Så var man då hemma igen efter att ha deltagit i Modos kick-off. Tämligen mycket folk, gissningsvis ett par hundra, hade tagit sig till arenan för att lyssna på Markus, Uffe, Peter A och ett flertal spelare.
Man började med lite intervjuer med backar och målvakter. Först upp på scenen för att intervjuas av Hasse Andersson (det kommer ett kapitel om honom sedan, så lugn) blev Jonas Ahnelöv. Ahnelöv beskriver sig själv som en defensivt stark back som har som målsättning att spela tufft och fysiskt, men inom gränsen för det tillåtna.
Nästa att bli intervjuad var Patrik Hersley. "Det var ett enkelt val när Modo hörde av sig", konstaterar Hersley. Beskriver sig som en spelare som har som målsättning att jobba hårt i alla zoner, men han föredrar offensiven och vill gärna få chansen i PP.
Man avslutade sessionen med backar/målvakter med att intervjua Anton Forsberg. Han såg fram emot chansen som andremålvakt och skulle göra allt för att ge Tellan en rejäl match om förstaspaden. Han insåg dock att han hade mycket att lära av en sådan som Tellan och målsättningen är att nå NHL.
Efter en kortare paus var det så dags att prata med några forwards. Fredric Andersson blev den som fick börja. Hasse A började med att prata om den avgörande matchen mellan Modo och SSK och frågade vad Fredric minns av den matchen. "Bra stämning" var svaret och jag tror till och med Hasse förstod att han inte skulle fortsätta att mala vidare i ämnet. Istället fick Fredric beskriva sig själv och berättade att han är en hårt jobbande center. Kommenterade även att de tränar tre gånger om dagen, denna vecka.
Ryno ersatte Fredric på scenen och var noga med att förklara att han verkligen ska göra allt för att få ett riktigt kontrakt. Han hoppas få chansen att visa vad han kan och att han ska ta den chansen. "Det är dags att blomma ut", som han sa.
Näste på tur blev Janos Hari. Killen talar felfri svenska och många blev förvånade över detta. Han fick berätta om hur han kom till Sverige i början och han tyckte det ska bli trevligt att få chansen att slå sig in i anrika Modo. Skämtade en del och riktade en del "anklagelser" mot Dick Axelsson. Tydligen retar Dick honom för att han är så liten. "Men jag tränar hårt, har gått från Medium till Large sedan jag kom till Modo", avslutade Hari.
Den retsamme Dick avlöste Hari på scenen och började direkt med ett skämtsamt "inga kommentarer" på frågan om Hari hade rätt i sin anklagelser. Körde samma skämtsamma svar på frågan om han fått kritik från folk i Värmland. Dick berättade att han såg fram emot säsongen, vill göra det oväntade på planen och han avslutade med att hylla Foppa, Macke och Uffe för hur exemplariskt de skött sig i och verkligen sålt in Modo.
Man hoppade sedan raskt vidare till Uffe och Peter A och lät dem presentera sig. Uffe berättade att han sett många matcher på film och att han tycker att skillnaderna mellan ES och NHL var mindre än han förväntat sig. "Lite mera tid och lite mer plats i hörnen" var den största skillnaden.
Peter A blev förvånad när han blev erbjuden jobbet men valde snabbt att tacka ja då han ser det som en spännande utmaning och han ser fram emot att få jobba med Uffe. Att båda var backar under sin aktiva tid tror varken Peter eller Uffe ska ställa till med bekymmer.
Avslutningsvis blev det då kort information från Macke, Uffe och Peter där chansen till frågor fanns. Tyvärr kom jag på de bästa frågorna för sent men några frågor blev ställda.
Macke meddelade att de flesta rykten som skrivits i media är helt tagna ur luften. Delvis beror nog detta på att han själv inte uttalar sig så mycket, trodde ha. Han siktar på två forwards till i truppen innan säsongen börjar. Den ena är en ytterforward och den andra är endera center eller ytterforward, beror lite på vad som händer med Ryno, Svarten med flera.
