Redigerad kommentar
ÖstrandsNisse: Bra skrivet och jag delar dina åsikter precis.
"Och det värsta av allt: min kärlek (som jag trodde var odödlig) börjar så sakteliga att avta. Misskötseln och handlingsförlamningen gör att min gränslösa kärlek sätts på prov. Något jag aldrig trodde jag skulle säga. För fan styrelsen, förstör inte min livs stora kärlek. Ge fan i det! Hör ni det."
För tillfället känns spelet lika stabilt som eknonomin i Grekland, eller nåt. Hela situationen med ett spel som inte fungerar (framför allt inte på hemmaplan!) och spelare som är för dåliga för att fixa spel på den här nivån gör att man redan innan match varje gång gör sig inställd på att vi inte kommer att vinna. Bara det liksom, hur trovärdig känner man sig då som "supporter"? Jag börjar känna mig allt mer uppgiven faktiskt, vilket smärtar enormt mycket.
Jag har aldrig någonsin sett ett Timrå så fruktansvärt usla i försvarsspelet över hela banan. Men i egen zon tror jag det slår alla tänkbara rekord ändå. Idag såg man ett AIK som på pricken vet hur de ska störa oss. Myckst skridskoåkning och sätta press på våra backar, som fort hamnar på hälarna och paniken börjar sprida sig. När spelet ser ut så 5 mot 5 så behöver man inte vara något geni för att begipa att det är stört omöjligt för oss att inte släppa in mål med mindre folk på isen. Och jag skriver förstås bara under på att något (läs: ge en rad L E D A N D E figurer i och kring Timrå IK foten) måste hända. Helst för länge sen, men gör det nu innan det är för sent. Jag tvivlar på att Karlstatösera kliver av självmant nämligen.
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar