Bragd-Birger

Smokey: Om det nu blir kvalserien - och mig veterligen är det fortfarande så att det är 5 lag som kan hamna där - bör man göra något drastiskt. Så som att lyfta bort Rolandz. Det är dom som inte klarar av att preparera spelarna inför en liv-eller-död-match i näst sista omgången. Det är dom som coachar åt helvete. Vi har inte råd att låta dom lalla mer än 55 omgångar. Oavsett utgång i lördagens matcher: Rolandz ska väck.

Sen, om vi nu ska fortsätta i falsettläge och bestämma oss för att det blir kvalserien: so be it. Då är det upp till spelarna att greja den. Misslyckas man där beror det på en gigantisk underprestation. Av dom på isen. TJ och Linkan må vara ansvariga för att vi hamnat där, men det är spelarnas förbannade jävla skyldighet att hantera det.

Och: låt oss ha lite jävla perspektiv på saker och ting. Ja, det här blev en bajssäsong. Och nej, vi har inte haft en sportchef med fingerspitzgefühl.
Men: vi blev av med vår bäste offensive spelare (Pärssinen) och nu, när det hela skulle avgöras, vår bäste offensiva back. Vi ligger och slåss om slut- eller kvalspel med en kvartett andra lag, där två av dom (Modo och Frölunda) så här långt misslyckats än värre än vi.
Visst, vi kan intala oss att vi är ett stabilt slutspelslag, och att vi - under säsonger när lag som Luleå och Skellefteå har prime-time - enkelt hittar andra lag som SKA ligga efter oss i tabellen eftersom vi, för jösse bullar, är Timrå och allt det där. Sure balubas. Men: jag tror inte att vi får några andra i hockeysverige med oss i det där tänket. Vi ä r en liten skitklubb, och det finns inte en vettig människa (Perra medräknad) utanför Medelpad som ser Timrå som något mer än en klubb som får 'kämpa om slutspel'. Vilket är precis vad det gör.

Det gör ont som fan just nu, och Timrå spelar verkligen en kräkhockey där ute, men: perspektiv, för fan. Enligt mitt förmenande är åt helvete för många här inne cry-babies. Jag tycker att vi i mångt och mycket har precis det lag vi förtjänar. Ett gäng som viker ner sig så fort det hettar till, och som får hybris så fort det rullat på en match eller två.
Sådan matte, sådan hund. Av den anledningen kan jag faktiskt, och helt ärligt, känna att en allsvensk ökenvandring inte är ett nattsvart alternativ. Om inte annat lär vi sålla bort dom värsta hockeycurlade lipsillarna, dom som direkt blir personligt kränkta varje gång ett felpass renderar i ett baklängesmål.

Att spela elithockey är ingen oinskränkbar rättighet. Och gör man det i Timrå bör man vara jävligt försiktig med att ta sin plats för given. Vi måste vara beredda att försvara den. Lag kommer, lag går. Titta på serien för elva år sen. Tre av lagen då spelar i allsvenskan nu. Och däremellan har två lag ytterligare (Mora och Rögle) varit uppe och gästspelat.
Är vi inte mentalt förberedda på detta - dvs att vi kommer tvingas försvara vår elitserieexistens mot lagen underifrån om vi har en riktig skitsäsong - då har vi problem med vår självbild. Varför i helvete ska just Timrå vara ett lag som bara kan överraska positivt men aldrig negativt? Och när - och hur - hamnade vi i elitseriegänget vars positiva överraskning innebär en topp-3 placering, och en negativ 8:a med minsta möjliga marginal?

Nej, hörrni. Det är lätt att sprätta bajs och se allas brister. Med ett stort undantag: sina egna. Dags att hoppa ur hyperventilera-och-vifta-med-händerna-a-la-drama-queen-läget nu. Acceptera situationen, ta ner verkligheten på bröstet. En match kvar. Vad gäller där? Seger, seger, seger. Kan det gå? Klart det kan. Kan det gå åt helvete? Lika möjligt det. Men oavsett vad som kommer: låt oss ta oss an uppgiften med ödmjukhet. Vi är inte för fina eller för bra för den situation vi befinner oss i.

Gilla läget. Det är verkligheten som är här och hälsar på.

Fortfarande matt sedan gårdagen. Vad fan var det som hände egentligen?
Det är värt att upprepa: den som anser att 55 omgångar innebär en seg transportsträcka är dum i huvudet. 53 spelade, och fem lag som antingen kan spela slutspel eller kvalserie. Fan-fucking-tastic!

