Motgångarna Bäckman hade kom när det verkligen gällde. Du kanske tycker att Modo faktiskt var sämre än Brynäs?
Poffa: Det ligger något i att han hade framgångar, men inte att framgångarna berodde på att han skrämde spelarna. Däremot så berodde motgångarna på att han skrämde dem. Vi hade haft ett SM-guld till med endast Pirro i båset i finalserien.
Bäckman behövde inte skälla på sina spelare förrän det började bli grus i maskineriet, så tippade han i ännu mera grus. Faktum är att man hade krismöte i spelarleden innan en av finalerna för att vissa spelare hade prestationsfrossa skapad av Bäckman.
Det du skrev var att du ville skrämma fram prestation ur spelarna. Jag vet att det nästan aldrig fungerar. Nästan säger jag för att det fungerar om livet ställs i potten, men in övrigt, nej. Du kan säkert plocka fram lika många framgångsrika tränare som varit lugna som de som skäller ofta om du tänker efter. Det som gäller är att spelaren har respekt för sin tränare. Jag skulle vilja se den tränare som skäller på Foppa när han kommer hem med sina små marginaler och indianare som han faktiskt slår lite då och så.
Än en gång måste jag tycka tvärt emot dig, för vilken gång i ordningen vet jag knappt.
Att ledarskap på något sätt skulle behöva handla om att ryta och skälla så att spelarna gör i byxan leder oftast inte till något annat än att man inte vågar göra bort sig. Vågar man inte göra bort sig så vågar man inte prova något annat än sin beskärda del, vilket i sin tur inte räcker för att vinna matcher.
För att skapa vinnare ska man ha en tränare som kan entusiasmera spelaren och locka fram det där lilla extra. Man ska våga utmana när det behövs, ta ett extra skär mot mål innan skott och man skall våga åka på ytor som skapar chanser.
Det är ena sidan av myntet. På andra sidan ska man få laget att offra sig och jobba. Här kan det naturligtvis behövas ett visst mått av auktoritet, kanske även skäll, men det ska föras på ett positivt sätt. Spelare som inte vill göra skitjobb frivilligt har ju heller inget i laget att göra. Spelare som ständigt skiter i byxan för att tränaren skäller har vi heller ingen nytta av.
Bäckman hade tyvärr ett gäng erfarna spelare som sket i byxan i finalserien mot Brynäs. Det var Modos fall den gången. Bäckman lyckades INTE locka fram det bästa då det gällde, tvärtom begränsade han de viktiga spelarnas möjligheter att våga.
Poffa: Att Slettvoll, Kung Sune och andra i det kringresande sällskapet, syns och skaffar sig lägenhet i Ö-vik ryktas varje år, vad jag kan komma ihåg. Det räcker med att modo spelar ett par-tre dåliga matcher så har någon sett Bäckman eller Virus i byn.
Poffa: Jansson kan du inte jämföra med, han har varit godkänd de matcher han har spelat. Du har önskedrömmar, det har jag också. Jag vill att Jansson och Milo skall bilda ett backpar som föser in pucken i anfallszonen och sen ger sig faan på att den inte skall ut därifrån förrän den är inne i motståndarnas kasse, och om ingen annan gör det så gör de det själva. Så hur gör vi? Skaffar en tränare som gör mediokra backar till giganter. Vem tänker vi på?
Poffa: Ja, visst finns det backar som spelar, utan att göra det dåligt, men det var inte det jag menade. Milo som komplement, vi kan ju int komplementera med en spelare som vi redan vet inte håller måttet.
Lumber Jack: Det har du rätt i lönekostnaderna, det tänkte jag inte på.
Självklart har inte truppen kommit upp den standard som potentialen utlovar. Framförallt tycker jag att det gäller de gamla trotjänare som Wernblom, TP, Högardh. men även påläggskalvar som Warg, Wennerberg. Godkända över förväntan är Salomonsson och Svartvadet.
Så vad beror det här på då? Vad gäller Högardh är jag säker på att problemet finns i spelarmaterialet. Vi har inte ett enda spelgeni med puck, förr hade vi Wahlberg.
Wernbloms problem är inte att han är dålig för nog flänger han omkring på planen så gott han kan, men det är inte hans uppgift. De matcher jag har sett har vi nästan aldrig haft en buffel framför mål som tagit tillvara på returer med obändlig vilja. Det är ju Werna som skall ta den rollen, varför tillåts han inte spela det spel han är bäst på? Inte ens i powerplay har vi folk som gör någon nytta framför mål.
TP började säsongen uselt men jag tycker att han har spelat upp sig. Han behöver spela ett friktionsfritt spel med fungerand harmoniska uppspel, där han kan komma med fart in in zonen. Våra spelvändningar och uppspel har allt för sällan fungerat. Senast mot Leksand hemma spelade vi ett bra spel genom mittzonen, men det var nog snarare leksands förtjänst.
Wennerberg och Warg har inte riktigt tagit det steg jag förväntat mig. Warg har emellanåt visat vad han kan, men lika ofta varit totalt menlös. Wennerbergs tacklingar, vart är dom?
Hedlund och Söderberg, knappt 1½ meter över isen, men de har varit riktigt bra.
En gigant bland backarna var det länge sedan vi hade, en som kan slå öppnande passningar och styra upp och vara ett vapen i nummerära överlägen.