Uffe fick frågan om hans syn på straffar och det faktum att Modo förra året knappt vann några straffläggningar. Helt klar är att han har en annan syn på detta än Challe. Straffar ska tränas och man måste kolla vilka spelare som har psyket för att slå straffar.
Frågan om sommarträning kom upp. Vissa spelare deltar inte i den gemensamma träningen men de tränar hårt själva och de testas noga med jämna mellanrum. Uffe var nöjd med den delen, däremot tyckte han att sommarsemestern som börjar till helgen är dum och onödig. "Tydligen något facket fått igenom", avslutade han den delen.
Jag ställde sedan en fråga om Svarten och svaret blev ett tillknäppt "Inga kommentarer mer än det som står i tidningen. Han rehab-tränar för fullt". Svaret får mig att tro att det inte går speciellt bra med den träningen och jag är rädd att det innebär en dåligt tränad och långsam Svartvadet lagom till seriestart. Känns personligen väldigt oroande. Skulle Svarten inte kunna spela kommer man då få jaga en ersättare sent på sommaren, vilket kan leda till oro i truppen samt att det lär fördyra truppen.
Den näst sista frågan handlade om Pikkarainens vara eller inte vara i Modo. "Man ska inte säga att det är säkert, men det är väldigt liten chans att han spelar i Modo", svarade Markus. Min känsla, att det är Modos val mer än Pikkas.
Som en följdfråga till detta kom alkoholpolicyn upp. Markus menar att det är något som man verkligen tittar noga på och i en liten stad sprids rykten väldigt fort. Man ska dock ha förstående för att även hockeyspelare är människor och alkohol under kontrollerade former och vid enstaka tillfällen inte är förbjudet.
Markus avslutade sedan med att tacka för det stora intresset och där avslutades kick-offen.
----------------------------
Till slut några rader om Hasse A. Min åsikt om honom har inte ändrats efter kvällen. Han måste bort då han inte klarar av ställa vettiga frågor. Han kan mycket, inget snack om saken, men att få ihop en vettig intervju är han inte kapabel till. De ledande frågorna haglar och han frågar alltid om hur den fantastiska stämningen är.
Att han dessutom inte förstått att Fredric Andersson inte är så sugen på att prata om den avgörande matchen mellan Modo och SSK är en gåta.
Hasse, din respektlösa drummel: SKÄRP DIG! Du sprider ett löjets skimmer över hela föreningen och bidrar konsekvent med att stärka uppfattningen om att MoDo är en helt distanslös klubb med total avsaknad av ödmjukhet.
Det bästa sättet att välkomna en ny spelare är i regel inte att prata om hur fantastisk stämning det var kvällen då klubben i hans hjärta förlorade en direkt avgörande match i Kvalserien.
Inte heller bör man fråga hur det kändes när Markus Näslund ringde eller skryta om alla NHL-spelare MoDo har producerat.
FAKTA:
- MoDo kom sist i Elitserien
- MoDo hade inte en enda spelare med i JVM
- MoDo spelade inte med en enda junior under de avgörande matcherna
- MoDo har avverkat fem tränare på fyra säsonger
Hasse, MoDo är inte något utopiskt nirvana dit alla spelare innerst inne drömmer om att få representera. Örnsköldsvik är i regel inte den ideala staden för en 22-åring, åtminstone inte vintertid.
Fredric Andersson har representerat Södertälje under hela sin seniorkarriär och förlängde så sent som i februari kontraktet med två år. En inte allt för vild gissning är att det var där han ville stanna och att MoDo blev en nödlösning när Södertälje åkte ur Elitserien.
Markus - Du vet vad du ska göra!
Jag tror att man ofta fastnar lite i ordet kravställan. Det blir lätt ett modeord. Alla kan säga att man har höga krav, att man vill ha bra träningskultur, att spelarna ska vara professionella och att alla ska göra jobbet varje dag. Men den verkliga frågan är ju inte om kraven finns på papper eller i teorin.
Den verkliga frågan är: vad händer när kraven inte uppfylls?
Det är där en gruppkultur sätts.
På en arbetsplats är det ofta ganska tydligt. En grupp kan ha hur fina rutiner, värdeord och processer som helst, men om vissa personer tillåts göra lite som de vill utan konsekvenser, då lär sig gruppen väldigt snabbt vad som faktiskt gäller. Inte vad chefen säger gäller, utan vad organisationen accepterar i praktiken.
