Du skämtar. Det måste du göra. För du kan väl inte på allvar mena att du skulle vilja ha Nylander, men inte Joakim Eriksson? I sådana fall har vi uppenbarligen väldigt olika sätt att se ishockey på.
Med Joakim Eriksson vet vi precis vad vi får; Elitseriens förmodligen smartaste center och bäste tekare. Med smartaste menar jag inte bäst spelsinne, utan helt enkelt den intelligentaste. Jag älskar den entusiasmen han har för sporten, hur han sitter och tittar igenom konkurrenternas matcher i efterhand för att kunna analysera hur matchbilden troligtvis kommer se ut etc.
För mig är det ofattbart hur vissa kan vilja ha in Hasse Jonsson "eftersom han är billig och är en bra lagspelare", samtidigt som de absolut inte vill ha Joakim Eriksson som är en otroligt mycket bättre ishockeyspelare.
Själv tycker jag att Jocke var riktigt bra i Södertälje och drog ett enormt lass när det gick tungt för laget.
Vidare konstaterar jag att MoDo inte har någon spelare som vinner mer än 50% av sina tekningar. Den hyllade defensivspecialisten K-Fop har mindre smickrande 28% hittills, medan Jocke i vanliga ordning ligger på 60%.
Ärligt talat förstår jag inte hur någon kan vara negativ till en värvning av Jocke med tanke på hur situationen ser ut nu. Vi behöver en center, vi behöver en duktig tekare och vi behöver naturliga ledare nu Svarten är borta.
Jag tror ingen här vill ha hit honom på femårskontrakt, men under en mellansäsong som denna, skulle han tillföra mycket i laget, det är jag övertygad om.
Det kanske är inbillning, men jag upplever det som att Tellqvist redan har förbättrat sitt spel på flera punkter. Han står bättre placerade, är mer aktiv med klubban och spelar mycket lugnare än i de två första matcherna.
Jag hoppas att det är samarbetet med "Masken" som har gett resultat.
Själv skulle jag gärna se Joakim Eriksson i MoDo, speciellt nu när Svartvadet är borta. Han har osedvanligt god speluppfattning, framförallt i det defensiva spelet. Men han har även offensiva kvaliteter, så sent som 08/09 producerade han 38 poäng i grundserien, samt 7 poäng på 7 matcher i slutspelet; en siffra som Hannula aldrig har varit i närheten av. Att han sedan verkar besitta fantastiska ledaregenskaper gör ju inte saken sämre.
Nej, får jag välja mellan Eriksson och Hannula, väljer jag Eriksson åtta dagar i veckan.
Blomsten och Unger är förmodligen det sämsta kommentatorsparet man kan sätta ihop i detta land. De får Lindeborg och Renberg att framstå som fullblodsproffs. Unger har ingen som helst koll på vilka spelare som är på isen eller vilken klubbfattning de har. Han har blandat ihop Hersley och Westin, Hannula och Axelsson etc. Arto är lika dryg och äcklig som vanligt, och tar varje möjlighet han får till att kasta dynga över MoDo.
Kommentarer om spelet då? Tja, det ser inte speciellt bra ut. Några få ljuspunkter finns det dock: Hersley kommer in och visar kvaliteter i det offensiva spelet och Dick tycks göra underverk för andra kedjan.
Nyström får tyvärr minimalt med istid, men har jobbat stenhårt under den tiden. Samuelsson junior ser lite nonchalant ut och skulle nog må bra av en kortare bänkning. Han slarvar med pucken och tar återigen en onödig utvisning i anfallszon. Byt plats på honom och Nyström, tack.
Ska jag vara ärlig så tycker jag att hela ditt resonemang känns lite småprilligt. Det hela inleds med att stenhårt argumenterar för att Schremp inte ska spela center, eftersom han är för dålig i defensiven och skulle komma mer till sin rätt på kanten. Ingenting konstigt med detta, jag har själv varit inne på samma tanke flera gånger, framförallt med tanke på att arbetsfördelningen ser annorlunda i nordamerika.
