Skandal
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Redigerad kommentar
Dream Team: Och det är inte bara Nilsons utspel som är upprörande i den här affären, även advokatens språk förtjänas att hånas. Varför i helvete måste man uttrycka sig på det här sättet:
"Bolagets agerande - genom hävning av anställningsavtalet - har i allt fall utgjort ett avtalsbrott och Marcus Nilson äger alternativt på den grunden rätt till ersättning avseende den ekonomiska skada som han lider på grund av bolagets avtalsbrott."
"Marcus Nilson äger alternativt på den grunden rätt till ersättning"?
Bla, bla, bla...juridik är så jävla viktigt att man måste komplicera språket så att alla måste läsa skiten tre gånger innan man fattar vad fan dom vill ha sagt.
Töntar.
Hoppas att det får dra igång där borta snarast möjligt.
Enligt mina siffror stämmer 2-4 mot Mora mycket väl. 1-3 torkade vi med mot Örebro och i de båda mötena med Luleå - som blev laget som snöt direktkvalsplatsen mot Sport ifrån oss med endast en poäng - kryssade vi hemma, 2-2 och förlorade borta, 3-5. Trist att stypa på enndast en poäng då vi hade överlägsen målskillnad.
Vilka förluster kommer man ihåg bäst från "the good old eighties"?
0-10 mot Björklöven i ES 1981/82 är självklar men den var jag aldrig på.
2-16 hemma mot S/G 83 i allsvenskan 1985/86 minns jag dock. Det var väl nånstans i den åldern jag började bli en av inventarierna i Timrås olika ishallar vad namn beträffar.
Timrå och Löven låg tillsammans i toppen innan den matchen, det var knökfullt på läktarna och jag var där med farsan. F.ö ett av allt för få liveupplevelser jag delat med min numera bortgångne far. Ståplats var det naturligtvis och jag minns att jag stod och sträckte på mig samt småhoppade för att öht se nåt. Tills baklängesmålen trillade in.
Vid ställningen 0-5, tror jag det var, gick jag ut och bort där ismaskinen stod. Jag pallade inte se eländet längre och hade helst velat åka hem. Varje baklängesmål gjorde fysiskt ont. Ja, jag minns det så...som knivhugg rätt i bröstet. Det är mycket starka minnen av några av mitt livs första känslor av hjärtesorg.
Helst av allt ville jag bara lämna, slippa se mer av slakten. Men farsan var smålänning. Hade man betalt för nåt såg man självklart till att till fullo ta del av det man slantat för.
mikenomad: Jag säger bara en sak ..Bröderna Sundström!Aldrig har väl Timrås Backar aggerat rundningskoner som i den matchen.
Den där moraförlusten tillhör fortfarande en av dom största timråbesvikelserna...Där fick vi för vi hånade moras målis ..en liten typ med jävligt lång tröja , " Ta av dig kjolen" skanderade vi från klacken men det var han som klädde av Timrås målskyttar.....den Jäveln!...:o)
"Ni har ingen tunnelbana, ni har ingen tunnelbana!!"
Tror det var DIF iallafall. Det var så pinsamt att jag försökt förträngt det.
Det var bara Strimmorna som räddade den kvällen
Fel tråd men den här funkar lika bra....
Redigerad kommentar
Han som höll mikrofonen skrek till innan minuten var klar: TACK SKA NI HA!
Det var kul.
Redigerad kommentar
Min treårige sons favoritlek är att han är på jobbet. Hans jobb innefattar allt från hjullastare, skotare, jättedumprar till betongbilar, rubbet. Ja, också lyftkranar, förstås. Såna med gripklor. Liknelsen här känns självklar. Det är en sån gripklo som aldrig släppt taget om mig som Supporter till Timrå IK.
Redigerad kommentar
Förlust hemma mot sollefteå 86. Vi missade allsvenskan och sundsvall och sollefteå (nej kids, inte skellefteå utan sollefteå) gick dit.
Förlust hemma mot Hammarby i allsvenskan med S/T -92 Mittenlag och säker play off blev jätteras i slutomgångarna och färdigspelat. Riktigt värdrlös insats av hyggligt lag. Rykten om lönebråk.
Förlust mot nyköping i play off 1 97 i två raka efter förlängning. Nystart och hårdsatsning efter svältåren. Obesegrade i en fortsättningsserie efter jul som var alla transportsträckors moder. Nyköpings dåvarande största framgång. (senare nådde de ju kvalserien. Roligare att vinna hemma då -00 om någon minns...)
Sjunde kvarten mot Modo, slumpmålet som avgjordr, känslan att vi var det bättre laget, halsbrännan när modo sen gick och vann hela skiten.
Semin mot HV, chans att avgöra serien hemma, osannolika skenan som lossnade och interference på backe när HV avgjorde. Sen utslagna i kommande matcher.
S/T-satsningen dog lite i och med kraschen i allsvenskan. Ett tag var det ju ett jäkla drag eunt klubben det året. Med faxit i hand skönt att samarbetet fick dödsstöten tidigt, men då var det MIN klubb
Nyköping var en oväntad punka första året vi satsade hårt igenefter femton år i kris. Kändes hopplöst på väg hem norrut...
SM-förlusterna är I-landsproblem jämförelsevis. Men DIF borde varut med på listan, håller med greven.
Vore jag äldre hade jag tagit med elitaerien 75. Från kamp om guldet året innan till degradering. Tog 25 år för oss att etablera oss i högsta serien igen
Men så kom ödet och dunkade ner oss igen för vi lyckats sprattla till ett par säsonger.
Som om det var förutbestämt att vi inte skulle få ha några riktigt stora framgångar.
Jasså det stod i Expressen, ja då är det säkert sant.
Sorry!