Bad_Brett

Rytter:

I det här fallet är det svart eller vitt, nämligen svart. Svartvadet har gjort ett uruselt jobb på alla punkter. Det saknar motstycke i modern tid och sett till resultaten är det så bedrövligt illa att jag inte kan begripa att det ens är en diskussion angående detta.

Jag köper helt att laget är större än jaget och att det ibland är nödvändigt att släppa spelare med taskig attityd, trots stor individuell talang. Men när det händer gång på gång, går det inte längre att skylla på individen, nej, då är det ett systemfel.

Varenda jävla gång en spelare lämnar MoDo så kommer skitsnacket om att han "var en energitjuv", "inte gjorde sitt jobb i backcheckingen", "hade gjort sig omöjlig i klubben" eller favoriten, "har en galen pappa som bestämmer allt".

Det MoDo och många fans håller på med är en form av narcissistiskt försvar:
en.wikipedia.org/wiki/Narcissistic_defences

Istället för att inse att vårt kära lag är ett skämt som som klubb och att kaptenernas kapten visade sig vara en korkskalle som helt saknar kompetens för den uppgift han har åtagit sig, fortsätter vi smyga in "Ja, fast..." i var och varannan mening.

Skulle vi diskutera en brandman som har försökt släcka bränder med fotogen i två års tid, skulle argumenten bli "Han kommer snart lära sig att det fungerar bättre med vatten" eller "Husägarna borde ha bytt ut den där farliga diskmaskinen för länge sedan!".

Han måste bort till varje pris. Det finns ingen trovärdighet kvar. Kör upp hela J20-laget och harva i botten utan GM om det så krävs.

Gusse:

Vad är det för goja du häver ur dig? Det är ju rimligtvis bara att gå till sig själv. Den lojalitet jag haft mot en arbetsgivare har alltid haft en direkt korrelation med hur mina chefer har behandlat mig.

Förhandlingen sker inte när kontraktet skall skrivas på, förhandlingen sker varje dag. Det handlar om att skapa optimism och framtidstro. Det handlar om att alltid uppmärksamma och hylla hårt arbete, även i situationer där slutresultatet kanske inte blir perfekt. Framförallt när det gäller unga spelare.

Victor har ett stort MoDo-hjärta. Att hävda att Svartvadet "inte kunde göra något" är bara ytterligare ett bevis på att förnekelsen fortfarande är total. En av GM's viktigaste roller är att se till att spelarna trivs. Uppenbarligen är det något som är riktigt, riktigt fel på den här punkten i dagens MoDo.

Nucky:

Exakt. Man klarar av att jobba 70-80 timmar i veckan under några år. Givetvis är det ohållbart att fortsätta så hela livet, men under en period då det är viktigt att få ordning på saker å ting, borde det knappast vara omöjligt att hitta någon som klarar av den arbetsbelastningen.

Om vi ska bena i det hela lite. På rak arm kan jag komma på tre egenskaper som är viktiga för en GM:

- Kompetens (scouting, ekonomi, lagbygge etc.)
- Hög arbetsmoral
- Social kompetens

De rapporter vi har fått om Svarten säger att han svår att få tag på, inte tar sig tid att åka och träffa våra utlånade spelare etc. När man sedan kommenterar alla misslyckade värvningar, så snackas det om att det "kommer bli bättre nu när han har blivit varm i kläderna". Men är inte hela poängen med att plocka in en kille som Svartvadet att kompetensen redan ska finnas där? Om det förväntas vara en inlärningsperiod på 2-3 så skulle de lika gärna kunnat anställa mig eller vilket annat blåbär som helst.

Det är fan helt oerhört.

Costanza:

En direkt bisarr känsla sprider sig i min kropp när jag lyssnar på Hockeypuls. Det är lite som att lyssna på när Jan Myrdal hävdar att han inte såg något massmord i Kambodja. "Svartvadet borde få en ny chans". Vad i helvete? En slumpgenerator programmerad av en högstadie-hacker hade gjort ett bättre jobb; Bjud en lön på 30,000-300,000 till alla amerikanska Free Agents tills budgeten är överskriden med 5 miljoner.

Det är helt jävla sanslös hur någon kan försvara den där pajsaren. Seriöst. Han var den bästa lagkaptenen vi någonsin har haft och den största anledningen till att vi rodde hem SM-guldet. Han kommer alltid ha en speciellt plats i mitt hjärta och jag kommer aldrig, aldrig glömma hur mycket han har betytt för MoDo Hockey. Men, som GM har han varit HELT JÄVLA VÄRDELÖS:

Seriöst, det måste bli ett slut på det här daltet. Frågan är inte om vi kan hitta någonting bättre - Frågan är om det är möjligt att hitta någonting _sämre_. Jag tvivlar. Sett till resultaten är det ett fiasko som saknar motstycke i modern tid, framförallt om vi tar hänsyn till utökningen till 14 lag och bidraget från kommunen 10 miljoner per säsong.