Men sedan börjar galenskaperna. Först vill du peta ytterligare två att lagets centrar, så att enbart Sundström kvarstår. Sedan vill du ha in en av Elitseriens bästa målskyttar och omskola honom till spelfördelare. Slutligen konstaterar du att det fattas en center och därför vill du helt plötsligt behålla Schremp i andrakedjan, trots att hela diskussionen ursprungligen gick ut på att flytta på honom.
Det slutar emellertid inte där. Du konstaterar sedan, efter tre matcher, med 12 nya utespelare, att kemin i laget är för dålig. Din lösning på detta problem är att inte spela ihop några kedjor överhuvudtaget, utan att istället rulla på tre centrar.
Jag har aldrig tvivlat på dina ishockeykunskaper, men hela det här resonemanget känns ruskigt ogenomtänkt.
Egentligen gillar jag inte att ha Danielsson och Skröder ihop. Båda skjuter så mycket att jag är övertygad om att de hämmar varandras målskytte. Jag är övertygad om att Skröder skulle må bra av att få en kedjekamrat som är stark i närkampsspelet och gärna ställer framför mål, likt den roll som Justin Morrison hade, alternativt en Zuccarello-typ.
Enligt mig finns det två vettiga alternativ här i dagsläget, nämligen Hannula och Axelsson. Så resultatet skulle bli ungefär såhär:
Efter att ha tänkt lite vill jag placera Axelsson i förstakedjan trots allt. Jag tror att han och Sundström tillsammans kommer kunna skapa ytor och möjligheter åt Skröder.
Med Schremp som playmaker, kan Danielsson förhoppningsvis fokusera mindre på att transportera puck och mer på att skjuta. Hannula är duktig i sargspelet och kan tänka upp för Schremp i defensiven.
Till slut valde jag att plocka bort K-Fop. Jag älskar hur han täcker skott i boxplay, men tyvärr är han alldeles för långsam för att passa in i det spel som MoDo säger sig vilja spela.
"Sawchuk: Skillnaden med när Hedman var i fokus är att vi är många som vill se HS ersatt av en annan junior som verkligen visat framfötterna."
Då har du guldfiskminne. Första året Hedman spelade i MoDo var många här som var överens om att Jens Westin var mycket bättre och förtjänade mer speltid. På sätt och vis hade de rätt, eftersom han, precis som parresurre skrev nyss, spelade enkelt och slog iväg puckarna, medan Hedman försökte vara kreativ i var och vartannat byte.
Nu tycker jag inte att Nyström spelar enkel, utan påminner tvärtom lite om Andreas Salomonsson i sin spelstil. Hur han kommer utvecklas är såklart omöjligt att säga, men spontant tror jag han har goda chanser att nå NHL.
Samuelsson KOMMER att nå NHL, inget snack om saken. Men varje poäng kommer vara viktig och då går det inte att matcha honom så hårt som man gör nu.
Om jag måste peta en junior skulle jag peta Westin. Måste jag plocka bort ytterligare en spelare, skulle jag välja K-Fop, som inte alls passar in i MoDos spelsystem. Att han är bra i boxplay är inte argument nog för att låta honom spela när det finns så spännande juniorer i truppen.
Äh, Samuelsson är en stor talang och skall givetvis få istid som en sådan. Det innebär kanske 10 minuters istid per match, inte 20.
Det behöver inte vara svart eller vitt. Vissa får det att låta som om Samuelsson (nyss fyllda 17 år) är helt värdelös. Så är det verkligen inte och han har varit långt ifrån sämsta MoDoit. Att skicka ner honom till J20 vore också löjligt, för han är tillräckligt bra för att få istid med A-laget.
Problemet är att han får samma istid som "stjärnor" i Elitserien får, vilket skapar orimliga förväntningar. För mig är det ofattbart att han är ordinarie i den andra PP-uppställningen och får bilda forwardspar med Schremp även när det är spel 4-mot-4. I PP finns det en rad andra alternativ: Andersson har ett riktigt bra skott, Hedman kan skymma framför mål, Nyström tycks ha bra spelsinne etc.
Avslutningsvis vill jag säga att jag är övertygad om att Samuelsson kommer vara en stjärna i Elitserien om 2-3 år (om han fortfarande spelar här då det vill säga).
Jag gillar det inte. Detta kommer ju även rimligtvis innebära ännu mindre speltid till Nyström, som har varit en av MoDos bästa spelare i två matcher i följd.