Och det där är jävligt farligt. För det påverkar inte bara den enskilda personen som slarvar. Det påverkar alla runtomkring.
De som gör rätt börjar undra varför de ska fortsätta anstränga sig. De yngre lär sig fel beteenden. De ambitiösa blir frustrerade. De tysta och lojala får bära mer än de borde. Och till slut kan det nästan bli en omvänd kultur där de som försöker hålla nivån blir jobbiga, medan de som glider undan ändå får fortsätta som vanligt.
Det är samma sak i en hockeytrupp, tror jag. Det räcker inte att ha en bra fystränare, ett bra upplägg eller fina planer om det inte finns en struktur för uppföljning. Om någon inte följer träningsprogram, kostråd, rehab, närvaro eller det man nu kommit överens om, då måste det först fångas upp. Sedan måste spelaren få hjälp och stöd att göra rätt. Men om det ändå inte händer något, då måste det också få konsekvenser.
Inte för att man ska straffa folk för sakens skull, utan för att skydda gruppen.
En bra arbetsgrupp är inte en grupp där alla är exakt lika eller där alla är stjärnor. Det är snarare en grupp där rollerna är tydliga och där olika typer kompletterar varandra. Man behöver några som driver på. Några som är extremt noggranna. Några som är trygga och erfarna. Några som är hungriga och vill uppåt. Några som inte syns mest men alltid levererar. Och helst några med hög status som också visar vägen i vardagen.
Det sista tror jag är helt avgörande.
För om de med högst status, högst lön eller störst roll också är de som slarvar mest, då har man ett jätteproblem. Då spelar det nästan ingen roll om det finns en fjärdekedjespelare eller junior som tränar stenhårt och försöker driva gruppen. Hierarkin säger ändå något annat. Gruppen tittar på vilka som premieras, vilka som får istid, vilka som får förtroende och vilka som kommer undan.
På en arbetsplats är det precis likadant. Om en senior person med hög lön får bete sig sämre, leverera mindre eller runda gemensamma arbetssätt, då tappar chefen snabbt trovärdighet. Då blir signalen att ansvar inte hänger ihop med position. Och det skapar missnöje, även om folk inte alltid säger det rakt ut.
Därför tycker jag att ledningen alltid äger den här frågan i slutänden. En grupp kan absolut kravställa internt, och de bästa grupperna gör det. Men det fungerar bara om ledningen backar upp det. Om tränaren, fystränaren eller lagkamraterna försöker sätta nivå men ledningen ändå låter vissa glida vidare, då blir kraven ganska tandlösa.
Samtidigt tror jag inte på att bara gå hårt fram direkt. Första steget måste alltid vara tydlighet och stöd. Vad är kravet? Har spelaren förstått det? Finns rätt förutsättningar? Behövs tätare uppföljning? Är det skada, motivation, rollmissnöje, privat situation eller bara dålig inställning?
Men när det är utrett måste organisationen våga agera.
Minskad roll. Mindre förtroende. Läktaren. Bryta kontrakt om det går så långt. Eller i arbetslivet: ändrade arbetsuppgifter, tätare uppföljning, tydlig handlingsplan och till slut arbetsrättsliga åtgärder om inget förändras.
Det låter kanske hårt, men alternativet är ofta värre. För om man inte hanterar en person som inte lever upp till gruppens nivå, då lägger man i praktiken problemet på alla andra.
Så för mig handlar kravställan inte om att stå och gorma i omklädningsrummet eller säga tuffa saker i intervjuer. Det handlar om struktur, uppföljning, konsekvens och rättvisa. Alla behöver inte behandlas exakt lika, för roller och människor skiljer sig åt. Men gruppen måste känna att det finns en rimlig rättvisa. Har du större roll och högre status ska du också bära mer ansvar, inte mindre.
Och där tror jag MoDo, om det nu stämmer att det funnits låg kravställan, måste titta mycket mer på organisation och ledarskap än på enskilda syndabockar. Kulturen sätts av vad man accepterar.
