Växjö har helt klart gjort det till en taktik att filma likt italienska fotbollsspelare. Gång på gång ligger de medvetslösa på isen, för att två minuter senare komma in igen och köra gärnet.
Tyvärr börjar vi se en trend i den moderna ishockeyn, där många lag bygger sitt spel kring att ha en 100-kilosklump i målet och fyra spelare som står och är beredda på att ta hand om returena. AIK och Luleå har ju spelat på ungefär samma sätt, båda med ganska framgångsrikt resultat.
Japp, det är som att se ett helt annat lag. Helt plötsligt stångas de framför mål och fullföljer situationerna.
Fast det är klart, om man ska tro vissa skribenter här så har det aldrig funnits något problem med inställningen, utan de uteblivna resultaten beror enbart på att MoDos spelarmaterial är så mycket sämre än lag som AIK och Växjö.
Troligtvis var han tvungen att bestämma sig före ett visst datum och eftersom det inte är säkert att MoDo spelar i Elitserien nästa säsong, hade han säkert inget alternativ.
Det som känns lite sorgligt är att Svartvadet, Sundström och Timander snarare kommer bli ihågkomna som omotiverade gubbar som spelade ner laget i Allsvenskan, istället för hjältar som gav klubben sitt andra guld.
Så går det om man skriver för långa kontrakt med spelare på väg utför i sina karriärer.
Jag tror också på Macke. Tyvärr är han en av få, kanske den enda, i föreningen som jag har förtroende för. Freddan, Challe, Roos, Hermansson, mfl. måste bort.
Jag känner precis likadant. Vissa, framförallt många av de lite yngre supportrarna, tycks tro att det bästa sättet man kan stötta på en klubb på är att måla lakan och skrika högst på matcherna. Så är det naturligtvis inte.
Det bästa sättet man kan visa kärlek på, är att kunna vara ärlig med de brister man ser, innan det är för sent. Jag såg och många andra såg bristerna i föreningen redan 2008, men vi har konstant fått skit för att vi är gnälliga och borde stötta laget istället för att klaga. Spelarna själva, bland annat Sundström, har nästintill hånfullt gått ut och kritiserat oss för att vi har engagerat oss. Nu har det gått precis som vi förutspådde och då ska det helt plötsligt snackas om att det är "positivt" för MoDo att åka ur.
Nej, tack för den här tiden MoDo. Hade ni lyssnat på oss, så hade ni förmodligen spelat slutspel. Nu valde ni envist att gå er egen väg och det gick åt pipan, precis som alla av oss mer hockeykunniga supportrar insåg för länge sedan. Tillåt mig att säga:
Jag kollar på Versus, de pratade ganska länge om MoDo där. Just nu för Jeremy Roenick en monolog om hur fantastiska Sedinarna är och att han efter 20 år i ligan fortfarande blir lika paff när han ser dem spela.
Tröstar mig med Detroit-Vancouver. Daniel har gjort matchens enda mål.
...Och just när jag skriver det påminner de amerikanska kommentatorerna mig om att Sedinarnas moderklubb MoDo riskerar att åka ur och gå miste om tre miljoner dollar. Uppenbarligen är detta en stor händelse i hela hockeyvärlden.
Jag känner för att personligen trycka en svettdrypande raggsocka i käften på "Strumpan". Han agerar någon form av läktarcoach där alla analyser handlar om hur Växjö ska spela.
Tornberg var inne lite på min linje. Vi får väl se hur nöjd Qwertas är med inställningen och offerviljan. :)
Luleå och AIK i semifinal, vem hade trott det innan säsong drog igång? Och frågan är om det inte blir Skellefteå som tar hem det hela i slutändan.
Det är ganska komiskt när man tänker efter. MoDos mål var att man skulle utmana de fyra stora. Nu är endast en av de fyra stora i semifinal. MoDo kom sist. Uppenbarligen har de andra klubbarna lyckats något bättre...
Jag håller till stora delar med. Den största anledningen till att jag inte gillar Challe är att det känns som han hade bestämt sig hur han skulle coacha laget redan innan han lärt känna spelarna. Men inställningen är likväl ett problem.
Ni kanske redan vet om att glädje kan skapas på konstgjord väg (nej, jag menar inte narkotika nu). Genom att t.ex. sätta en penna mellan käkarna, lurar du hjärnan att du är glad och skrattar, vilket stimulerar frigörandet av humörhöjande signalsubstanser som endorfin, serotonin och dopamin.
På samma sätt kan du höja dina adrenalinnivåer genom att konstant ställa dig där du åker på stryk. Då kan du lura kroppen att du är utsatt för livsfara.