Du har faktiskt en poäng. På de fem säsonger som MoDo har spelat i Swedbank/Fjällräven, har de hamnat högre upp i bortatabellen tre gånger. Och nu har de redan två förluster på hemmais.
Det skulle nog behövas mer publik på matcherna, men det lär ju inte inträffa så länge den nuvarande marknadsavdelningen sitter kvar...
Det som är lite skrämmande är att det påminner väldigt mycket om hur det såg ut förra säsongen. Vi kan dominera vissa matcher fullständigt, för att sedan vika ner oss totalt i andra. Det är ytterst sällan som vi vinner de där superjämna matcherna. Vi får dessutom inte glömma bort att segern satt långt inne mot Djurgården, trots det bländande spelet.
När vi vann 2007, var det precis tvärtom. MoDo kunde spela lojt och oengagerat, men ändå plocka tre poäng genom några snabba powerplaymål.
Japp, fast om möjligt ännu sämre. Frölunda spelade trots allt riktigt bra, medan AIK gjorde en riktigt dålig match och ändå lyckas vinna utan problem.
Jag tycker ändå att Schremp försöker och jobbar hårt i defensiven. Han försöker vara kreativ, men har svårt att hitta några passningsvägar.
Samuelsson var absolut inte sämste MoDoit idag, men han får för mycket istid, tar för långa byten och håller i pucken för länge.
Ahnelöv var riktigt dålig igen och det skulle verkligen inte skada med en förstärkning på backsidan.
Det största problemet är ändå uppspelsfasen. Mot Djurgården hade vi blixtsnabba omställningar, nu var det soloåkningar av Pöck, Lehtivouri och Tollefsen som gällde.
Sedan kan man undra varför ingen ens försökte spruta lite snö på Fasth. Det var nästan som att de var rädda för att skjuta mot honom. Så mycket för snacket om att gå rakt på mål.
Uffe förresten, vad pysslade han med egentligen? Time-Out 30 sekunder före power break? Och varför toppade han inte laget?
Nej, det här håller inte. Nu får de försöka visa att matchen i lördags inte var en engångsföreteelse.
Vad hände med det där snacket om att irritera Fasth? Är ju inga tacklingar, inget gruff, ingenting. Danielssons miss är inte en slump, utan ett resultat av att spelet är så fruktansvärt avslaget.
Vilken fröjd det är att se Nyström spela. Han är bara 17 år, men spelar som om han hade 10 års elitserierutin. Han läser spelet mycket bra och jobbar hårt i såväl forechecking som backchecking. Detta kombineras med bländade skridskoåkning och härligt spelsinne.
Folk gilla att göra sig lustiga över denna kommentar, men i det här fallet står jag för det: Om Nyström blir petad när Dicken kommer tillbaka, är det ingenting annat än TJÄNSTEFEL.
Sedan är jag återigen besviken med Hannula, som jag tycker ser trög ut i skridskoåkningen. Vi får väl höra vad parresurre har att säga om saken.
Överlag tycker jag att MoDo gör en ganska bra period. Man kommer inte till de riktigt heta avsluten, men äger spelet för det mesta.
I övrigt undrar jag vad domaren har knaprat. När jag spelar korpinnebandy är toleransnivån betydligt högre.
Givetvis är det i regel högre kriminalitet i fattiga områden. Problemet är bara att det inte finns några riktigt fattiga områden i Sverige. Det är ju inte direkt så att svenska medborgare går ut och stjäl för att kunna äta sig mätta, utan det handlar oftast om utanförskap kombinerat med en enorm rastlöshet. En person som sliter med dubbla jobb har knappast ork att gå ut och mucka gräl på stan. Däremot en person som blir försörjd utan några som helst motkrav, får snabbt överskottsenergi.
Sedan är din slutsats ytterst märklig. Hela min poäng var ju snarare att viss patriotism är positivt för integrationen, eftersom människor faktiskt mår bättre av att ha vissa krav på sig. Att sjunga en sång ihop, oavsett om man har bott här i 80 år eller åtta månader, är någonting som förbrödrar. Däremot, ifall några skinnskallar tar patent på den och skriker ut den när de är ute på korståg, då är nog betydligt mindre motiverande att lära sig den.
