Svartvadet var den som drog igång återtåget till MoDo. Hans ledarskap och dominans på isen, var en stor anledning till att laget gick till slutspel år efter år. 2007 klev han fram som en gigant i slutspelet, avgjorde i förlängningen mot Timrå och vann hela slutspelets poängliga. MoDo vann SM-guld och redovisade en vinst på 10 miljoner.
Svartvadet (tillsammans med de andra hjältarna) belönades med monsterkontrakt. Då han själv aldrig lyckades nå upp till i närheten av samma nivå igen, skulle detta leda till ett djupt hål i MoDos ekonomi. Sjukdomen gjorde att han orkade mindre och mindre på isen. I kvalserien, när MoDo nästa åkte ur, mäktade han med två assist på 10 matcher.
Som GM har han det överlägset sämsta poängsnittet av de värvningsansvariga vi har haft under 2000-talet (0,9 poäng per match, kontra Freddans 1,3). Utöver detta har han skapat en enorm turbulens i föreningen:
- 16 av 27 värvade spelare är inte längre kvar i klubben - 6 av de 16 spelarna har lämnat under pågående säsong - Inklusive "Masken", har 6 tränare lämnat klubben. 4 har fått sparken, 1 fick inte förnyat förtroende och 1 lämnade självmant.
Det krävs inget snille för att räkna ut att detta har kostat en del. Och trots alla åtgärder, ligger vi fast förankrade i botten.
Få personer har varit så värdefulla för MoDo som Per Svartvadet. Få personer har på egen hand lyckats sabba så mycket.
Absolut inte. När man spelar på tid och två spelare med lika mycket erfarenhet möts, då kommer såklart den mest skärpta individen vinna majoriteten av gångerna.
Däremot är det fullt möjligt för alla att bli riktigt, riktigt duktiga på schack med rätt träning. I och med att det finns ett begränsat antal öppningar som motståndarna gör, är det möjligt att lära sig motdrag.
I ishockey är det inte lika lätt. Hur hög fart har motståndaren? Hur benägen är han att skjuta? Hur bra skott har han? Hur bra teknik har han? Vilka passningsalternativ har han? Vad blir konsekvensen om jag stöter och missar? Vad blir konsekvensen om jag stöter och vinner pucken?
Inte nog med det, utan förutsättningarna förändras varje sekund. Det är som realtidsschack, där de olika pjäserna har 1000 olika unika egenskaper istället för en.
Men när det gäller spelsinne och speluppfattning, är det såklart till viss del kopplat till intelligens. Förmågan att snabbt kunna räkna ut att Händelse B och Händelse C är möjliga följder av Händelse A. Att därefter snabbt kunna uppskatta sannolikheten för Händelse B respektive C, sätta det i kontext med hur matchbilden ser ut och sedan göra en bedömning. Det är klart att det är kopplat till intelligens, och intelligens är ingenting som utvecklas med åren. Snarast tvärtom.
En person som kuggar IQ-testen vid 14 års ålder kommer inte börja göra bra ifrån sig vid 24 års ålder, oavsett om han/hon tränar stenhårt varje dag. Han kan lära sig att bemästra de frågor han har fått tidigare, men så fort förutsättningarna ändras, kommer han/hon få lika uselt resultat igen.
Ett spel som schack är tillräckligt simpelt för att det ska vara möjligt att "lära sig" hur man vinner utan att behöva tänka speciellt mycket under spelats gång. Men i ishockey är antalet kombinationer oändliga - och tiden är i regel mycket knapp. Eftersom situationerna ständigt förändras, går det aldrig att lära sig exakt hur man ska göra, utan det krävs konstanta överslagsberäkningar.
Givetvis finns det alltid undantag, men sanningen är att den som föds korkad kommer dö korkad. Tyvärr är det tabu att nämna detta i skolorna, utan vi gör vårt bästa för att skapa en illusion av att alla har ungefär samma förutsättningar och att det bara handlar om hårt arbete och vilja.
Det såg lite ut som på bilden jag visade tidigare idag. Han måste vara mycket starkare och rakare i överkroppen. Nu sjunker han ihop som en säck potatis. Jämför med exempelvis Ullmark (som förvisso är betydligt större).
