Bragd-Birger

Kulltorp: Framförallt att man landat (slagit hårt i botten) ekonomiskt och kan börja blicka framåt.
Degradering i sig suger mammutballe, men att kämpa med röda siffror, kronkalle och försöka undvika att göra en Västerås... hualigen. Det är fanimej en prövning. Risken är väl att Modo har en liknande erfarenhet framför sig.

Grymt najs med JP! Nubben's on a roll! Fortsätter han lika klockrent så...vete faen om jag inte låter dom sista 10 åren lägga sig till handlingarna under fliken 'shit happens'.

Keep'em coming!

Vill också ha kvar Molle. Märkligt nog, höll jag på att skriva. Han kan verkligen vara definitionen på beige långa stunder, men...han behövs. Som Knylan säger - han kommer göra sina 15-20 i vinter också (precis lika många som han gjort om han så spelat i division 3, SHL eller fucking NHL), och däremellan vara en klippa i BP. Förläng!

Sawchuk: Vore du indian skulle ditt namn vara 'mannen-som-använder-tusen-bokstäver-för-att-skriva-buhuuu'.
Bryt ihop och kom igen. Skulle det, mot alla odds, bli så att ni lirar allsvenskt i höst och inte KHL så...lugn. Det kommer nog pirra lite i hockey-baguetten ändå ska du se. Så jävla mycket sämre än SHL-strykpåse kan det knappast vara.

Sawchuk: Kanske skjuter helt fel här, men du känns lite småbitter. Timrå har precis säkrat en av allsvenskans bästa forwards nästa säsong. Det är småmysigt. Han lär vi få nytta av.
Modo som inte ens hade lyckats behålla sina brejkare vid SHL-spel kan kanske... få det lite tufft?

Allsvenskan, allsvenskan, allsvenskan. Rabbla det hundra gånger och inse att det är Modos hemvist för obestämd tid. Be sen till hockeygudarna att ni a) överlever omställningen ekonomiskt samt b) lyckas bygga ett konkurrenskraftigt lag. Eller så klart c) att ni inte sparkas neråt utan istället uppåt, till KHL. Det sistnämnda känns ju inte alls foliehattigt.

Väl mött i vinter!

Sawchuk: Risken är väl snarare att ett Modo i allsvenskan beseglar Modos öde.

Men fy helvete så jävla kukskönt!
Pardon my french, men det här var überviktigt även om det inte kom som nån chock direkt. Just att han går ut först och skickar dom här signalerna. Nu har vi redan säkrat upp en av seriens vassaste forwards.

Underbart!!!

Helt jävla gälet hur Modo lyckas sumpa sin SHL-plats. Hur fan gick det till?
Och Leksand... ojojoj. Vilken bragd!

Gött med riktiga derbyn i vinter. Nu ser vi till att plocka hem Ludvig. Emil fortsätter så klart i shl.

hubbenorlen: Haha, så obeskrivligt usla Modo är. 3-3 i matcher mot detta Leksand...fantastiskt. Lika bra att dom åker ur.

Alltså, fan vad jag både hatar och älskar detta. Hatar därför att jag - för första gången på too-many-fuckin-säsonger - har ett så hoppfullt, bubblande hockeypirr i hela kroppen att det kommer att göra så förskräckligt ont när allt går åt helvete I afton. För det kommer det så klart göra. Allt annat än soppatorsk och ett riktigt antiklimax är en utopi.

Men, man kan inte annat än älska det ändå. Utopier är det vi timråfrälsta lever för. Det var dom som fick oss som var med att genomlida Ökenvandringen (18 jävla år!) utan att gå bananas och ta ett knylerskt bad med älgstudsaren. Och, herregud. Those days 99-00...fan, vilken belöning det blev. Kanske något av det vackraste jag någonsin upplevt (kidsen får ursäkta, deras födslar var ju mäktiga och allt det där men...när Mathiasson knäpper in pucken mot Nyköping och pekar uppåt med fingret...be mig inte rangordna).

Var man med under den där tiden, vilket de flesta av oss var, är det svårt att inte dra paralleller. Livsfarligt svårt, eftersom det ju egentligen är två helt skilda världar. Då var vi en rödvit hockeymaskin, som rullade fram som en ångvält och gick in i kvalserien som visserligen en underdog, men ändå som förste utmanare. Och, vi hade en Z som var rent löjligt bra. Och ett med allsvenska mått mätt helt fantastiskt lag i övrigt. Förväntningarna på något riktigt stort i den kvalserien var, rent objektivt, befogade.

Hyfsat annorlunda i år. Någon ångvält har det inte varit tal om, annat än under korta, intensiva perioder. Det bestående intrycket i övrigt är snarare impotent power-play, sargrundelrunkeri, obegripliga lösningar i egen zon...samt avslut som förvandlar varje avlossad puck till en magplattesökande badbollsmissil.
Men. Sen har det funnits någonting mer. En liten kompontent, eller flera egentligen, i det här jävla laget som retar utopinerven. Förmågan att ta sig samman när det VERKLIGEN gäller. Inte när det n ä s t a n gäller (som braket efter första poängbonanzan fore jul), utan när läget är så brunt att endast mirakel ter sig som den enda utvägen. Då, och först då!, tar sig det här obegripliga laget sig samman. Och helvete, vilken hockeypoesi som då nedpräntas.