Ja, det är bäst vi avslutar här. Några korta kommentarer bara:
- Vad beträffar integrations- och flyktingpolitiken så har vi (läs: Socialdemokraterna) misslyckats kraftigt. Människor med utländsk bakgrund är kraftigt överrepresenterade i statistiken för överfallsbrott, men detta tystas ner, vilket har lett till att folk har missnöjesröstat in Sverigedemokraterna i Riksdagen. Givetvis skall det börja tjatas om rasism och dylikt istället för att belysa det verkliga problemet. Det ironiska är att när jag pratar med invandrare som bor i de värsta områderna, är de i regel väldigt positiva till att minska invandringen eller stänga gränserna.
...Och det är nu folk i allmänhet kläcker ur sig någonting i stil med: "Det är de ekonomiska klyftornas fel!" Eller inte. Tvärtom har det pumpats in snuskigt mycket pengar i de drabbade områderna, så mycket att hela familjer har kunnat leva gott på bidrag och aldrig behövt oroa sig över att lära sig språk eller skaffa sig ett jobb. Ungarna blir rastlösa och söker sig till dåliga förebilder. När Björklund sedan förslår det som är absolut bäst för dessa individer, nämligen att införa språktest, så insinuerar folk att han är rasist. Se människor, herregud.
Jag vet inte riktigt vad det är som gör att det är så spännande med att dra upp klassfrågor. För det måste det ju vara, eftersom folk fortsätter med det, trots att det inte finns några större klasskillnader i Sverige. Eller, jo, det finns det ju, för att jag har bara råd med ett radhus och en Volvo, medan kungen bor på Drottningholm och kör Ferrari. Det är ju ändå höjden av orättvisa enligt många. Att majoriteten av jordens befolkning skull offra sin ena fot för att leva som Sveriges underklass är ingenting vi reflekterar över.
Spelade du in? Jag skulle vilja se en liten "Best of Fasth". Vore kul att jämföra alla hans ageranden (Slashar och klipper till Kempe, slår av klubban i båset, hugger klubban mot ribban etc.) med till exempels Wernbloms avslagna klubba 1998.
Allra roligast vore att se en sammanställning med hans tidigare ageranden (x antal slashingar mot suspen på diverse spelare).
Jag har helt enkelt inte upplevt samma saker som du. Visst, när någon ska säga någonting positivt om Svergie så drar man upp saker som bra sjukvård osv., men generellt sett känns det mest eftersträvansvärda man kan göra, åtminstone bland yngre människor, är att lämna landet för att jobba/studera i USA eller Australien.
Vi ska ju komma ihåg att det är ju inte direkt så att dessa människor känner till Sverige utan och innan och därför törstar efter nya upplevelser. De flesta ungdomar idag har väldigt dålig koll på såväl svensk historia som svensk geografi. Hur många har sett midnattssolen? Hur många har vandrat i fjällen? Hur många har sett en älg i det fria? Jag har hört personer berätta hur de åkte flera varv runt jorden, innan de insåg att de faktiskt hade sett väldigt lite av sitt eget land.
Det är som natt och dag jämfört med USA, där varenda kotte kan rada upp landets presidenter i kronologisk ordning, men i regel har väldigt dålig koll på andra kulturer.
Och handen på hjärtat: Hur ofta har man inte hört människor utbrista något i stil med "Fan vad skönt det vore att sticka ifrån det här landet och slippa det här vinterslasket som pågår halva året". Man fokuserar på det negativa, istället för att prata om vilka underbara skidturer vi kan ta på vintern.
Dessutom är det i princip en regel att allting som slår igenom i USA kommer till Sverige 2-3 år senare. Det är uppenbart att väldigt många ser upp till detta land, trots att det egentligen är moraliskt förkastligt. Det är tydligt att vi känner att vi inte duger som vi är.
Jag håller verkligen inte med dig här. Sverige bör vara, rent statistiskt sett, ett av de bästa länderna i världen att bo. Ändå är det väldigt många som tycks vara övertygade om att vi svenskar är lite sämre än folk från andra länder. Visst, det snackas om den "svenska kvaliteten" och vi har varit stolta över våra Volvo-bilar... Men sedan tar det stopp.