Hur det kommer att gå är så klart omöjligt att säga. Var tvungen att, i efterhand, kolla Wennerholms 'så här slutar kvällens matcher'-blogg från gårdagen. Föga förvånande hade han prickat rätt på exakt noll matcher. Inte en enda poängfördelning fick han in. Respect!

Nu väntar SSK härnäst. Givetvis precis hur svårt som helst, men några marginaler hamnade rätt i gårdagens matcher och bör lägga sig på vårt pluskonto. Först och främst: vi kvitterar med 9 sekunder kvar, och avgör ganska snabbt i förlängningen. Viktigt. Men minst lika viktigt (nu när vi fick resultatet med oss) var sättet man genomförde matchen på. Betydligt tajtare försvarsspel, där forwards var mer involverade. Och: tålamod! Så länge man ligger under med ett mål har man chansen, och det visade man i går. Gnugga på, chanserna kommer.

Viktigt också att några av de mest olycksaliga spelarna fick falla framåt. Kolan avgör på slagskott - precis så ska det gå till. Nu höll han sig i rörelse, spelade ner pucken, gjorde sig spelbar igen och var verkligen beredd på att snabbt kunna dra ett slagga. Fortsätt så! Även Jokela gjorde en betydligt bättre insats än senast. Ser du nu vad lite sisu faktiskt kan göra? Lär dig av det!

Sen är det så klart glädjande att Hirso gått framåt. Nu börjar han faktiskt se ut som något mer än en jävligt omotiverat dyr tredjecenter. Jag må ha svårt att förstå varför man haft tålamod med honom - en av anledningarna till att vi ligger där vi ligger är ju för att vi haft Elitseriens sämste förstecenter i sisådär 48 omgångar - men: bidrar du till att vi grejar slutspel och sen har en impact där är mycket förlåtet. Ta chansen, Hirso!

SSK fick mycket emot sig i går. Man lallar bort ett 5-3 läge med 5 minuter kvar av matchen vid ställningen 2-1. Man åker på ett ohyggligt tungt kvitteringsmål efter videogranskning när man tror sig ha gjort 2-0. Popovic avslöjar kollapsade nervsynapser när han almost goes bananas på presskonferensen efteråt.
Det är daller i Kringelstan.

Och i morgon mötas de tu. Timrå med boost och slagläge - 3 poäng innebär att kvalseriespöket är dräpt för denna gång - mot ett stukat SSK som man har klar plusstatistik på den här säsongen.
Nej, det betyder inte att man kan förvänta sig seger. Det kommer förmodligen att bli hur plågsamt som helst. Men: man har sannerligen många faktorer på sin sida. Och, om möjligt ännu viktigare: SSK har många jobbiga faktorer på sin.

Gå för rent hus i dom två sista, Timrå. Jag vet att vi inte ska snacka slutspel, och att vi ska fira som om vi tagit SM-guld om vi undviker kval men: herregud. Så som tabellen ser ut krävs det en hjärnkirurg för att kunna plocka poäng så exakt att man hamnar i ingenmansland. Timrå kan vinna sig till slutspel. Man kan förlora sig till kvalserie eller ingenmansland. Låt oss därför bli vår egen lyckas smed, och göra vad vi kan: vinna.

Så: kom igen Timrå. Ge oss under och mirakel. Visa exakt hur jävla vacker den här sporten kan vara. Våga tro på det, och göra det möjligt. Allt ligger där. Ni har det inom räckhåll. Till fegisars förvivlan, och hjältars glädje. Och för alla er mitt i mellan. Här har vi storebror Lejonhjärtas ord, till uppmaning och förtröstan: det finns tillfällen då man måste göra det man inte vågar. Annars är man ingen människa, utan endast en liten lort.

Kan det gå? Klart det kan. Det är för stunder som dessa som dom första två timmarna av 'Nyckeln till frihet' eller valfri sportfilm spelas in. Ögonblicket som avgör historiens värde: legend eller parentes?
Gå för legenden. Gör er själva odödliga i den timråitiska historieskrivningen.
Jag kommer själv att blottlägga mina känslospröt inför avslutningen. Den rustning av distans och 'jag kommer hädanefter enbart betrakta utan engagemang' som jag tog på mig efter Luleå-matchen är härmed avlagd. Jag går all-in.

Så, igen: kom igen nu, spelare i Timrå. För gårdagens förluster och morgondagens segrar. Greppa ögonblicket. Våga, försök. Spegla dig själv i andras ögon, i vetskapen om att du gjort ditt yttersta. För laget, dig själv och allt det vackra den här världen inrymmer. Greppa ögonblicket.

Det KAN gå!