"Det är bättre att vi väntar och ser så att vi hittar rätt typ av spelare och så att vi vet att det kommer att tillföra nånting, säger Andersson."
Har vi hört det förut?
Cook tycker jag inte tillförde något mer än de som finns tillgängliga för spel nu, men att man lät Dimitrakos gå tycker jag är väldigt märkligt. För det första så såg det faktiskt ut som att han var lite på gång, för det andra tog han inte upp någon icke-EU-plats och för det tredje var han trots allt precis den spelartyp som MoDo saknade. Hellre en iskall målskytt med potential än ingen målskytt alls.
Att marknaden skulle vara så död är en visa som har dragits sedan Eckes tid. Timrå har dragit in två forwards och en back, kanske inte av den klass MoDo är ute efter, men som ändå hade gått rätt in i andrakedjan.
Jag har svårt att se att han skulle vara ett större rundningsmärke än till exempel Hasse... Och Tollefsen lyckades anpassa sig väldigt fort, så jag vet inte jag... Med tanke på hur död marknaden verkar så undrar jag hur många bättre offensiva backar det finns som kan tänka spela för MoDo till ett modest pris med tanke det prekära läge man befinner sig i.
Nu kan jag inte påstå att jag har följt Anders så mycket de senaste åren, men jag bli lite förvånad över hur mycket dynga folk kastar över honom. Till så sent som 07/08 var han helt ordiniare i NHL. Säsongen 08/09 smällde han in 49 poäng på 64 matcher i AHL, det näst bästa poängsnittet bland samtliga backar. Förra säsongen fick han återigen pröva på NHL-spel och spela åtminstone 20 matcher.
Det känns som att jag har missat någonting här. Visst ska man inte stirra sig blind på statistik, men när han år efter år får chansen i NHL och öser in poäng i AHL, varför skulle han misslyckas så fatalt i Elitserien? De vanligaste klagomålen är att han är lat, ett väldigt konstigt argument eftersom många tidigare har försvarat Svartvadet och co's indivuella sommarträning med att "spelare som har kämpat sig till att bli ordinarie i NHL har tillräckligt med diciplin för att sköta sådant på ett bra sätt".
Om Eriksson nu hade varit så lat så hade han givetvis aldrig fått så många chanser i NHL.
Vilket trams. Nog för att backarna är klena i uppspelsfasen, men faktum är att MoDo har dominerat ganska många matcher spelmässigt den här säsongen. Det givna problemet är givetvis den totala avsaknaden av spetskompetens. Många av målen man har producerat har tillkommit i redan avgjorda matcher, men det behövs fler spelare som Byron, som enkelt kan föra in pucken över blå, trampa förbi backen och sprätta upp den i nättaket.
Själv är jag helnöjd med Tollefsen, Timander, Josefsson och Westin. Får man in en riktig kanonback så räcker det gott och väl med Jonsson som sjätteback, som faktiskt bara har varit inne på två baklängesmål i spel 5 mot 5 den här säsongen.
Ja, de visade en hel del framförhållning när de bestämde sig redan i våras för att stänga ner MoDo-forumet. På så sätt slipper Freddan ytterligare skämt om Göran Greider när han gör storartad parodi på ishockey i media.
Skönt att du utnyttjar yttrandefriheten i MoDo-gästboken. Sådana där provokationer renderar ju i automatisk avstängning, utan förvarning på andra håll...
Trots att MoDo dominerade hela matchen hade Timrå betydligt fler klara målchanser. Det som slår mig mest är att det aldrig finns någon ens i närheten av mål när backarna skjuter, vare sig i powerplay eller spel 5 mot 5. Det är som att de sugs ut mot sarghörnen så fort backarna får pucken. När målvakten sedan släpper retur har han fyra lagkamrater omkring sig. Jag som trodde att MoDos nya stil var att köra tufft och vara jobbiga?
Jag börjar undra ifall Boork har rätt, att MoDo är för dåligt tränade (trots de sedvanliga rapporterna). Kanske inte spelare som Sundström och Skröder orkar att köra dump-and-chase-hockey i 60 minuter.
Ja, jag tycker nog ändå att det är lite märkligt att man lät Dimitrakos gå utan att ha en ersättare klar. Han tog ju inte upp någon icke-EU-plats heller.
Faktum är att Dimitrakos är MoDos fjärde bästa målskytt... Det säger en del.
Det är lätt att säga att spelet 5 mot 5 är bra när motståndarna backar hem och bevakar ledningen (vilket de flesta lag gör när de leder med tre mål på bortaplan).