Vad vi ser hos många spelare i MoDo (förmodligen ett påhitt av hemvändarna), är den direkta motsatsen mot detta beteende. Sundström gör ett mycket vackert ishockeymål, men rör knappt på mungiporna. För ja, det är klart, ett 2-0-mål borta mot Mora i Kvalserien är naturligtvis ingenting som det är tillåtet att bli exalterad över.
Problemet är att det skickar ut fel signaler, inte bara till lagkamrater och supportrar, utan även till honom själv. Hade kan vrålat ut sin glädje, klättrat upp för plexiglaset för att hurra med supportrarna och sedan åkt på lite stryk efter att ha hånat en motståndare, skulle han haft betydligt mer energi i nästa byte.
Ta nu fram videon från 1994 som en jämförelse. Det bildas TV-puckshögar efter i princip varenda mål, man gör målgester och vrålar ut sin lycka. Man kan klaga på taktiken, tränaren och målvakten, men i själva verket är de flesta överens om att när det väl kommer till kritan så är det viktigaste att få fram en vinnarmentalitet i gruppen. Jag vill se den där barnsliga glädjen igen, jag vill se löjliga målgester, jag vill se glöden i ögonen:
En bild säger mer än tusen ord. Jag postar en länk med en av mina gamla hjältar.
Svartvadet må kallas för "kaptenernas kapten", men jag vet ju vem jag helst skulle lyssna till om jag fick välja.
I slutspelet 1997 spelade han med bruten tå, bruten käke, skadad handled, onda magmuskler och ryggbesvär, men likväl fortsatte han spela på sitt uppoffrande sätt. I den fjärde matchen intog han ammoniak i utvisningsbåset för att orka.
Vilket struntprat. I början av säsongen var inställningen bättre än på länge, men allt eftersom säsongen har gått har den blivit sämre och sämre.
Jag kallar det som bekant för Mojzis-syndromet.
Det som kännetecknade Mojzis mest under hans tid i MoDo, var hans ovilja att gå in först i kampsituationer. Istället lät han motståndaren glida förbi och trycka fast pucken. På så sätt kunde han undvika att bli tacklad och istället få chansen att trycka dit motståndaren.
Problemet är bara att man inte vinner några matcher på detta sätt. Och i årets upplaga av MoDo är det MÅNGA som spelar likadant, däribland Eriksson, Pikkarainen och Josefsson.
Motsatsen till Mojzis-syndromet, är Peter Forsberg-syndromet.
Spelare som lider av detta går huvudlöst in i alla kampsituationer och är beredda att ta rejält med stryk. Bartecko och Häggström är de som utmärker sig mest på denna front, men även Skröder, Madsen, K-Fop och Hedman är beredda att ta en del stryk.
Men överlag är det alldeles för dåligt på den fronten. Jag ska ta ett helgalet exempel nu, men jämför antalet hjärnskakningar som MoDo-spelare åker på nu kontra för 5-10 år sedan. Visst kan det bero på ökad respekt, men den största anledningen är jag övertygad om är att spelarna inte är lika desperata längre. Är det en slump att vissa spelare åker på hjärnskakningar stup i kvarten samtidigt som andra kan spela tills de är 40 utan att få en smäll i ryggen?
Hursomhelst, när en back som har ett försprång på flera meter, slutar åka och istället lugnt glider mot pucken, då har jag svårt att se hur det skulle kunna handla om oförmåga. Nej, det handlar om OVILJA, man är inte beredd att riskera sin hälsa för att vinna matchen och hoppas istället att man ska vara tillräckligt bra för att återta pucken. Samma sak med spelare som slår pucken till icing istället för att åka över röda linjen och riskera att åka på en propp.
En spelare som fegar ur på dessa fronter, oavsett om han har har skadebekymmer eller är 1,65 lång, gör inte sitt yttersta för att vinna. Så är det bara. Så länge inte samtliga spelare i laget är beredda att utsätta sig själva för risker ute på planen, då gör de inte sitt bästa. Och i dagens MoDo är det långt ifrån alla som gör det.
Jag vill se spelare som störtar som kamikazepiloter mot pucken, jag vill se spelare som åker som furier mot båset när de ska byta, jag vill se spelare som spelar med brutna tår bara för att de så gärna vill vara med och vinna. När ett lag har 20 sådana spelare, då behövs det inga stjärnor för att ha en chans att vinna.
Jag bryr mig mer om inställningen än resultatet och det lovar inte gott inför Växjö-matchen. Spelarna såg ruskigt omotiverade ut och samma inställning kommer inte att räcka till poäng mot Växjö.