Riksman fullt godkänd nu när han får hjälp från det övriga försvarsspelet.
Man kan sällan veta hur ett tränarbyte påverkar. Brithén spelade ett naivt spel som lämnade öppna spjäll bakåt, då var bristerna uppenbara. Pirro vet i alla fall hur man snålspelar, vilket bevisas i att om Modo lyckas göra två mål så har man nästan säkert vunnit matchen. Men är det på bekostnad av anfallsspelet, eller beror det på brit på visioner och fantasi? Här finns det saker att arbeta med i alla fall.
För mig känns det aningen för komplext för att jag skall få fram vad som är sanningen. kanske är det så att pirro känner sina spelare så väl, så att han vet när det är meningslöst att ta ut målvakten för att utjämna ett matchresultat för att "bensinen tagit slut" som i matchen mot Luleå senast. Eller så är han helt inkompetent. En tränare som nått sin peak och nu står helt rådlös.
Att byta tränare vart och vartannat år känns inte som någon bra era att sätta igång i alla fall.
Svaret kanske är samma tränare men en ny eller vidareutvecklad strategi.
Pirro hade ju fullt förtroende bara för ett litet tag sen. För mig verkar det konstgt om Modo skulle välja att betala dubbla, (eller fyra löner för tränare) i år igen. Spelarmaterialet borde tala för sig själv i år, men det gör det inte. Jag är osäker på om det beror på tränarna ändå.
scim: Den debatten har jag varit med i på modoforum, där jag hävdade att det gör aldrig Modo. Något jag kunde verifiera med någon typ av artiklar, kommer inte ihåg vilka. Martin Sedin Höll med mig, om det nu räknas för något.
Paddan: Då kanske man slipper rulla hit Globen då. Vi hade ju tänkt att sno den. Den kunde ju fraktas i längs med kusten. Riskfritt eftersom man troligtvis bara skulle tro att det är en gammal flytmina som vi drar efter oss.
70 Rodrigues: Han var nästan vaken när jag träffade honom efter första. Han hade väldigt brottom då han trodde att någon bil hade glömt lyset på på parkeringen. Resten hörde jag inte, tungan verkade tjock och otymplig på honom.
Leksands målvakt verkade grotesk. Han hade utstickande kroppsdelar både här och där och ofta låg han hjälplös på isen utan chans att komma undan när Modos spelare sköt hårda skott mot mål, en synnerligen otymplig person.
Vad förvånad man skulle bli om linjemännen plötsligt och omotiverat började höja armarna för ickeexisterande icingar, eller om de plötsligt med bestämdhet dömde offside, när försvarande lags spelare är före pucken förbi blå, ut ur egen zon - bara för att jämna ut statistiken lite.
Varför blir man inte förvånad när huvuddomaren beter sig på samma sätt?
Säger nastan som Lumber Jack sa att jag sa. Sjöberg gick in på låga 1,25, men rev ut sig ändå.
Modo gillar att skjuta, men inte att göra mål, till slutspel är det nog tvärtom.
westerlind: Det kan lättast förklaras av att kickan drabbats av tillfällig sinnesnärvaro. Jag har tillsammans med de flesta supportrarar runt om i landet ansett Frisco trevlig. Egentligen är ju tillochmed jag trevlig, kanske inte om man har lärt känna mig, men ändå.
westerlind: Skrämde bort vem? Jag hoppas att jag är kvar en liten stund till. Har scim den illern varit borta också? Det händer mycket här när man är borta, endera är jag eller scim borta eller tvärtom. Sen när man kommer tillbaks är allt som vanligt igen, precis som att det inte har hänt.
65Selander: Finalserien -99 har jag ju i sin helhet redan och den serien är inte till salu. Det finns mycket fin hockey att titta på där faktiskt, se får man ju lära sig en läxa också.
Huge: Jag har ju en gång redan vågat komma ut ur garderoben och erkänt att jag inte var leksandfan som jag trott i alla år, utan att jag var Modoit. Detta skulle jag ju inte ha gjort om jag inte vågade stå för den jag är. Jag skulle vilja jämföra det som att jag var homosexuell och vågade konvertera till heterosexualitet. Tufft? Javisst, men av hela mitt hjärta Modoit. Westerlind däremot, det är en annan femma. Karlen går omkring som kejsaren i sina nya kläder, men egentligen är han naken och frusen. De där svart, gul, röda kläderna han har på sig ger ju inget som helst identitet när han är så vilsen i själen.
Plötsligt i morse började jag sortera alla mina videoband. De har legat i en enda röra utan etiketter vilket är lite frustrerande när man måste ha ett band snabbt när man vill spela in en match eller så. Till min förvåning verkar det som att jag har spelat in elitseriestarten för två säsonger sen, ni vet den när Z:a inte skulle spela med Timrå något mer och Leksand hittat tillbaks till ES.. För mig är matchen fullständigt ointressant, men jag kan tänka mig att sälja den här bland alla Brynäsälskare. Jag säljer nu den här unika matchen för endast 4300 kr. P.o.k. Hmm? Javisst ja! Matchen är mellan Brynäs och Leksand och jag har ingen aning ens om hur den slutar, Brynäs fick in ett turmål hann jag i alla fall se, så det kanske blir vinst! Ta, chansen och fynda!
· · 