Undra hur det hade låtit om Hinken förlängt kontraktet med honom och dessutom gett honom en rejäl löneförhöjning. Då hade det gnällts om kravställan och att man som spelare i Modo minsann inte måste kämpa och slita för märket på bröstet, utan hit kan man komma och glida omkring på en skridsko bäst man vill.
Nej ska de som håller på som värst att skrika efter kravställan mot spelare och ledare ha den approachen så får man nog köra den fullt ut och inte bara när det gynnar deras agenda här inne som bäst.
Med en vettig sportchef hade vi också varit där.
Må hända ej avsiktligt menat om man nu vill killgissa men nu är detta ändå vad vi ser.
Jag skäms som fan för igår. För Modos skull.
Vi får spö redigt på hemmaplan, TROTS 1-2 glasklara filmingar. Säljer hedern som små horor och får ÄNDÅ smisk.
Jag skiter också i domarna, dom får vara hur dåliga dom vill. Freddans och Modos uppdrag är att lägga fokus på det som gör att vi vinner. Hade Modo behållit skärpan hade vi svept dom. Freddan sjönk som en jävla sten de två senaste matcherna i mina ögon.
Och Larsson, vad i helvete tänkte han? Hjärnsläpp i paritet med Måns negativt kval. Eller värre.
Är det bara jag som skiter i Modo för resten av säsongen? Inte för att jag inte tror att vi kan slå AIK, men jag känner fan att det här är ovärdigt. Den här högen med skitspelare och Freddan (Rhodin slipper kängan) förtjänar inte en jävla sekund till av min uppmärksamhet. Återkommer nästa säsong med förhoppningsvis till stora delar ny trupp och ny tränare. Och ett lag som inte filmar.
För övrigt tar jag Norén före Persson åtta dagar i veckan. Är inget stort fan, men jäklar vad rejält killen lirar när han håller det enkelt...
När det sedan inte gick så bra började ursäkterna hagla från både Hinken och Karlin:
"Det tar tid att spela ihop ett helt nytt lag!"
"Vi är inte HV 71 eller Brynäs!"
"Klimatet har blivit så hårt!"
Min bedömning är att MoDo är på en betydligt farligare väg än de själva inser. "Hatet" Hinken skriver är ofta bomben som briserar innan krutröken lägger sig och tystnad uppstår.
Jag har känt det själv på sistone. Jag bryr mig mindre och mindre. Förra gången vi var i HA kändes matcherna spännande även om vi låg under med 3-0. Vi visste att ett powerplay kunde förändra allt, eller att Aagaard kunde få för sig att glra hattrick, eller att Bernhardt kunde smälla in ett par i krysset. Samma sak när vi hade Karlkvist-kedjan.
Men idag finns det ingen anledning att kolla färdigt på matcherna. Jag kommer på mig själv börja plocka disk och läsa nyheter i telefonen, istället för att skrika på TV:n och tjafsa med andra supportrar om vilka kedjeformationer vi ska ha.
Apati är farligare än hat, för det kommer döda intresset för säsosongskort och merchandise, vilket i sin tur kommer påverka sponsoravtalen.
Det är hårt, men det går inte att tycka synd om sig själv. Som Lars Lindberg sade: "Om det inte blir bättre nu, då finns det ingen annan än Hinken att skylla på". Och jag tycker inte att Hinken fullt ut tar ansvar för det horribla jobb han har gjort, utan det har varit mycket snack om "svår marknad", "budgetfrågor" och att "han mest värvar det tränarna vill ha".
När en person går in i väggen, så är det oftast individen själv som ser varningssignalerna sist av alla. Jag tror att Hinken är så inne i detta att jag är okapabel att se hur dåligt jobb han faktiskt har gjort de senaste säsongerna.
Det du nu gör är att medvetet styra narrativet till det som känns bäst för dig, oavsett varför.
Du påstår med beslutsamhet att Hinken sitter i tidningen "och beklagar sig".
Det är absolut inte min uppfattning. Jag förstår inte ens varför du tolkar det så, vad är det i hans uppfattning som är "beklagande".