Vidare åker laget på 4 minuter för för många spelare på banan och 2 minuter för puck-out, vilket tyder på bristande koncentration, alternativt panik.
Eriksson, Timander och Hållberg är sorgligt dåliga och håller i dagsläget knappt allsvensk klass.
Denna typ av tongångar är väldigt typiska för envisa ångermanlänningar. När jag började se bristerna i organisationen 2008, fick jag gång på gång höra vilken gnällspik jag var. Laget hade ju trots allt kommit trea i serien och gjort en stor ekonomisk vinst. Tre år senare har det gått precis som jag förutspådde.
Efter dagens match är jag ännu mer pessimistisk. Jag bedömer chansen till 30-40% att överlever Kvalserien.
Någonting som slår mig är hur lite spelare tycks utvecklas i MoDo. När Svedberg kom till Brynäs var han lika dålig som i MoDo, men efter några månader med Alcén var han helt plötsligt en förstklassig elitseriemålvakt. Ska det vara omöjligt att hjälpa Rosén att träna upp skriskoåkning och fysik, att lära Hedman hur man spelar försvarsspel och att få Tarkki att skära av skottvinklarna?
Är det en slump att alla MoDo-spelare alltid ser så långsamma ut? Jag ställer mig väldigt frågande till om man verkligen tränar på rätt sätt.
Nåväl, jag har en oerhört bitter smak i munnen efter dagens match och som sagt, jag tror att risken att MoDo åker ur är rejält stor. Vi får väl se om jag får glädjen att säga "Vad var det jag sa?".
Årets sämsta domarinsats, månne? Snacka om usel fingertoppskänsla matchen igenom. Man lyckas med bedriften att missa de verkliga regelvidrigheterna samtidigt som man blåser sönder matchen i övrigt. Klubban i huvudet på Tarrki, cross-checkingen i nacken på Skröder och trippingen på Zettergren, som istället leder till puck-out och powerplay för MoDo.
...Och på läktarna tycks det vara en samling grisfarmare som regerar. Nåväl, man har bara sig själva att skylla. Hade man kämpat lite mer hade man kunnat vara med och tävla om guldet istället.
Det är klart att mycket handlar om att sälja lösnummer, men även journalister är människor. Om en förening ständigt tar emot dem med öppna armar, ställer upp i intervjuer och skojar med dem, då ska det mycket till innan de börjar skriva hatartiklar ala Nyström. Att en journalist inleder en hatkampanj mot en person eller en förening, är i regel ett tecken på att de har blivit otrevligt bemötta. Vilket låter helt logiskt i MoDos fall, eftersom attityden gentemot media har varit under all kritik i flera års tid.
Näslund gjorde en general(manager)tabbe igår. Det spelar ingen roll hur korkade, oetiska och inkompetenta journalisterna är.
MAN.STARTAR.INTE.KRIG.MOT.MEDIA
Mona Sahlin är ett exempel på hur det går. Det Näslund skulle ha gjort om han ville dementera det hela, var att säga att det hela var ett olycklig missförstånd och att han är ledsen över att han inte förklarade det tydligare när Expressen ringde upp honom. Det är ohållbart att se någon form av prestige i det hela.
Jag är orolig över målvaktssidan. På den fronten känns Södertälje och Växjö mycket starkare.
Det är tragikomiskt egentligen. Man plockar in en av finska ligans mest namnkunniga målvakter och Elitseriens bästa andremålvakt, och ändå går det åt pipan.
Nu är frågan hur man ska göra. Med Tarkki i målet blir det inget slutspel nästa säsong, den saken är klar. Challe bör skeppas också. Men finns det verkligen ekonomi till denna typ av reformer? Jag tvivlar.
Det måste vara orken (både den fysiska och den psykiska) det är fel på. I match efter match spelar MoDo bländande i en till två perioder, för att sedan tappa allt.
Stundtals är det tydligt vilka fantastiska spelare som MoDo har tillgång till. Det är helt ofattbart att det här laget hamnade sist i tabellen. Någonting måste vara fel. Tränaren, träningarna, inställningen, jag vet inte.
Om vi klarar detta hoppas jag verkligen att Näslund lyckas förlänga med Nagy, Bartecko, Ritchie och Pikkarainen.
Peter Forsberg i båset hade annars inte varit dumt. Om han kunde lyfta resten av laget så pass mycket med sin blotta närvaro på isen, så skulle han säkerligen få laget att tagga till även från båset.
Om jag fick välja fritt, skulle jag vilja ha Calle Johansson som coach för backarna.