Matchen mot Växjö var frustrerande. Vi gjorde mycket bra, men likväl kastar vi nästan bort allt på nytt. Jag kan förstå att nerverna spelar roll i slutet av matcherna, men det känns som att mycket av slarvet handlar om andra saker.
Bild 1: Växjö göra mål i en 2-mot-5-situation. Samtliga MoDo-spelare stirrar på pucken. Samtliga MoDo-spelare åker mot pucken. Det är ungefär så det ser ut när en grupp dagisbarn spelar innebandy. Professionella idrottsmän som övar på dessa moment dagligen, skall kunna hantera det även i situationer då de inte är på topp rent mentalt. En pizzabagare glömmer inte bort hur man bakar en pizza bara för att intäkterna är lägre en månad.
Bild 2: Hedmans "slarv" som det snackades om efteråt, borde egentligen ha gett MoDo ett powerplay, eftersom det var en solklar hakning. Domare kommer alltid göra misstag och detta är, till skillnad från den första situationen, svårt att gardera sig mot.
Bild 3: Linus Fröberg satte en backhand i krysset, men om sanningen ska fram så hade han halva målet att sikta på. Hela poängen med butterfly-stilen är att man ska göra sig stor när man sitter i den där positionen, så det är oerhört märkligt hur det kan bli på det där sättet. Frågan är om det hade sett ut på samma sätt om Masken hade varit kvar och jobbat med honom.
Så länge det ser ut på det här viset, är det svårt att motivera varför folk ska betala för att titta på spektaklet. Det handlar inte om att man inte ska stötta ett lag i motvind; Det handlar om att man inte är villiga att betala för en produkt som ligger långt under nivån för vad som är acceptabelt.
Larry Huras hade rätt i en sak, och det är en att spelarna inte gör vad de har betalt för att göra. Det här är så grundläggande grejer att man inte ens kan skylla på dålig utbildning i juniorverksamheten. Alla spelare kan väl knappast vara handlingsförlamade och dumma i huvudet? Vissa av mina lärare i skolan var urusla, men då var det inte konstigare än att jag fick lära mig på egen hand istället. Måste dagens ishockeyspelare ha någon som håller dem i handen hela tiden? Är de verkligen inkapabla att lära sig av sina egna misstag?
Mot Örebro ikväll hoppas jag att jag inte behöver se samma trams igen. Då kanske vi har en chans på tre poäng.
Hade Johansson och Olausson fått vara med och bygga laget, påverka försäsongsträningen etc. hade MoDo knappast befunnit sig i den position de befinner sig i nu.
Det finns få saker som kan få så förödande konsekvenser som för mycket stolthet. I det här fallet handlade det "bara" om ishockey, men det är uppenbart att Larry har ett gigantiskt problem med den biten.
Kuben tycker alltså att straffen är solklar eftersom klubben flyger i riktning mot pucken. Lär bli många straffar framöver, med tanke på hur ofta målvakterna tappar klubban i samband med räddningar.
Ännu mer absurt blir det om vi jämför med föregångaren:
Hedin - Holmberg: -0,10 poäng per match Holmberg - Andersson: -0,19 poäng per match Andersson - Näslund: +0,15 poäng per match Näslund - Svartvadet: -0,56 poäng per match
Det finns såklart inga som helst undanflykter till detta. Han försökte länge skylla på pengar, men med tanke på den enorma spelaromsättningen och jättevärvningar som Hossa och Whitney så håller inte den förklaringen heller.
Har lekt lite i Excel och gjorde en sammanställning av poängsnittet med olika sportchefer/GM:s. Resultatet är smått förbluffande. Det är en vedertagen sanning hos supportrar och journalister att det har blivit successivt sämre efter guldet. Och visst stämmer det till viss del. Men ser man till poängsnittet, har MoDo faktiskt legat på en relativt stabil nivå de senaste ~15 åren. Under storhetstiden tog vi i snitt 1,60 poäng per match, under de mörka åren med Freddan tog vi i snitt 1,31 poäng per match. Under Näslund gick snittet upp till 1,46.
Under Svartvadets tid som GM är det 0,91. Skillnaden mellan Svartvadets och Freddans poängsnitt är alltså större än skillnaden mellan Freddans och Hedins. Lägg där till att matcher fortfarande kunde sluta oavgjort när Freddan var sportchef...