Att rycka ut ett citat ur artikeln, där jag faktiskt utgår ifrån initiativet kommer från själva tidningen blir vilseledande åt det håll du bestämt dig för.
När jag läser helheten så ser jag bara en objektiv verklighet. Den kan iofs. vara beklaglig, men Hinken berättar ju att så ser verkligheten ut och just därför så beter han sig mot media och supportar på det sätt han gör. Det är tvunget.
Med det i åtanke så beklagar jag mig själv. Det är otroligt tråkigt att sociala media fått sån genomslagskraft att man anonymt kan dra igång hatdrev.
Det är ju därför han valt att inte följa sociala medier, vilket innebär att han såklart inte vet vad du och jag skriver här på HS. - Han har anpassat sig, men trots det här det tar han på sig uppdraget.
Han förklarar också att unga naiva spelare ändå väljer att göra det, vilket påverkar deras sinnen, ofta negativt.
De här dreven drivs av primitiva känslor, snarare än verkliga fakta.
Att han och alla andra som nu blir utsatta känner av det är inte ett beklagande per se. Det är ju helt mänskligt och vad jag vet är de fortfarande människor, som gör sitt bästa för sin klubb och för att nå så bra resultat som möjligt.
De som inte tror det är helt klart, enligt mig, med i det där sociala hatdrevet. En del kanske inte vet om det, en del är mer än gärna med.
Det sista är tyvärr det fula med oss "normala". Vi som skall sitta här och njuta av vårt lags försök till att göra så gott det går, det som lockar oss till att hålla på vårt lag i hjärtat.
Vill man bara hålla på det bästa i stället så kan man ju hatta omkring och hålla på det bästa laget hela tiden, strunta i kampen, lidandet och därmed också den ohämmade lyckan när det lyckas.
På något sätt så gissar jag att vi är lyckligare när vi lyckas än de som vant sig med att alltid vara bäst. De är domnade i sin situation.
Fan, det finns ju de som håller på Leeds i Engelsk fotboll.
Jag älskar MoDo. Såklart vill jag att de alltid gör rätt val, speciellt när jag sitter på facit i hand.
Men till skillnad från många som beklagar sig så tror jag på klubben och deras vilja att göra så gott de kan. Det finns inga fiender där.
Det kan man tro när man läser inläggen här. Att felbeslut och dåliga resultat beror på att de är fiender till sina supportrar.
Det är så befängt att det är svårt att greppa.
Jag är så trött på menlösa, substanslöaa inlägg med mer eller mindre identiskt innehåll varje gång.
Jag fick känslan på slutet iaf att engagemanget inte var på topp som headcoach.
Jättebra kille på alla vis, men detta var nog kanske bra både för laget och honom själv.
Jag är helt övertygad att han kommer att revanschera sig inom hockeyvärlden.
Sundell tror jag inte alls var rätt för modos A-lag.
Det finns nog inget som är så dödande för en arbetsgrupp om du har nån drygjävel som ska ha åsikter om alla beslut och bara jobba emot. Det kan verkligen ligga en stark och effektiv grupp i fatet snarare än att öka effektiviteten.
Jag tror att det absolut svåraste för en gruppdynamik med så många egon och viljor som det lär finnas i ett hockeylag är att hitta balansen mellan kravställan, diciplin och trivsamhet. Då förutom roller och spelidé vilket modo helt verkar sakna.
Ska man ligga på tichonovs nivå, eller ska det vara hopp och lek. Vart på linjen ska man ligga för stunden?
Jag är skitglad för 3 p och jag hoppas att det ger lite boost och självförtroende.
En stor akilleshäl jag tror vi dras med tyvärr är bristen på konkurrens. Vissa spelare måste vi spela utan alternativ och där har sportchefen failat.
Nu har vi den sportchef vi har med färskt kontrakt och det är bara gilla läget och hoppas att han gör sitt yttersta.
Tyvärr tror jag att tåget gått iom att löven är så jävla mycket mer samspelta på alla poster men hoppas att hela jävla föreningen med allt det innebär ser var korthusets svaga delar ställdes upp.