Kvällens enda glädjeämne är Jens Westin som ser glödhet ut både i anfallszon och försvarszon. Jag tycker att han har utvecklats något enormt sedan Challe började matcha honom i Power Play.
Det ska för övrigt bli intressant att se om Ludvig får chansen nu när Tollefsen är utvisad.
Han är ju tamejtusan helt bäng i bollen. Ros börjar framstå som kunnig i jämförelse, det säger väl det mesta.
Sedan är det roligt hur han gör om historien, som att Nordström inte blev utvisad efter cross-checkingen på Peter Forsberg... Att han i själva verket fick Game Misconduct och som sedan blev avstängd i ytterligare två matcher spelar ju mindre roll.
Jag tycker att man ska testa Sundström och Dimitrakos. Den förstnämnde är suverän på att slå de där snabba uppspelen och Dimitrakos ligger ofta på rulle.
Ser du ett mönster? Att han gjorde det bra under 10 matcher i slutspelet ifjol förändrar ingenting.
Att Skröder gick från 59 till 33 poäng, trots att han fick spela med poängligevinnaren hela säsongen, säger väl det mesta. Han har uppenbarligen stora problem med sin rygg och är därmed vet man verkligen inte vad man får. Jag är övertygad om att Skröder kostar betydligt mer än han smakar.
Med tanke på omständigheterna tycker jag emellertid att det var rätt att behålla Skröder, men han känns verkligen inte som en spelare för förstakedjan längre. Det gjorde han inte förra säsongen heller.
Grejen är ju den att dessa spelare inte är välscoutade. Tvärtom har man förlängt med eller värvat namnkunniga spelare med nedåtgående formkurvor (Skröder, Hållberg, Dimitrakos, Tarkki).
Pikkarainen är ett exempel på en välscoutad spelare. Ingen kände till honom när han kom, han hade aldrig gjort speciellt mycket poäng tidigare, utvecklades till en av seriens bästa offensiva backar.
Det bär emot att säga det, men Freddan har misslyckats. Jag var så nöjd i somras med värvningarna. Min spontana känsla var att Tollefsen, Danielsson, Josefsson, Ritchie, Rosén och Blomqvist var väldigt smarta värvningar. Tarkki och Dahlberg kändes som Elitseriens bästa målvaktspar.
Men med facit i hand så är det bara Ritchie och Tollefsen som har varit riktigt lyckade, samt Hedman som har varit betydligt bättre än jag förväntade mig. Utfyllnadsvärvningar såsom Danielsson, Josefsson och Rosén har gjort det helt okej. Dahlberg har gjort det bra som andremålvakt.
Men...
I skuggan av Ritchie och Tollefsen, har MoDos fortsatt rada upp floppspelare:
- Skröder. Man satsar rejält med pengar på att knyta upp Påsen på 2+1 år, i hopp om att säkra målskyttet en tid framöver. 5 mål på 22 matcher är uruselt. Många av hans assistpoäng har varit andraassist då han har passat bak till Timander i Power Play och dylikt.
- Dimitrakos. Han skulle bli pricken över i:et, den där killen som skulle smattra in 25 baljor, men som även var utrustad med ett briljant spelsinne.
- Cook. Äntligen skulle MoDo få en hårt pangande högerskytt på blålinjen. Cook har gjort ett mål hittills - mot Brynäs.
- Hållberg. Äntligen skadefri och nu skulle han visa hur bra han faktiskt är. Det slutade på läktaren.
- Tarkki. En av finska ligans bästa målvakter skulle bli MoDos nya Krizan. Hela HS skrattade i kör när arnio ville slå vad med Poffa, men faktum är att det nu bara skiljer en promille i räddningsprocent mellan Tarrki och Svedberg. Poffa ska nog vara glad över att Greiss har tagit över förstaspaden.
Det kanske känns hårt att kritisera Andersson i skede som detta; Många av värvningarna har ju faktiskt levt upp till förväntningarna. Men problemet är att han har misslyckats med precis de värvningar som man inte får misslyckas med. De stora pengarna binds upp på spelare som inte tillför ett dyft, vilket gör det omöjligt att göra några rejäla förändringar utöver att dra in en okänd norrman.
Det tragikomiska är att detta är exakt samma problem som "Ecke" lyckades åstadkomma efter guldet, då han gav monsterkontrakt till Warg, Wernblom, Svartvadet, Salomonsson, Steen och Hållberg. När dessa spelare inte producerade någonting, blev man tvungen att värva fler spelare för pengar som egentligen inte fanns för att rädda situationen.