Ytterst märklig tajming för ditt gnäll. Andreas och Fredrik har på sju matcher fått ihop ett stabilare spel än MoDo har haft på flera säsonger. Att vi förlorar med uddamålet på bortaplan mot regerande mästarna kan jag leva med. Med Huras försvarsspel hade vi säkerligen torskat med 7-0. Nu får även topplagen ta i för att besegra oss.
Jag gillar ändå det jag ser. Utvisningarna vi tar är snarare ett tecken på att vi är laddade. Inställningen är riktigt bra. Och det var en fröjd att se Lindgren stå och vifta med klubban i powerplay.
Bjurö gör det mycket bra. Hoppas vi kan få en redig fajt mellan målvakterna nu. Adam kommer nog gynnas av att inte vara given etta.
Det är (tragi)komiskt hur vi alltid kan förutse vad som kommer hända i Sverige genom att se på South Park. Att titta på South Park nuförtiden ger betydligt bättre förståelse för omvärlden än att läsa tidningen.
En ytterst kvalificerad fråga. Det som förbryllar mig ännu mer är hur ledarna kan fortsätta misshandla föreningen utan att ställa sina platser till förfogande. Kan det vara roligt att bli ihågkommen som klanten som drog ner en av landets mest anrika klubbar i skiten? Som såg till att publiken slutade komma eftersom de tröttnade på att se sitt älsklingslag skötas som en korplag...
Vore kul att veta hur mycket pengar Svartvadet har bränt sedan han kom. Tänker på allt hans gnäll om begränsad budget han har haft. Skulle vilja veta hur mycket han har spenderat jämfört med Djurgården exempelvis.
Aldrig har det väl varit så tydligt var problemet ligger. Det är uppenbart att laget är bra (spelare-för-spelare). När vi för spelet är vi inte alls dåliga. Till och med Power Play börjar se bra ut.
Men det är uppenbart att de inte har en susning om hur de ska åka när de ska stänga matcher. Det hade vi stora problem med förra säsongen också. Och förrförra också har jag för mig. Alla borde väl kunna se den gemensamma nämnaren?
Hade på känn att detta skulle bli en målfest. Vi är mest stabila när motståndarna backar hem. När vi leder stort och motståndarna börjar chansa, då blir det vilda västern.
Det är alltid lika komiskt när folk hävdar att Skröder gör alla sina poäng tack vare bra medspelare. Det var likadant när han spelade med Sundström och Zuccarello. Det lustiga är att han oftast gör fler poäng än sina kedjekamrater. Inför kvällens match låg han tvåa i interna poängligan.
Charlotte behöver hjälp. Jag älskar hennes visioner, men hon har för dålig koll rent ishockeymässigt. Näslund hade visioner om att höja kraven inom MoDo. Han lyckades inte jättebra, men det torde vara uppenbart för alla hur mycket vi har gått bakåt sedan Svartvadet tog över.
I år gillar jag laget på pappret, men å andra sidan tycks vi vara helt undermåliga på en massa andra punkter:
Som väntat blev Masken vår tyngsta förlust inför den här säsongen. FBK's målvakter ligger 2:a och 4:a i målvaktsligan,
Vidare är det orimligt att förvänta sig att publiken ska betala för att titta på det här. Det är en sak att stötta ett lag i motgång, men nu har vi ett lag som är riktigt,riktigt bra på pappret, men som drivs som ett korplag. Det är provocerande att ödsla sin tid på det.
Jag vet inte, jag är rätt förtjust i Lapierre trots allt. Han kanske inte är någon Sundström, men han är betydligt kvickare i tanken än Pettersson och jag tror att han han bli ruskigt bra ifall väl laget kommer igång. Han bidrar även med mycket tyngd som skapar ytor åt Butler.
När vi får tillbaka lite skadade spelare, skulle jag kunna tänka mig Pettersson som ytter bredvid Lapierre och Butler:
Jag tycker inte att Ludvig Nilsson är redo för att spela på den här nivån. Korkade utvisningar och fattar överlag dåliga beslut ute på isen. Är Nordgren ledig fortfarande?
Känner mig ändå hyfsat positiv. Det känns som att det finns några riktigt svaga lag som kommer komma efter oss i tabellen. Alla skador, avstängningar etc. gör att spelare som Hedman och Djurse måste ta större ansvar, vilket de verkar må bra av.
