Jag håller med. Just som säsongen varit och fortfarande är så ser det ut som att det lag som skall möta Björklöven snarare kommer från Div. 1 än från allsvenskans absoluta topp.
Så vem gör bästa eller sämsta filmen. Vilken film är mer eller mindre trovärdig och realistisk.
Du gör din bedömning. I det här fallet skäms jag faktiskt lite över skådespelarinsatsen.
Men när det gäller Berg så menar jag att det var en vanlig människa som såg ut som en skådespelare, men inte var det. Nu var det en skådespelare som inte såg ut som det.
Jag håller med dig om förstärkningar och att man antagligen emellanåt måste ta till det för att inte "förlora" en rättmätig utvisning.
Men det får ju inte se ut så där. Får man en smäll på benet så är det där förstärkningen måste komma från. Får man en smäll i solarplexus så kan man inte låtsas att det kom från munnen osv. Dålig förstärkning, jag är nödbedd att acceptera vi får en filmningsavstängning emot oss. Nu är vi verkligen återfallsförbrytare.
Däremot tänker jag inte tillåta dårarna som tar chansen nu att trolla i gästboken kring det.
I det här läget hade jag faktiskt önskat att vi hade haft Tichonov i båset på ett sätt. En tränare som skriker så spottet hamnar i ansiktet på spelarna. Vad är ni rädda för? SPELA HOCKEY!
Jag är extremt orolig för hur vi skall ta instruktionerna till den här perioden.
Jaha. 2-2.
Skall vi fortsätta att vara passiva och hoppas på det bästa, eller ta tag i det på varje enskild individ? Vill vi gemensamt så har vi kompetensen att göra det men inte om spelarna bara åker omkring och spelar sitt eget spel.
Press .understöd. Det var mantrat under hela min uppväxt. Så är det inte nu.
Det är understödet som skall ta initiativet. Då är det fritt fram för pressen. Det är proaktivt.
Skrattar lite åt Eklind, som bara flinar nu efter att ha fått en skalle av Berg.
Typiskt hockeyspelare.
En del f.d. bra hockeyspelare brukade gilla att prova på fotbolll emellanåt. Speciellt när hockeykarriären var över. Per Järnberg, nägra matcher för Brynäs på 80-talet var med på en träning.
I en spelövning så täckte jag ut honom med bollen vid fötterna där han inte kunde nå den.
Det sket han i. Han bara sparkade rakt igenom benen på mig, med sina tjocka lår och stora rumpa som gav låg tyngdpunkt. Bollen träffade han visserligen, men jag slog en bakåtvolt och båda mina mjuka linser flög rakt ut. Det tog en kvart att hitta dem i gräsmattan. Hade aldrig tappat en lins innan.
Att Berg hamnade i den position han gjorde var ju inte dåligt, men han hade ingen aning hur han skulle lösa situationen och i kontringen så fanns det ju ingen som täckte upp hans frånfälle. Så av ett bra läge som slumpmässigt kom så blev det två fel på en gång.
Framåt och när han verkligen är i anfallszonen och när han är på spelhumör så är han ett riktigt bra vapen. Men även i den zonen kan han bli en belastning när han själviska avslut inte fungerar. Som passningsspelare är han ju en slumpgenerator både i sidled och höjdled vid puckleverans. Det är kanske därför han gillar att göra allt själv där. Lyckas det så lyckas det, försöker han passa så vet ingen vart pucken hamnar. Det är alltså tvunget.
I stort sett överallt annars på planen så blir det värre och värre ju längre hemåt han kommer. Tom. hans egen puckkontroll försämras i samma takt.
Vi som "varit med" och tillåtit oss att vara med bortasupportrar som älskar sitt lag, vet ju att det där med hat mot en annans förenings supportrar bara är en självsuggestion och därmed en självuppfyllande profetia.
Man kan hålla och älska sitt lag utan att ha de negativa känslorna som den självklara drivkraften för sitt supporteridentitet. Dessutom så finns det så mycket livsvärde i att ha en sund tanke kring det. Unika personer och upplevelser som man mår bra av, i stället för att låtsas något annat och förvägra sig det i tron att det skulle vara vägen till lycka med sin klubb i hjärtat.
Modo Martin som blev något av en medieperson med sitt supportskap och som slutade med (jag antar att det slutade då) med en liten skandal. Jag har försökt söka på honom, men inte haft någon framgång.
Jag har ju kopierat massor av länkarna till de inslag vi gjorde. Undrar om de fungerar fortfarande. Skulle vara roligt att se igen.
Jag gjorde själv väldigt många. En del av dem var otroligt träffande och roliga. (Nu menar jag inte direkt mina egna alster även om jag är nöjd med flera av dem.)
Får se om jag hittar dem. Skulle vara en sak att lägga ut emellanåt i sådana fall.