Sedan är det sorgligt att inse vilken fjärilseffekt det har blivit. Om MoDo hade sköts på ett sunt vis efter guldet, hade det lett till nya framgångar och pengarna fortsatt att rulla in. Men Jerry och Ecke sumpade det totalt. Hade man fortsatt att utveckla juniorverksamheten, hade man säkerligen kunnat stjäla flertalet spännande spelare från Brynäs, Timrå och Skellefteå. Valet hade genast blivit mycket svårare för hemvändare som Joakim Lindström.
Freddan hade en omöjlig uppgift, men att ingenting under landslagsuppehållet med Elitseriens näst sämsta skottprocent och nytt rekord i antal spelade minuter utan mål, är oförklarligt. Spelet har stundtals sett riktigt bra ut, men det är i en sådan här situation som Freddan måste vara alert och gör allt för att ge Challe och Andreas de verktyg som de behöver. Koistinen hade varit helt perfekt, en skridskoskicklig offensiv back med bra slagskott, men av någon anledning lyckas nästan aldrig MoDo med den här typen av värvningar.
Nej, jag gillar MoDos lagbygge överlag, men Kvalserien känns läskigt när, just på grund av att de andra lagen visar en sådan handlingskraft.
AIK tog in Toskala (94,29% i debuten), McDonell (5 mål, 7 assist, +10 på 14 matcher) och Pavlikovski (3 mål, 5 assist, +8 på 14 matcher).
Brynäs tog in Gress, som i senaste matchen höll nollan och motade 37 skott.
Södertälje tog in Månsson, som har gjort (4 mål på 4 matcher)
Till och med Timrå, som knappat har råd att ge sina spelare lön, försöker desperat få till förändringar i truppen.
Men MoDo är lika handlingsförlamade som vanligt. Istället för att identifiera och rätta till problemen då det fortfarande är lugn och harmoni i laget, väntar man alltid tills det råder totalt kaos.
Tvyärr... Örnsköldsvik och alla MoDo-supportrar förtjänar ett topplag i Elitserien, men det finns fortfarande för många inom organisationen som saknar kompetensen för att detta skulle bli en realitet inom en snar framtid. Det får väl bli ett par säsonger i Allsvenskan, tills 93/94:orna blommar ut och Sedinarna kommer hem.
MoDos J-18-lag verkar ju ruskigt spännande. Dels den dynamiska duon med Persson och Gunnarsson och dels Trettenes, som verkar ha fått upp produktionen rejält på sistone.
Det är lite märkligt att det pratas så lite om dessa spelare, som verkar köra över allt motstånd.
Du har helt rätt i att dessa problem existerar i de flesta storstäder. Men jag hoppas ändå att Sverige ska klara sig bättre än länder som USA och Frankrike.
Problemet är att det finns så många trasiga själar och att de resurser som kan sättas in är långt ifrån tillräckliga. Ett utopiskt scenario är att ungdomar som sparkas sönder busskurer får en fotbollsplan att leka på istället, att killen som säljer cannabis i själva verket bara vill ha ett jobb och att osämjan mellan olika folkslag kan lösas med ökad utbildning om olika kulturer i skolorna. Men detta skulle bara lösa en liten del av problemet. Man skulle bli av med vad jag brukar kalla för "småslynglar", men det stora problemet skulle fortfarande finnas kvar.
När du under uppväxtåren sett halva din familj blivit ihjälskjutna under en knarkuppgörelse och från 10 års ålder finner trygghet i ett gäng, då är du knappast beredd att ge upp den tryggheten för att det finns fler jobb. De kommer heller inte lära sig sin läxa av att avtjäna två år i fängelset för ett brott som är egentligen beställt av de högsta hönsen.
Situationen är minst sagt beklagligt och det kommer krävas enorma, långsiktiga, insatser för att lösa detta. Strängare regler i skolorna, hårdare lagar om hur kvinnor får behandlas, nolltolerans, bidrag till folk som startar verksamheter i problemområden... vad vet jag. Det känns hopplöst. Se bara hur det ser ut i delar av USA. Jag befarar att klyftorna i samhället kommer att fortsätta växa. Jag menar, redan nu har vi fått in SD i riksdagen, vilket skrämmer många. Men ändå fortsätter man låtsas som att problemen inte existerar.