Jag kommer inte stötta MoDo på något som helst sätt så länge han sitter kvar, svårare än så är det inte.

{7225}:

I grund och botten är det en fråga om kompetens. Det är lätt att stirra sig blind på felaktiga domslut, skadebekymmer, små marginaler etc. Men har man kompetensen internt, kommer framgångarna förr eller senare. I MoDo har man inte haft det de senaste 10 åren och framförallt inte med tanke på hur mycket mer pengar klubben omsätter nu. Eller omsatte.

Det finns några uppenbara exempel:

- Charlotte kapade budgeten med 5 miljoner efter att Svartvadet hade värvat Ahnelöv
- Svartvadet har ~30 misslyckade värvningar på sitt CV
- Forsberg fick sparken för att den offensiva spelidén inte fungerade med de nya större zonerna. Perra kom in och räddade kvar klubben med sitt tråkiga 1-3-1-spel. Därefter var det dags för Huras, som hade ett ännu galnare tänk än Forsberg.
- En marknadschef som stupfull på viktiga möten med sponsorer

Listan kan egentligen göras hur lång som helst. Nu är det hög tid att plocka in högutbildade, drivna, intelligenta personer som kan styra upp det här. Inte bara 1-2 stycken, utan det måste vara klubbens signum. Inga fler kompistjänster till gamla trotjänare, utan nu är det dags att ha stenhårda rekryteringsprocesser.

Nucky:

Vadå, han har ju bara fått två år på sig att öva på. Ge honom några år till så ska du se att det blir bra till slut. Jag menar, efter Pettersson och 29 misslyckade värvningar hittade han ju Filppula. ;)

hubbenorlen:

Såhär dagen efter känns det lite som en lättnad på ett skruvat sätt. Lite som när en nära anhörig är allvarligt sjuk. Man fruktar slutet varje dag, men när det väl kommer så känns det på ett sätt som en befrielse. Man inser att den person man älskade har varit borta en längre tid och att den stora smällen kom när personen insjuknade och inte vid själva dödsögonblicket.

Jag har följt MoDo i hela mitt liv och har i regel varit förbannad efter varandra förlust. Men de sista åren har jag inte riktigt brytt mig på samma sätt. Det var roligt att följa Ullmark och det var spännande när Steen kom in under lockouten. Men i övrigt har jag inte brytt mig på samma sätt. Och det är inte för att jag är en medgångssupporter, utan det handlar om någonting annat.

Sven Tuta:

Jahapp. Då börjar man hoppas igen. Då vet vi hur det brukar sluta.

{7225}:

Det alla strävar efter är att få en produkt som håller högre kvalitet än summan av de ingående beståndsdelarna. Om ett lag får välja mellan att plocka in Henrik Sedin eller Henrik Zetterberg, så skulle nog många välja den sistnämnda. Men om Daniel Sedin spelade i laget redan innan, så skulle nog inte många plocka Zetterberg.

Vi har sett samma problem i många landslagsturneringar, då Sverige har haft ett fantastiskt lag - sett till spelare för spelare - men inte lyckats på grund av att pusselbitarna inte har passat ihop. Det fungerar inte att ha 12 Michael Nylander. Detta är en av de saker som Kanada insåg för länge sedan.

Så, om vi nu analyserar MoDo:

Vi hade en tränare som ville spela en offensiv, kreativ, ishockey i Anders Forsberg. Det gick åt pipan, så han fick sparken. Brandmannen kom hit och införde tråkhockey och vi klarade oss kvar ganska enkelt. Men Svartvadets vision var fortfarande att MoDo skulle spela en fartfylld ishockey, så han pungade ut med dyra pengar för att få hit Larry Huras, som svarade med att införa det mest bisarra försvarsspel som har skådats i serien.

Då spelar det inte så stor roll att ingredienserna egentligen är ganska bra. Och vad som är ännu värre, är att han blandat köttfärs, sura nappar, brysselkål och surströmming i samma kastrull. Bobby Butler har säkerligen potentialen att bli en Bud Holloway, men vad finns det för plan när det gäller honom?

MoDo gör detta gång på gång. De köper in spelare som på pappret är rätt bra, men som vare sig passar med de andra spelarna eller i spelsystemet. Så de kämpar och sliter utan resultat, innan de till slut inser att de måste tänka på sin egen karriär, och då gör de det enda rätta och lämnar klubben.