Ett väldigt tydligt exempel: Åk till Frankrike och försök ta i hand med den fransos. Han kommer stirra på dig som om du vore dum i huvudet. Man tar seden dit man kommer, förmodar jag - Förutom när det gäller Sverige.
För när samme fransman kommer på besök i Sverige, är det praxis för de svenskar som ska ta emot honom att ha en liten genomgång om hur de hälsar i Frankrike. Så när fransosen kommer på besök, är det kindpussar som gäller. Och ingen tycks irritera sig det minsta över det faktum att han inte har begripit det här med handskakningar, nej, tvärtom är vi dunderförtjusta över att få studera hur en äkta fransman beter sig under några dagar.
Det är coolt att bo på kullarna i Los Angeles. Det är coolt att sitta med en dagstidning och en kopp kaffe på ett pittoreskt café i Paris. Det är inte coolt att bo i ett radhus i Sverige. Det är väldigt, väldigt uppenbart. Och visst, nu kan man alltid hävda att det är naturligt att gräset är grönare på andra sidan, men frågan man då ställer sig är hur amerikaner och fransmän kan vara så uppe i sig själva och sin egen kultur. Eller spanjorer. Eller turkar. Eller... tja, vilket folk som helst.
Jag menar inte att man "bajsar på Sverige". Personligen bryr jag mig inte det minsta om vilka färger folk klär sig i. Min poäng var bara att det förefaller väldigt märkligt att det är socialt accepterat att klä sig i amerikanska färger, men inte i Svenska. Jag kan inte låta bli och tycka att det är ett dåligt betyg för landet vi bor i.
Personligen tycker jag att det är lite sjukt att det anses "white trash" att bära sitt eget lands färger, samtidigt som dessa produkter säljs för dyra pengar.
Klart att det är delvis en politisk fråga. Som någon sa hade det väl varit lämpligare att plocka bort power breaks ifall målet var att få till bättre tempo i matcherna.
Som sagt så tror jag att det är svårt att inse hur tabubelagt det faktiskt är att sjunga nationalsången här i Stockholm. Sverige-tröjor är det i princip bara enbart invandrare(!) och nynazister som använder. Däremot går det utmärkt att gå runt med en tröja som det står "USA" eller "Canada" på.
Nationalsången och den svenska flaggan har blivit ikoner för främlingsfientlighet, mycket på grund av att främlingsfientliga grupper har "tagit över" dem. Och ju mindre den sjungs, desto mer tabu kommer det att bli.
Nu menar jag att inte att Djurgården är skraja över att få dåligt rykte, men om vi säger såhär; Det är knappast någon slump att ett storstadslag är först med denna idén. Bland Stockholms-klackarna finns det ett gäng hulliganer som fylleskriker nationalsången och heilar i takt. Givetvis är det positivt för klubbens rykte ifall man kan få bort detta. Likväl tycker jag att det är fel väg att gå.
Jag såg någon match, tror det kan ha varit på försäsongen, där de körde en fyrstämmig tolkning av nationalsången och det var så att jag fick gåshud trots att jag följde matchen på TV. För mig ger det en högtidlig känsla när hela publiken står upp och sjunger tillsammans. Det blir på något sätt lugnet före stormen; Snart kommer det brölas och skrikas på domare. Människor kommer att delas in i grupper och dömas baserat på vilket lag de håller på. Men för en kort stund före matchen, tillhör alla samma grupp. Jag tycker att det är fint och stämningsfullt.
Jag läste Salles inlägg och där håller jag med till fullo. Det stora problemet är att sånginsatsen ofta är för dålig, vilket gör att det aldrig blir någon ordentlig stämning.
Själv tycker jag att det är väldigt trist att man tar bort nationalsången, huvudsakligen på grund av anledningen till det hela. Det kanske inte är uppenbart norrut, men här i Stockholm anses det rasistiskt att sjunga nationalsången eller vifta med en svensk flagga, förutom möjligtvis på Sveriges nationaldag, men även då är det på gränsen. Många skolor har tagit bort sjungandet av nationalsången helt och hållet.
Enligt min mening kommer detta att förvärra det hela ännu mer. Snart kommer nationalsången bli en visa som huvudsakligen förknippas med nynazister, eftersom de är de enda som kommer sjunga den offentligt (vid sidan av några enstaka landskamper per år).