Inte lätt att festa och gå på hockey ibland. I en match mot timrå hade jag stoppat in några småflaskor i armarna på tröjan när det blev muddring utanför arenan. Vi åkte supporterbuss den gången och jag hade nog fått smaka lite för mycket av andra på vägen dit. De flesta klarade sig undan, men jag min idiot lyfte armarna över 90 grader så mina flaskor rann ner till den som muddrade. Så förnedrande. Men mot förmodan så var de nöjda med bytet så jag fick gå in ändå. Det var den kvällen jag insåg att Timrås korvkö och toalett kö var samma. jag Hamnade av tur till korven, en del av mina kompisar fick lov att gå på toa.
Flaggorna var lit hipp som happ, de var egentillverkade. Första flaggan de gjorde var de väldigt stolta över och Cristoffer ville att jag skulle godkänna den när vi var hemma i Sollefteå. Det röda hade bara blivit typ rosa, men de hade lagt ner så mycket tid på den och de var så glada över den att jag inte hade hjärta att döma ut den. Såklart dög den. De var unga och entusiastiska och såg verkligen fram mot att få lägga den över publiken. Det var några sprayade sänglakan ihopsydda. De kom väl tilllpass för vi kunde dricka direkt ur dunk när vi spred den över oss. Den riktiga klacken hade aldrig bevis, även om de misstänkte. ;) Christoffer själv fick faktiskt spendera några gånger i "fyllecell" i arenan under slutet av matcherna. Har alltid funderat på var det kunnat vara någonstans. Har inte ens frågat honom. Det var som en naturlag.
Det var ju The "rädds" antialkoholpolitik som gjorde att vi i "lördagsklacken" inte vill beblanda oss med dem. Det var en omöjlighet då det var som eld och vatten i den frågan.
Konstigt nog hade vi med oss Knaskamilla som respekterade oss och hade flera vänner i vår klack. Hon är verkligen antialkohol. Men hon stod ofta med oss i "fylleklacken" för det var roligare.
Jag kan tänka mig att det nuddar i den kulturkrock du kände angående unga och vuxna. Inte lätt att ha fest när man samtidigt är bunden vara barnvakt. Även om jag förstår att det måste vara så.
Hellge träffade jag ju flera gånger. En ytterst ödmjuk kille. Väldigt talför med långa och filosofiska texter här på HS. Men han är ett antal år sen, jag var inte längre inkognito. Han var ju inte med i innersta kretsen, men han fick vara med så mycket han hade lust med när han väl valde det. Vilket var aldrig. Men han hade bra kontakt med många av oss här på HS och vi träffade ju honom på matcherna.
puffe4: Du kan historiken, Jag vet ju att jag pratat om det förut.
Bara det att du nämner Fylleklacken och Fyll-Hasse. (vilket blev mitt epitet för Hasse efter sina eskapader) jag tyckte inte att vi skulle kallas fylleklacken /(även om det var sant) för vi gjorde väldigt gott för klacken på den tiden. Vi var fulla och blev fullare, men vi var där för att liva upp på läktarna och kämpa för MoDo. Precis som Hasse älskade MoDo, men var full.
Jag var verkligen inte drivande i Lördagsklacken, det var Cristoffer. Han var galen. Men oftast bra galen. Nuförtiden är han lugn familjefar, även om han fortfarande är väldigt driven. Men jag följde med i deras buss tillsammans med bl.a Lumberjack och Supertrött under ett par år.
Vår hjälte, vår ikon, var Peter Högardh som Christoffer ringde och pratade med efter varje match när vi var på väg hem. Supertrevlig kille,han älskade att prata med oss, det kan jag säga eftersom jag vanligtvis alltid skäms för att lyssna på sådana upptåg.
Sånt har diskuterat emellanåt. Det finns många här som varit med, bl.a. du . Så det skulle säkert bli trevligt nu när vi börjar bli mogna. Vi skulle klätt ta en sektion i arenan.
Vilket vi gjorde när Fjällräven byggts. Det var framförallt HS.are som hade sektion 401. Högst över och till höger om stå. Vilket gjorde oss till ett bra komplement till klacken. Vi drog igång många ramsor själva.
Poffs bomb förstorade vi i närmaste gruppen upp jättemycket här på HS och det hände såklart eftersom en massa var med på det. Vi träffade ju Poffa varje vecka så han visste om vårt upptåg. Så det var med glimten i ögat vi gjorde det med honom. Vi hörde ju hans "uppförstorade" ryktesresonemang varje vecka Det blev inte ens en puff. Men han hade som önskan att komma ännu närmare Modos innersta, han var ju ganska nära innan redan. Så han kom ju nära tillslut, på riktigt. Martin Sedin fick stor support av oss på HS. Han var ju bara en superbra 16-årig supporter med egen kärlek som skrev om MoDo när Bengt Hedin bannade honom. Så jäkla dålig magkänsla. (Han förstod inte intenet) Martin gav sig inte, och arbetade sig in i organisationen, där han nu är. Han skrev här i många år. Har sålt sina privata biljetter till mig när han inte kunnat gå.
Bad_Brett: Poffa känner jag väl. Lite "stor" och fick lite väl mycket under en kort tid här när jag och Scim försvann. (Vågar säga det eftersom vii de flesta som har med det att göra. varit öppen om vår åsikt) Därmed inget ont om honom. Lite partisk dock. Han har utvecklats, men vi träffades varje match under en massa år. Lumberjack är en bra kompis till mig. Vi samåkte till matcherna under en massa år. Såklart har kontakt fortfarande och träffas ganska ofta här i stan och via vänner. Livet har dock dikterat att vi inte åker på matcher som vi gjorde en gång i tiden, för då var vi på alla matcher.
Knaskamilla började jag Prata med redan -97. Då var hon bara 14- 15 år. Det tog flera år innan de förstod vem jag var trots att jag stod bredvid henne på läktarna hela tiden ( inklusive Frisco, Paddan, Salle, Gidde mfl.). Jag föredrog att vara inkognito.
Bad_Brett: Twitter som kom blev populärt. med bara 180 tecken gjorde man oneliners. För mig är det fortfarande konstigt att det lockade mer, men det fanns berömdheter där.
Många försvann, flera av mina kompisar jag fortfarande har (även nära här i stan) och skriver med försvann.
Debatten försvann och dt blev ett riktigt generationsskifte här. Även ett kulturskifte.
Själv lyckades jag inte anpassa mig till twitter. Kanske för att jag inte riktigt gillar mobilen i högsta hugg jämt och ständigt. Men nog blev det fattigare för dem, det är jag säker på.
Det blev som du säger en dark ages. Scim tyckte det blev tråkigt och valde att avsluta. Då tappade även jag intresset och lämnade som moderator.
Men jag stannade som skribent. Det visade sig omöjligt för mig att se när tikarna tog över och våldgästade gästboken till förstörelse. Det var därför jag klev tillbaks, Inget annat. Vi Modoiter behövde ta tillbaks debattklimatet och makten över vår egna gästbok. (Ursäkta tik, men så var det.)
Skulle jag ändå vara här så var det bättre att vi hade kontrollen. Må så vara med mig. Tarasov verkade bra och det har han verkligen varit. et finns fler med mer blygsamma roller. (Men viktiga) Ingen av oss är partiska Ö-vikingar (förutom den tid då jag och Scim var borta . det gick ju inte så bra.) och så har det varit sen början. Jag tror det är bra det räcker att man är en bra Modoit i hjärtat. Blir man för partisk med hjärtat sker felbeslut, man kan inte bara styra med känslor.
Herregud. Jag blev värvad av Marcus. jag värvade Scim sen blev vi populäraste gästboken för utomstående. De "bästa" från olika gästböcker började skriva i vår gästbok för den stack ut för att vi hade högt i tak och medlemmarna var tillmötesgående och trevliga. Sällan behövde vi radera inlägg fast det fanns några "tokar" (från annan gästbok) som hatade det vi höll på med. Vi pratade med varandra in till småtimmarna och det ledde till livstids vänskap där vi slutligen träffade varandra på varandras arenor i verkigiga livet. Brynäs ordförande för syd, bjöd in oss till slutspelet -99 där vi sedan med våra MoDotröjor gick omkring och minglade med Brynäsfans på VIP-sektionen och drack öl och träffade Brymäs-uppers. Det var nog höjden. Vissa tikar gjorde samma sak ochv fick normal och nära kontakat med Lulingar. På den tiden var det här stora antagonister, men vi var lika i grunden och vi respekterade varandra. Samma med Malmö, där Madhawk ( som då var bara en yngling med stora ord.)kom till Ö-vik och hade förfest med oss flera gånger.
Det sjuka är att efter den här kvällen så liknar gästboken lite som en gång i tidernas begynnelse, de första åren, som då. Het debatt men alla avslutade på god fot.
Det var väl genomgående lite mer med glimten i ögat dåförtiden och mer kärlek i grunden
Men det här tar jag alla dagar i veckan.
Fan, det har gått 23 år. (som moderator dessutom. Scim min gamle kollega saknar jag Även om Tarasov gör ett superbra jobb. Men vi var först.) Vart tar tiden vägen?
Ont.
Får man en smäll nästan var det än är, kanske speciellt i huvudet så gör det fan ont. I huvudet så kan det dessutom snurra ett bra tag.
Det går över efter ett tag. har du haft ont efter en smäll. Gick det alltid över på en sekund?
Men du kan ändå ha rätt. Såklart fiskade man efter en utvisning. men det hade nog inte att göra med hur ont eller hur länge det varade.