Jag hoppas verkligen att vi rannsakar förutom defensiven målvaktsfrågan nu. Antingen skickar vi andrekeepern på träningsläger hos DrPhil och Hasek över jul om Zacke kan se nåt som går att plocka fram där och ger honom lite hetluft, eller så skeppar vi honom under julveckan och letar fram nån sur öststatare som bara gör sitt jobb även om han är dyr.
God jul på er alla.
Vi har slagit ur underläge förr
Nieder var mer eller mindre dominant ifjol efter att man flyttade in honom i centerposition och var den som drev det offensiva spelet ihop med Jeppe.
Han har enligt Hinken och Karlin alltid varit den man förväntade sig skulle ”explodera” i utveckling pga sin seriositet i träning och kosthållning. Han toppade nästan samtliga fysiktester i MoDo och besitter ett spelsinne och fysik man sällan ser hos spelare.
Att han lyckas bra i Frölunda är det mest väntade som kunde hända, ser dessutom att han trendar mot ett liknande poängsnitt som ifjol vilket också säger något väl..?
Men jag vet att du exakt ALDRIG viker en tum från din åsikt och tar hellre diskussionen in i absurdum så vi kan sätta punkt här när vi nu båda vet var vi står.
Säger bara Harry Luras, Andreas Johansson, Challe med flera. Du har väldigt dåligt(eller medvetet selektivt) minne för att vara så allmänvetande.
Vill inte dras med i forumets självförhärligande av ens egna eminenta kunskaper, men är inte råttet mågat snart?. Ett fåtal självutnämnda experter ser vårt forum som en plats för narcissism, gärna med en passus som ska idiotförklara den som har annan åsikt. Kväv inte allt syre härinne, tack.
Hoppas MoDo går upp med Karlin i båset när vi summerar säsongen, men får han sparken hoppas jag vi går upp ändå
Vi förlorade med 8-0 på hemmais säsongen 21/22.
Totalt ointressant när slutspelet drar igång, vår säsong slutade med guld.
Krasst sett lär sig laget mer av 0-8 än 8-0 i detta stadie av säsongen
Måste vara redigt utvecklande.
De börjar prata MoDo vid 1.45 men diskussionen om nyförvärv etc börjar väl först vid 4.00. För er som inte orkar titta kan jag avslöja att det är mestadels tummen upp.
- YouTube
Vad är problemer med att Lena Drake fråga om vad vi tycker om AIK silly i tråden
Appropå Ingeting?
Där kan man ju prrata om allt möjligt och man följer forumets regler?
Blir Larsson klar har Hinken gjort sitt. Det laget ska bara gå upp i SHL egentligen. Upp till Karlin att få ihop kemi och nog med ödmjukhet.
Är det bara jag eller känns laget typ lika bra eller bättre än det vi hade i fjol? Helt sjukt. Måtte vi sätta ett fungerande försvarsspel nu bara.
Föregående · 35 · Nästa




Huge:
Men herregud. Ni är klara för slutspel och har en bra chans på guldet. Kan ni inte ens FÖRSÖKA vara lite objektiva nu?
Ahnelöv backar i jämn takt och riktning i FYRA sekunder mot eget mål. Larsson vill in och skymma och genar därför genom målgården, där han fastnar mellan Ahnelöv och Tellqvist.
1. Med tanke på att Larsson i allra högsta grad påverkade Tellqvist genom att åka genom målgården, skulle spelet blåsts av direkt, oavsett om pucken gick in i mål eller inte.
2. Larsson ser Ahnelöv komma och är den som har störst chans att undvika kollisionen. Han har högre hastighet och kör in i ryggen på Ahnelöv. Om du kollar på reprisen kommer du se att Ahnelöv inte gör någon häftig rörelse alls, utan bara backar hem.
Kontenta: Ahnelöv stod på en plats där han får stå, Larsson stod på en plats där han absolut inte får stå.
Slutsats: Spelet skulle ha blåsts av innan Gunderson ens avfyrat skottet och tekningen skulle ha flyttats ut i neutral zon.
I många fall kan situationer tolkas på olika sätt, men i det här fallet kan jag bara konstatera att de som inte förstår detta inte kan ett jota om ishockey.