Alla, oavsett etnicitet och födelseort, skall kunna känna sig stolta över att vara svenska medborgare och då är det märkligt att man i princip försöker avvecka vår egen nationelsång. Visst är det obehagligt med överdriven patriotism, som i USA, men en viss sammanhållning tycker jag att vi ska försöka uppnå.
Sverige skall inte bli någon "Hot pot", där vi stuvar ner all världens kulturer i en kokande gryta. Vi ska inte bli en frizon i Europa där det är okej med kvinnlig omskärelse eller bortgifte. Nej, Sverige skall förbli Sverige, där svenska lagar och traditioner är det som gäller. Givetvis ska vi ha ett öppet sinne och vara villiga att lära av andra kulturer, men när vi blir rädda över att vara stolta över det land vi och våra förfäder har byggt upp tillsammans, då går det för långt.
Så, mer nationalsång, tack. Låt det bli obligatoriskt för ungarna i skolan att sjunga den varje fredageftermiddag, så att alla, oavsett kulturell bakgrund, blir indoktrinerade till att känna sig som svenska medborgare.
Hon skjuter sig själv i foten ganska rejält med sin "men du'ra?!"-mentalitet, samtidigt som hon insisterar på att hon är opartisk. Att försvara sin egen syn på en situation med argumentet att många enögda MoDoiter hade blivit upprörda ifall det var Ölvestad som hade tacklat Meyer, är såklart en retorisk dunderfadäs.
Varför inte bara skriva "Jo, jag inser nu att tacklingen var juste, men Djurgården ligger mig varmt om hjärtat och ni vet själva hur svårt det är att vara objektiv ibland"?
Min röst faller nog tyvärr på Westin, även om han har gjort det bra. Det är inget snack om att Samuelsson har högre potential, även om han är lite omogen i sitt spel i dagsläget. Problemet är att han får alldeles för mycket istid.
Detta är emellertid ett tämligen angenämt problem. Få juniorer orkar spela bra i 55 matcher och dessutom blir det ju alltid skador. Låt dem alternera lite tills vidare. Sedan vill jag gärna se Byström få chansen också.
Hmm... Jag trodde ändå att hon hade viss koll, men det här är ju löjligt. Trippingen var solklar, klubban satt fast mellan benen.
I övrigt var det en rad andra konstiga incidenter i matchen. Holmqvist höga klubba borde till exempel ha renderat i straffslag. Vid ett tillfälle drar Mario Kempe omkull Modoiter genom att rycka dem i tröjan. Och Samuelssons utvisning kändes väldigt billig.
Absolut, men jag är övertygad om att det går att få in bättre spelare för de pengarna.
Men nu struntar vi i det och njuter av segern istället. Jag måste säga att det var länge sedan jag kände såhär. Visst har MoDo vunnit stort många gånger, men i regel har det handlat om 2-3 snabba mål i powerplay och sedan har resten av matchen varit en transportsträcka.
Idag var det kamp och målchanser i ett högt tempo i 60 minuter. Djurgården grymt mycket tur och det känns som att tidigare upplagor av MoDo hade vikit ner sig. Men idag fortsätter de att kämpa på samma sätt och till slut ger det utdelning.
Hoppas bara att man orkar fortsätta på detta sätt, för i sådana fall kan det bli riktigt bra. Jag är oerhört lycklig över att få se MoDo prestera riktigt bra hockey igen.
Hitta syndabockar? Ge dig. Jag har skrivit ett långt inlägg där jag tokhyllar hela laget. Sedan måste jag få tycka att Hannula såg blek ut och att Samuelsson Jr. får på tok för mycket istid kontra vad han uträttar på isen. Sawchuk tycker annorlunda. Det är därför man har ett diskussionsforum, just för att kunna diskutera såväl individuella insatser som laginsatsen.
Hannula tappade flera puckar på offensiva blå, någonting jag är allergisk mot. Han, Schemp och Samuelsson var värst på den fronten. Schremp jobbade dock oftast ikapp och redde ut situationerna.
Dessutom förlorade Hannula en rad närkamper och närkampsspelet ska väl ändå vara hans starka sida?