Däremot vet jag inte om jag vill att MoDo ska spela som Luleå eller AIK. Den största delen till detta är att det känns som att MoDo håller på att tappa sitt signum. MoDo Hockey, från hockeygym till A-lag, skall basera sitt spel på bra skridskoåkning, teknik, energi och hjärta. De ska göra allt de kan för att behålla artister som Mario Kempe. Det ska vara en miljö som skickliga spelare vill komma till för att utvecklas.
Det kommer givetvis inte kunna gå att genomföra över en natt, men jag tror det är viktigt att sätta upp det målet i varje fall.
Representanter för MoDo har i flera års tid uppträtt arrogant i media och då är det naturligt att journalisterna jävlas tillbaka. Det är inte en slump att vissa kändisar inte kan spotta på gatan utan att det står i tidningen, medan andra kommer undan med både det ena och det andra.
Faktum är att MoDo fram tills för något år sedan har varit ganska skonade. När spelare var ute på krogen i Malmö blev det skandalrubriker, men trots att det händer konstant i MoDo, så har media lämnat dem i fred.
I det här fallet finns det bara en sak att göra, nämligen att pudla riktigt rejält. Säg till Magnus Nyström att han har helt rätt i fallet, att de enskilda spelarna är förkrossade, men också att man har varit otydlig med regelverket. Berätta hur man inser att MoDos organisation de senaste åren inte har legat på topp, men att man kämpar hårt för att nå samma proffisionalitet som förväntas av fans, sponsorer och inte minst de själva.
"Challe" fungerar som tändvätska och ska givetvis bort direkt. Hans uttalande om Näslund är idiotiskt och respektlöst. Även om man såklart ska kunna ha synpunkter på en GM:s handlingar, så tar man inte upp det i media på det där viset.
Frågan är om det är värt att köpa det där sportpaketet i en månad? Jag förstår inte riktigt hur det fungerar, men man verkar ju kunna avbeställa närsomhelst och vi får väl förmoda att de visar minst tre matcher med MoDo?
Jag nekar inte till att han är en personlig favorit, men jag tror fortfarande inte att han skulle komma till sin fulla rätt i MoDo. Han skulle betydligt bättre i ett lag som Luleå, AIK eller Brynäs. Det är i varje fall vad jag tror.
Spontant tror jag inte att det är vad MoDo behöver. Nu vill jag se smarta värvningar för hela slanten, inte en massa spelare som säkerligen kostar mer än de smakar. Laine känns dessutom en spelartyp som inte skulle lyckas i MoDo.
Konkurs och man får börja om i division 1. När eller om man sedan återhämtar sig, så kanske Elitserien inte ens existerar längre. Eller så kan den ha blivit stängd. ´
Passa på och njut, för det finns en stor risk att det här är sista gången vi får se vårt kära MoDo spela på högre nivå.
Ja, vad ska man säga. Återigen försökte man gå "all-in" och det gick åt pipan. Som jag har påtalat så många gånger så måste man KLIVA IN I VERKLIGHETEN. Man blir inte en guldkandidat genom att göra några bra värvningar. Det kommer ta åratal att bygga upp en förening som har chans att vinna någonting igen. Därför får snacket om att "Vi ska bli bäst" etc. mig bara att må dåligt.
Strategin nu måste handla om att sätta upp SMÅ kortsiktiga mål. En ny sportchef, en permanent målvaktstränare och större chans för juniorer att få chansen i MoDo (ja, man ska förtjäna sin plats, men det har Anton Byström gjort med råge vid det här laget).
MoDos strategi i dagsläget tycks handla om att tala vitt och brett om hur man ska bli bäst på allting. Sedan använder man sig av defibrillator när det inte går så snabbt och enkelt som man hade hoppats. Sedan kör man ekonomin i botten.
Nu ska jag vara lite positiv för omväxlings skull.
Poängliga NHL
1. Daniel Sedin 84 3. Henrik Sedin 79
Poängliga NHL, svenska backar
2. Tobias Enström 48
Poängliga Elitserien
1. Joakim Lindström 60
Poängliga Allsvenskan
1. Conny Strömberg 58
Poängliga KHL, svenskar
1. Mattias Weinhandl 49
Poängliga NLA, svenskar
1. Niklas Nordgren 39
Poängliga SM-Liiga, svenskar
2. Stefan Öhman 22 3. Adam Masuhr 21
Poängliga DEL, svenskar
2. Jan-Axel Alavaara 28
...Med andra ord, oavsett var man vänder sig återfinner man gamla MoDo-bekantingar som dominerar på ett eller annat sätt, åtminstone bland svenskarna i ligan.
Om någon känner några lokala skönheter kan ni be dem försöka dra med Månsson på helkväll ute på stan.