Någon Z har vi inte i år, men vi har som bekant Dahlén. Omöjligt att inte göra jämförelser, även om dom är en smula orättvisa rent kvallemässigt. Men jiiisus, såna kliv han har tagit. Och fortfarande tar. Varje byte med honom på isen är en möjlighet till mirakel, och bara den känslan rättfärdigar referenserna till the mighty Z. En ynnest att bevittna.

Laget i övrigt, spelare för spelare, tål kanske inte någon nogrannare jämförelse med laget 99-00. Om man tittar spelare för spelare. Låt oss därför inte göra det. Spelarnas individuella kvaliteter är inte det som är den primära orsaken till att vi, i afton och på torsdag, äntligen spelar om något som faktiskt innehåller en liten pusselbit till biljetten mot Utopia. Det är laget allt det här handlar om. Modet att våga, orken att kämpa, viljan att verkligen delta. Då spelar det inte så stor roll vilka som är på isen (jo, det gör det så klart men det struntar vi av retoriska skäl i nu). Då är allt, precis allt, möjligt.

Nu blir det en svettig, ofokuserad arbetsdag i väntan på nedsläpp. I fuckin love it, and hate it. Hjärnan försöker ideligen påminna mig om att stålsätta mig, skruva ner förväntningarna och förbereda mig på det troliga och hemska. Men hjärtat vill annorlunda. Hjärtat sager fuck off! till hjärnan, och pumpar blodomloppet fullt av adrenalin och förhoppningar.
Oavsett hur det går i kväll, eller på torsdag så...tack Timrå. Tack för det rus jag för tillfället befinner mig i. Tack för den påfyllning av hopp, stolthet och framtidstro som denna arma hockeykropp just nu belönas med.

Tack! (Och, för i helvete: ut och kör skiten ur Mora i kväll!)

Kongo: Nu bygger jag ju inte min nubben-bedömning på en säsong, så din fråga är lite eljest. Jag konstaterar bara att SAMTLIGA lagbyggen efter Lill-Kenta-epoken varit dysfunktionella. Årets säsong följer bara mönstret och utgör inget 'nu är måttet rågat!!!1'-moment för mig. Det hade jag för flera säsonger sen.

Hoppas som faen att han går till Örebro. Både för hans och Timrås skull.

Kongo: Att ha ryggrad är för mig synonymt med att 'inte vika ner sig'. Något jag tycker att Timrå gjorde rejält i slutet. Och som man gjort otaliga gånger den här säsongen. Det verkar vara förbannat svårt för Timrå att kollektivt spela med cojones och stå upp. När man gör det - vilket vi sett åtminstone några ggr den här säsongen - har jag då fan inga problem med att man torskar. Eller jo, det har jag ju så klart. Men inte på en dra-åt-helvete-med-det-här-skitgänget-nivå, vilket var vad jag kände i afton. Trots att man i slutändan inte torskade mer än en poäng.

Jaja. Det är en dag i morrn å.

Deprimerande men synnerligen väntad förlust igår. Timrå är aldrig bra mot hest, men den största anledningen är nog faktumet att det varit uppehåll. Roade mig med att kolla genom resultaten de tre första omgångarna efter ett uppehåll denna + förra säsongen. Hyfsat jobbig statistik.

Förra säsongen: Timrå inledde stilenligt, och poängskörden efter de tre första omgångarna var således 1, 0, 0. Sen ångade man på i hyfsad stil till novemberuppehållet. Därefter: 0, 0, 0.
December och julmys följdes upp med: 0, 1, 0.
Sen, februariuppehåll och - lidnersk knäpp! Tre påföljande omgångar: 3, 3, 3!

Come 2015/16. Ja, där vi har vi nuffrorna i alltför färskt minne.
Starten: 0, 0, 2.
Novemberuppehåll: 0, 0, 0.
Och nu efter stärkande julledighet: 0, 0, ?.

Undantar vi det som onekligen ser ut som ett undantag, dvs februariuppehållet i fjol, får vi summa summarum impregnerande 4 poäng på 17 matcher. Mäktigt!

Nu är statistik statistik och allt det där, men...nog känns det som att det finns något att fila på under matchledigheterna. Det ser ju likadant ut varje gång man startar upp: segt, kladdigt, fladdrigt. Hur fan tränar/preppar man ijenklien?

lungan:... och visa av erfarenhet vet vi att vi därmed har typ en sju matcher lång förlustsvit att vänta.
Men, det tar vi då. Nu är det jul, och möjligheternas tid. Låt oss tillåta oss lite drömmar och själsfrid.

Have a good one!

Laken: Dela nya lag! Vi är för bra för den här skitserien!

Nä, men ikväll blev det ytterligare en seger i kategorin skön. Helt annat motstånd än Almtuna och Bävern. Oskarshamn lirar verkligen som ett lag. Respect!

Och som sagt, desto skönare då att vinna. Gött att det är akilleshälarna som avgör - målvaktsspelet och effektiviteten (nåja på det senare i första perren, men absolut totalt sett).

Nu är det bara att kräma ur det sista på torsdag och smiska häst. Vore förbannat jävla myskul om vi kunde gå till julvila med ytterligare pinnar i bagaget.

Återigen: grymt snyggt jobbat Timrå! Hockey är sannerligen en underbar sport!