Sedan får vi förhoppningsvis bra ersättare till Whitney och Ritchie. Welch kommer snart. Skröder, Wilson och Djuse likaså. Butler och Lapierre är två spelare som har potential att vara riktiga stjärnor i ligan. Kan de få Heshka att höja intensiteten i sitt spel också, kan detta nog bli riktigt bra.
Vi kanske inte kommer topp-6, men nog känns det som att vi kommer kunna ha en redig skrällchans i vår.
Det handlar snarare om det faktum att de får vara kvar oavsett hur dåliga resultaten är. Även om det nu skulle vara så att deras roll inte är speciellt viktig (där tror jag för övrigt att du har helt fel), så skickar det signaler till hela föreningen.
"Om pucken spelas i mål som resultat av att en anfallande spelare spelat pucken med handen, oavsett om pucken därefter reflekteras på någon spelare i något lag, ska målet underkännas."
Långt ifrån solklar anser jag. "Någon spelare i något lag".
Jag brukar alltid ha lite vadslagning med mig själv inför matcher i Scandinavium där jag gissar hur många minuter jag orkar med kommentatorn innan jag stänger av ljudet.
Låter som att är på väg att komma i brallan varje gång en Frölunda-spelare får pucken.
Mja. Byron är en grym ledare, en publikfavorit, visar vägen på isen etc., men att han skulle vara lagets stora stjärna på forwardssidan är en efterhandskonstruktion. Så lät det inte när han värvades. Många var tvärtom rädda att han var tänkte som förstecenter.
Flytta in Thomas som center så kan vi matcha Lapierre, Wilson, Thomas och Pettersson. Det tycker jag ändå håller ganska hög klass, åtminstone på pappret.
Det var ju precis som jag skrev tidigare. Om du jämför med incidenten då Påhlsson stängdes av i tre matcher, är detta definitivt någonting för Disciplinnämnden att kika på.
Nu kommer de såklart inte göra det eftersom det var en MoDo-spelare som skadade sig, men säg att Gulas hade råkat ut för samma sak, hade det säkerligen kunnat bli en avstängning av detta.
Indirekt säger han att de har ändrat taktik i försvarspelet när han pratar om att de inte jagar "en och en" längre.
Det jag gillar allra mest är att avsluten är kliniska. Får vi in två riktigt bra backar och fortsätter spela såhär, kanske det inte blir så tokigt trots allt.
Den där Adam Johansson verkar inte riktigt greppa det där med ironi:
En del var desto nöjdare med att Haataja lämnar. "Haataja får gå, inte så konstigt när det är han som är huvudansvarig för försvarsspelet", skriver @magswede på Twitter.
Thou who cureth, can maketh ill.
Svartvadet var den som drog igång återtåget till MoDo. Hans ledarskap och dominans på isen, var en stor anledning till att laget gick till slutspel år efter år. 2007 klev han fram som en gigant i slutspelet, avgjorde i förlängningen mot Timrå och vann hela slutspelets poängliga. MoDo vann SM-guld och redovisade en vinst på 10 miljoner.
Svartvadet (tillsammans med de andra hjältarna) belönades med monsterkontrakt. Då han själv aldrig lyckades nå upp till i närheten av samma nivå igen, skulle detta leda till ett djupt hål i MoDos ekonomi. Sjukdomen gjorde att han orkade mindre och mindre på isen. I kvalserien, när MoDo nästa åkte ur, mäktade han med två assist på 10 matcher.
Som GM har han det överlägset sämsta poängsnittet av de värvningsansvariga vi har haft under 2000-talet (0,9 poäng per match, kontra Freddans 1,3). Utöver detta har han skapat en enorm turbulens i föreningen:
- 16 av 27 värvade spelare är inte längre kvar i klubben
- 6 av de 16 spelarna har lämnat under pågående säsong
- Inklusive "Masken", har 6 tränare lämnat klubben. 4 har fått sparken, 1 fick inte förnyat förtroende och 1 lämnade självmant.
Det krävs inget snille för att räkna ut att detta har kostat en del. Och trots alla åtgärder, ligger vi fast förankrade i botten.
Få personer har varit så värdefulla för MoDo som Per Svartvadet.
Få personer har på egen hand lyckats sabba så mycket.