Jaha, då får jag äta upp min hatt. Eller kanske tjugo. Dumstruten är på sedan en halvtimme tillbaka.
MoDo gör en helt strålande match. Det var högt tempo hela matchen, massvis av chanser och konstant kämpaglöd.
Tellqvist ger svar på tal och ser helt plötsligt väldigt stabil ut. Skönt att se.
Tollefsen, Meyer och Pöck är giganter i försvaret. Lehtivouri gör en grym insats både offensivt och defensivt. Hersley lär inte få många minuter om Westin fortsätter såhär bra. Till och med Ahnelöv stod för en stabil insats.
Forwards då? Sundström ser ut att vara pånyttfödd. Hela förstakedjan ser ut att ha en enerig som inte har funnits där på flera år.
Schremp visar återigen goda intentioner och jobbade bra i försvaret. Madsens styrning var en riktig läckerbit. Samuelsson får alldeles för mycket speltid, även om han såg bättre ut idag.
Hedman, K-Fop, Andersson och Westin gör stabila insatser. Det stora utropstecknet är emellertid Erik Nyström, som återigen stod för en strålande insats.
Det mesta är positivt, men det är trist att Hannula spelar så dåligt. Jag är väldigt glad att kontraktet bara är på 12 matcher.
Ja, jag kommer inte klaga även om vi förlorar det här. Tyvärr var det Samuelssons utvisning som bjöd in Djurgården i matchen. Urbota korkat att ta en roughingutvisning i anfallszon i ett skede där MoDo för spelet fullständigt.
Tempot är mycket högt, ingen kan väl påstå någonting annat?
Frågan är om MoDo orkar spela det här spelet i tre perioder. Har för mig "Challe" försökte ungefär samma sak förra året. Det gick suveränt i några matcher, sedan var det som att spelarmaterialet inte hängde med. Blir därmed mycket intressant ifall vi lyckas bibehålla tempot under hela matchen.
Ja det är långt ifrån perfekt, men det här ger ju åtminstone någon form av hopp inför framtiden. Nu ser det ju faktiskt ut att finnas en tanke bakom det hela.
Jag förväntar mig givetvis ingenting annat än att det går knackigt i början, men saker som gör mig smått irriterad är allt struntprat. Här är ett exempel på kommentarer vi har matats med under sommaren:
- Försäsongen betyder ingenting (många) - Det är inget problem med att vänta länge med att ta in nya spelare, för det går jättesnabbt att komma in i ett nytt spelsystem (Näslund) - Vi vill spela med fart och räta linjer (Näslund, Samuelsson)
Nu å andra sidan, när man lyckas med bedriften att spela ännu sämre än förra säsongen, låter det annorlunda. Nu pratar man istället om att laget måste få tid att spela ihop sig och att de nya spelarna är trötta och behöver tid att komma in i det hela.
Jaha?
Tidigare har man pratat om hur man inte ska ha några artister, eftersom det är så viktigt att spela ihop laget tidigt. Helt plötsligt spelar det ingen roll alls när spelarna kommer, för att spela ihop laget är "sällan något problem". Men när folk sedan klagar över det obefintliga spelet, börjar man försvara sig med att det kommer ta tid för de nya spelarna att komma in i systmet.
Så vad menar de egentligen? Finns det någon substans bakom dessa uttalanden eller är det bara ett sätt att få lugna oroliga supporters?
Du skämtar. Det måste du göra. För du kan väl inte på allvar mena att du skulle vilja ha Nylander, men inte Joakim Eriksson? I sådana fall har vi uppenbarligen väldigt olika sätt att se ishockey på.
Med Joakim Eriksson vet vi precis vad vi får; Elitseriens förmodligen smartaste center och bäste tekare. Med smartaste menar jag inte bäst spelsinne, utan helt enkelt den intelligentaste. Jag älskar den entusiasmen han har för sporten, hur han sitter och tittar igenom konkurrenternas matcher i efterhand för att kunna analysera hur matchbilden troligtvis kommer se ut etc.
För mig är det ofattbart hur vissa kan vilja ha in Hasse Jonsson "eftersom han är billig och är en bra lagspelare", samtidigt som de absolut inte vill ha Joakim Eriksson som är en otroligt mycket bättre ishockeyspelare.