Det finns områden i Malmö där de inte kan skicka in en ambulans utan poliseskort. Givetvis är det lugnt på de flesta platser i Malmö, men du kan ju inte blunda för de problem som finns.
Personer som växer upp på Lidingö inte ser inte så mycket våld i Stockholm. Det betyder inte att det inte finns ett problem, för det finns det. Jag törs säga att människor som kommer från småstäder ofta en väldigt naiv inställning till dessa problemområden.
Där jag växte upp blev vi hotade med kniv i skolan och tjejerna blev rånade och antastade på väg hem från skolan, vid 15-tiden. På stationen härjade det ständigt gäng som slog ner pensionärer och andra ungdomar som kollade snett. Detta är ett medelklassområde, där en helt vanlig villa går för 5-6 miljoner...
Greg Johnston var väl ingen megahit heller... En 36-åring som hade tillbringat sina 9 senaste säsonger i tyska ligan och blivit successivt sämre under hela sin karriär. 13 matcher blev det, innan han skeppades iväg.
Det mest anmärkningsvärda med denna värvning är att MoDo faktiskt verkade tro på honom som sin nya PP-specialist. Jag har för mig att han senare ersattes med Lintner, som ju som bekant stänkte in 12 baljor på 28 matcher.
Dimi är en spelare som skulle må bra av att bli lite förbannad. Jag tycker att han har visat på sistone att han faktiskt är riktigt hyffsad i det fysiska spelet också. Jag tror och hoppas att det lossnar snart.
Jag tror snarare att du missade min poäng. NHL-klubbarna hade tillsammans potentiellt kunnat donera miljardbelopp direkt till cancerforskning, men detta hade aldrig gett samma PR-effekt som en bild av hur bröderna Sedin lämnar över ett paket till en ett cancersjukt barn med glädjetårar i ansiktet. Denna typ av patos går direkt in i amerikanernas hjärtan. Man behöver bara se ett avsnitt av Oprah Winfrey för att inse att det är på detta sätt, där hela publiken kan sitta med näsdukar på grund av ett rörande repotage.
Vad som är väldigt typiskt för den amerikanen är att individen går före mängden. Att amerikanska stidsflygplan av misstag har bombat sönder en skola i Irak kan man lätt sopa under mattan; Däremot är man oerhört stolt att visa upp ett rörande repotage om en afrikansk familj som hotades av svält, men som sedan fick chansen att uppleva den amerikanska drömmen. Sådant är lätt att idenfitifera sig med.
Att Norman Borlaugh tros ha räddat en _miljard_ människor från svält eller att Bill Gates donerar 10 miljarder till vaccin är emellertid ingenting som får människor att gråta. Det är bara siffror, det är ingenting den gemene amerikanen kan identifiera sig med.
Problemet är att folk slutar se helhetsbilden. Det är lätt att bli känslosam i dessa sammanhang och engagera sig i enskilda fall - Och det är just detta NHL-klubbarna utnyttjar. Om en ishockeyspelare vill göra en god gärning genom att hälsa på cancersjuka barn, så är det förstås oerhört behjärtansvärt. Det jag vänder mig emot är hur NHL-klubbarna (tillsammans en rad amerikanska företag) utnyttjar situationen för att vinna PR. Det är precis samma modell som många tiggare använder sig av, där de visar upp en bild av två spinkinga barn med tårar i ögonen som sägs vara deras.
I en tid då allt fler influenser hämtas från andra sidan Atlanten, är jag föga förvånad över denna utveckling, men likväl är det ingenting jag kommer stötta. Jag tror på en värld där alla människor är lika mycket värda, där man använder resurserna på ett sätt som i det långa loppet kan förbättra situationen för de stora massorna, istället för att kasta tärning för att välja ut några enstaka sjuka barn som muntras upp - för att sedan användas som reklampelare.
Japp, men det värsta är att det så ofta blir fel även när pengarna når rätt destination. Vi i väst tycker att vi gör dessa länder en jättetjänst när vi smäller upp fabriker, vårdcentraler, skolor och förbättrar infrastrukturen, men faktum är att lokalbefolkningen långt ifrån alltid uppskattar dessa insatser.
Detta vill emellertid den gemene svensken inte höra talas om. När han/hon skryter vitt och brett på Facebook om hur många procent av sin månatliga inkomst han/hon skänker bort till vårdcentralbyggen i Zambia, är han/hon givetvis inte intresserade av att 90% av de donerade pengarna försvinner på vägen via chefsarvoden, korruption och förskingring. Han/hon vill heller inte bli informerade om att de sista 10% går till ett bygge som är så ekonomiskt ogynnsamt eller som skapar så stor irritation hos lokalbefolkningen, att det inte ens kan slutföras.
Ett annat problem är att vissa länder tenderar att bli biståndsberoende. Ett klassiskt exempel är hur USA pumpar in så mycket spannmål i vissa länder att det är helt omöjligt för de lokala bönderna att ha en vinstdrivande verksamhet. Vad beträffar exporten så förväntar sig länder i väst ett någorlunda konstant pris på exempelvis kaffebönor, vilket gör att det räcker med missväxt i ett par år i följd för att katastrofen skall vara ett faktum. Jag såg länge ett hopp i rättvisemärkta produkter, men även där har man insett att pengarna förmodligen aldrig når bönderna. Kanske kan detta fungera i framtiden, men inte i dagsläget.
Att donera en massa pengar till välgörenhet utan att först läsa på ordentligt hur bistånd fungerar och i vilka situationer de har visat sig vara gynnsamma, är i princip att kasta pengar i sjön. Det kan liknas vid primitiva ritualer då mat och smycken offras till gudarna, i hopp om att få ett bättre liv. Den typiska välgöraren kämpar inte för att motverka fattigdom och svält - Den typiska välgöraren är ute efter att köpa sig fri från dåligt samvete.
Med tanke på hur spelet har sett ut de 2-3 senaste säsongerna, är det i princip välgörenhet vi supportrar har hållit på med när vi har gått på matcherna.
Äh... Den där välgörenhetsgrejen är alldeles för amerikansk för min smak. Vi fick ett smakrov av detta efter Tsunami-katastrofen, då det våldsamma tävlandet där principen var att den som, i förhållande till sin inkomst, kunde donera mest var bäst.
Jag fick ta del av en väldigt talande exempel på detta under en middagsbjudning i helgen: I en mellanstadieskola var det en tradition att alla barnen en gång om åren tog med sig 10 kr till skolan för att donera till välgörenhet. Tanken med detta var att barnen skulle lära sig att tänka på andra, bättre behövande. En pojke i klassen hade inte med sig 10 kr; Nej, istället hade han med sig 500 kr(!) Man kan misstänka att han föräldrar hade ett finger med i spelet, vilket gör bilden ännu mer talande, nämligen att välgörenhet i regel huvudsakligen går ut på att boosta sitt eget ego.
Visst är det rörande att se ishockeymiljardärer dela ut leksaker till cancersjuka barn, men i ärlighetens namn är det bara ett sätt för NHL-klubbarna att höja sin status. Jänkarna är galna i välgörenhet, för det tjänar som ytterligare ett bevis på att USA är "världens största demokrati" och landet som alla drömmer att åka till. Det mest tragikomiska är väl nästan hur man lottar ut green cards så att ett fåtal familjer i fattiga länder får en chans att uppleva "den amerikanska drömmen".
Sanningen är emellertid att de flesta biståndsprojekt är rena fiaskon. Jag kan mala på i evigheter om allt från brunnborrningar i Peru till pappersbruk i Mufindi. Att skicka ner lite prylar till hockeyklubbar i Baltikum kan ju tyckas vara en lågriskinvestering, men likväl så hamnar grejorna troligtvis hos de barn som redan har det ganska bra.
Men även om projektet skulle visa sig bli lyckat, så finns det alltid en fara när det går inflation i dessa saker. Går man ut med i tidningen och skryter om "hur man är först i landet", så handlar det enligt mig inte längre om välgörenhet. Det är en PR-kupp där man utnyttjar fattigare länder huvudsakligen i syftet att förbättra sin egen image - och sådant äcklar mig.
Sluta tävla i vem som kan donera bort flest leksaker! Vill ni hjälpa, bli rika på kunskap först, så att ni kan vara säkra på var insatserna kommer göra mest nytta.
Nej, det kändes helt rätt. Analysen i drömmen var att hans fina skridskoåkning skulle komma väl till pass då pucken skall föras in i anfallszonen i power play.
Jag tycker nog att en Elitserieback ska klara av en liten knuff i ryggen. Räkna hur många liknande situationer Påsen är inblandad i per match. Han blir åker på rejäla proppar i ryggen hela tiden (inte konstigt om han har fått diskbråck), men eftersom han är stark och står upp så tar domarna inga utvisningar för det.
Ja, det känns stabilt. Vi får väl hoppas att inte Cheechoo har försökt ringa.